85 minuter som man inte får tillbaka
Arizona
Genre: ActionkomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Det är väl det här som brukar kallas en svart komedi, antar jag. En "rolig" film som ramlar in i en våldsam och absurd historia och i bästa fall blir rätt kul i sin skruvade prakt. I de bästa fallen, alltså. Detta är inte ett av dem. Om det inte hade varit min uppgift att se den 85 minuter långa filmen för att skriva om den hade jag stängt av efter en tredjedel eller så.
Filmen är skriven av Luke Del Tredici som mest plitat manus till Comedy Central och några tv-serier. För regin står Jonathan Watson som har ett omfattande cv som "Second Unit Director/Assistant Director" men som huvudsaklig regissör debuterar med denna film. För mig har dessa två inte alls fått till det i denna mörka komedi där allt barkar åt helvete under den amerikanska bostadsbubblan 2009.
Å ena sidan: mäklaren Cassie (Rosemarie DeWitt), skild med tonårsdottern Morgan (Lolli Sorenson) som hellre vill bo hos pappan Scott (Luke Wilson), men Cassie kämpar på som mäklare och husägare i torra Arizona-villaområden där ingen vill bo längre. Som mäklare utgörs lönen av kommissionen på försäljningarna och säljs det inget blir det ingen lön. Cassie har missat de senaste sex amorteringarna på sitt eget hus och ligger illa till.
Å andra sidan: småföretagaren Sonny (Danny McBride). Även han skild och urfattig och extremt besviken på Cassies chef som sålde ett hus till honom med löfte om att priset skulle öka. Så blev det inte och som kulmen på en hätsk diskussion knuffar Sonny ned Cassies chef från en balkong mitt framför ögonen på henne.
Det är så de träffas och den panikslagna Sonny reagerar knappast rationellt när han slår Cassie medvetslös för att sedan hålla henne fången. Men det är bara början på en våldsam och vansinnig tid som bara blir värre och värre för varje timme som går.
Beskrivet på det här viset finns det inte någon tillstymmelse till humor i min plottsammanfattning, och det är tyvärr inte så att jag sitter och garvar läppen av mig i tv-soffan. En bit in börjar jag titta mer på blu-ray-spelarens räkneverk än tv:ns skärm och det är ju förstås inget bra betyg.
Om jag för ett tillfälle tittar fokuserat på den här historien så kan jag se hur den å ena sidan skulle kunna bli en betydligt roligare film med några enklare justeringar eller hur det å andra sidan skulle kunnat bli en renodlad psykologisk thriller utan några komiska avsikter över huvud taget. Så här mittemellan blir det bara en fadd soppa som man bara vill bli av med snabbast möjligt.
Filmen är skriven av Luke Del Tredici som mest plitat manus till Comedy Central och några tv-serier. För regin står Jonathan Watson som har ett omfattande cv som "Second Unit Director/Assistant Director" men som huvudsaklig regissör debuterar med denna film. För mig har dessa två inte alls fått till det i denna mörka komedi där allt barkar åt helvete under den amerikanska bostadsbubblan 2009.
Å ena sidan: mäklaren Cassie (Rosemarie DeWitt), skild med tonårsdottern Morgan (Lolli Sorenson) som hellre vill bo hos pappan Scott (Luke Wilson), men Cassie kämpar på som mäklare och husägare i torra Arizona-villaområden där ingen vill bo längre. Som mäklare utgörs lönen av kommissionen på försäljningarna och säljs det inget blir det ingen lön. Cassie har missat de senaste sex amorteringarna på sitt eget hus och ligger illa till.
Å andra sidan: småföretagaren Sonny (Danny McBride). Även han skild och urfattig och extremt besviken på Cassies chef som sålde ett hus till honom med löfte om att priset skulle öka. Så blev det inte och som kulmen på en hätsk diskussion knuffar Sonny ned Cassies chef från en balkong mitt framför ögonen på henne.
Det är så de träffas och den panikslagna Sonny reagerar knappast rationellt när han slår Cassie medvetslös för att sedan hålla henne fången. Men det är bara början på en våldsam och vansinnig tid som bara blir värre och värre för varje timme som går.
Beskrivet på det här viset finns det inte någon tillstymmelse till humor i min plottsammanfattning, och det är tyvärr inte så att jag sitter och garvar läppen av mig i tv-soffan. En bit in börjar jag titta mer på blu-ray-spelarens räkneverk än tv:ns skärm och det är ju förstås inget bra betyg.
Om jag för ett tillfälle tittar fokuserat på den här historien så kan jag se hur den å ena sidan skulle kunna bli en betydligt roligare film med några enklare justeringar eller hur det å andra sidan skulle kunnat bli en renodlad psykologisk thriller utan några komiska avsikter över huvud taget. Så här mittemellan blir det bara en fadd soppa som man bara vill bli av med snabbast möjligt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Seth Rogen har en okrediterad roll i filmen, men jag garanterar att ni inte missar honom.
2. Musiken i filmen klingar emellanåt lite John Carpentersk. Inga fel.
3. Bra så kallad "plantering" av en icke färdigställd källare i början av filmen.
2. Musiken i filmen klingar emellanåt lite John Carpentersk. Inga fel.
3. Bra så kallad "plantering" av en icke färdigställd källare i början av filmen.
ANDERS JAKOBSON (2019-04-11)