Framtidsfantasy som blev finansiell flopp
Mortal Engines
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Universal, 2019
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Det är lite synd om regissören Christian Rivers. Han försvinner i allt Peter Jackson/"Sagan om ringen"/"Hobbit"-snack som omringar regidebuten "Mortal Engines". Visst, det är Jackson tillsammans med frun Fran Walsh och Philippa Boyens som bearbetat Philip Reeves roman till filmmanuset och samma gäng ingår i det rejäla producentteamet. Klart att Rivers hamnar i skymundan då. Men å andra sidan - han är nog van. Han har jobbat med Jackson sedan "Braindead" 1992 och varit högst delaktig i Tolkienfilmatiseringarna som storyboardkonstnär, inom de visuella effekterna och som regissör i "Hobbit"-filmernas splinter unit. Ändå tycker jag lite synd om honom.
"Mortal Engines" är alltså baserad på den första i en serie böcker av Philip Reeves. Den svenska titeln på bok 1 och serien är "De vandrande städerna" som är en alldeles utmärkt beskrivning av vad vi har att göra med. I början av filmen - faktiskt inkorporerat i Universal-loggan på ett fiffigt vis - får vi höra om "Sextiominuterskriget" som förändrade världen som vi såg den. För att överleva gör mänskligheten om sina städer till gigantiska vandrade maskiner som kan förflytta sig dit resurserna finns. Och då snackar vi GIGANTISKA maskiner, speciellt London som plöjer fram och i en sorts "municipel darwinism" konsumerar de mindre städer den stöter på.
De flesta huvudpersonerna finns i London. Tom Natsworthy (Robert Sheehan) är någon sorts historiker och arkeolog (en bit in i filmen får vi veta historien utspelar sig en bit in i 3100-talet, över tusen år sedan det avgörande kriget) med intresse för allt det gamla. De flesta är väl medvetna om "De gamlas" misstag och farlig teknik förstörs omedelbart. Eller? Flera pinnar upp i hierarkin finns Thaddeus Valentine (Hugo Weaving) som man kan säga är den som styr London bokstavligt talat. Föga oväntat är Valentine filmens stora skurk med lömska planer.
När London konsumerar en mindre stad kommer maskerade omslagsflickan Hester Shaw (Hera Hilmar) in i historien och det är tydligt att hon har ett personligt agg till Valentine av någon anledning. Hon försöker mörda honom och i efterspelet faller både hon och Tom av London. Hon för att han inte kan hålla henne kvar, och han för att Valentine vill bli av med honom. Tillsammans kämpar de sig tillbaka till London av helt olika anledningar samtidigt som de får en stark koppling till varandra. Det är dock ett uppdrag som kantas av många äventyr och faror, speciellt som en skoningslös robotman jagar efter Hester och till vilket pris som helst ska få tag i henne.
Det vi har att göra med är ett effekttungt postopokalyptiskt äventyr baserad på en ungdomsbok. Karaktärerna har lyfts upp några år i ålder för att inte göra allt för barnanpassat och för min del fungerar det. Jag har inte läst boken och det är först efter att jag sett filmen som jag läser att det är en ungdomsbok. Effekttungt, sa jag. Ja, det är greenscreen för hela slanten och till större delen fungerar det bra, medan det i andra blir allt för uppenbart och väldigt tydligt att karaktärerna tittar fascinerat på något som inte finns där. Designen är som i Jacksongängets tidigare filmer detaljerad och välutvecklad och inget att klaga på. Det är lite intressant att denna futuristiska värld på något vis blickar bakåt mot det förflutna, vilket gör att karaktärerna känns mer som 1800-talsmänniskor/piratfigurer än några framtidsmän. Den inbakade samhällskritiken är också lite kul. Det pratas om vår nuvarande tid som "Skärmtiden" och en del moderna prylar (för tittaren) behandlar som urgamla artefakter som dessutom dateras helt fel.
Jag tycker att filmen är okej. Den fungerar som en ursäkt för att vräka i sig snacks under två timmar, men det är långt ifrån ett mästerverk och väldigt långt ifrån den succé filmskapare och bolag hoppades på. Branschorganet Deadline meddelade lagom till hemmasläppet att filmen var "The Biggest Box Office Bombs Of 2018" med en ren förlust på 174,8 miljoner dollar. Det lär absolut påverka potentiella uppföljare. Men igen: "Mortal Engines" är okej och är inget filmmässigt fiasko bara för att det finansiella landade på jätterött.
"Mortal Engines" är alltså baserad på den första i en serie böcker av Philip Reeves. Den svenska titeln på bok 1 och serien är "De vandrande städerna" som är en alldeles utmärkt beskrivning av vad vi har att göra med. I början av filmen - faktiskt inkorporerat i Universal-loggan på ett fiffigt vis - får vi höra om "Sextiominuterskriget" som förändrade världen som vi såg den. För att överleva gör mänskligheten om sina städer till gigantiska vandrade maskiner som kan förflytta sig dit resurserna finns. Och då snackar vi GIGANTISKA maskiner, speciellt London som plöjer fram och i en sorts "municipel darwinism" konsumerar de mindre städer den stöter på.
De flesta huvudpersonerna finns i London. Tom Natsworthy (Robert Sheehan) är någon sorts historiker och arkeolog (en bit in i filmen får vi veta historien utspelar sig en bit in i 3100-talet, över tusen år sedan det avgörande kriget) med intresse för allt det gamla. De flesta är väl medvetna om "De gamlas" misstag och farlig teknik förstörs omedelbart. Eller? Flera pinnar upp i hierarkin finns Thaddeus Valentine (Hugo Weaving) som man kan säga är den som styr London bokstavligt talat. Föga oväntat är Valentine filmens stora skurk med lömska planer.
När London konsumerar en mindre stad kommer maskerade omslagsflickan Hester Shaw (Hera Hilmar) in i historien och det är tydligt att hon har ett personligt agg till Valentine av någon anledning. Hon försöker mörda honom och i efterspelet faller både hon och Tom av London. Hon för att han inte kan hålla henne kvar, och han för att Valentine vill bli av med honom. Tillsammans kämpar de sig tillbaka till London av helt olika anledningar samtidigt som de får en stark koppling till varandra. Det är dock ett uppdrag som kantas av många äventyr och faror, speciellt som en skoningslös robotman jagar efter Hester och till vilket pris som helst ska få tag i henne.
Det vi har att göra med är ett effekttungt postopokalyptiskt äventyr baserad på en ungdomsbok. Karaktärerna har lyfts upp några år i ålder för att inte göra allt för barnanpassat och för min del fungerar det. Jag har inte läst boken och det är först efter att jag sett filmen som jag läser att det är en ungdomsbok. Effekttungt, sa jag. Ja, det är greenscreen för hela slanten och till större delen fungerar det bra, medan det i andra blir allt för uppenbart och väldigt tydligt att karaktärerna tittar fascinerat på något som inte finns där. Designen är som i Jacksongängets tidigare filmer detaljerad och välutvecklad och inget att klaga på. Det är lite intressant att denna futuristiska värld på något vis blickar bakåt mot det förflutna, vilket gör att karaktärerna känns mer som 1800-talsmänniskor/piratfigurer än några framtidsmän. Den inbakade samhällskritiken är också lite kul. Det pratas om vår nuvarande tid som "Skärmtiden" och en del moderna prylar (för tittaren) behandlar som urgamla artefakter som dessutom dateras helt fel.
Jag tycker att filmen är okej. Den fungerar som en ursäkt för att vräka i sig snacks under två timmar, men det är långt ifrån ett mästerverk och väldigt långt ifrån den succé filmskapare och bolag hoppades på. Branschorganet Deadline meddelade lagom till hemmasläppet att filmen var "The Biggest Box Office Bombs Of 2018" med en ren förlust på 174,8 miljoner dollar. Det lär absolut påverka potentiella uppföljare. Men igen: "Mortal Engines" är okej och är inget filmmässigt fiasko bara för att det finansiella landade på jätterött.
EXTRAMATERIALET
Det är tur att det finns ett kommentarspår med Christian Rivers för han är lite undanknuffad även i bakomfilmerna. Han är förstås med, men det är vissa andra nyazeeländare också...
Merpartern av det drygt timslånga extramaterialet är rätt traditionellt bakommaterial som blandar och ger mellan kommentarer, inspelningsbilder och annat utifrån dels karaktärerna och dels London samt en liten avstickare upp i luften till ett speciellt scenbygge. Mest handlar det dock om London med en rad olika tittar på helhetsdesign och specifika scenerier med mera.
Runt detta finns det en bakomfilm "i karaktär", om man nu kan uttrycka det så. Det är en film som är utformad som en sorts informationsfilm om filmens London Museum. Det finns dessutom den numera traditionsenliga "därför är det så bra att filma i Nya Zealand"-kortisen för att sannolikt uppfylla en ekonomisk överenskommelse...
Merpartern av det drygt timslånga extramaterialet är rätt traditionellt bakommaterial som blandar och ger mellan kommentarer, inspelningsbilder och annat utifrån dels karaktärerna och dels London samt en liten avstickare upp i luften till ett speciellt scenbygge. Mest handlar det dock om London med en rad olika tittar på helhetsdesign och specifika scenerier med mera.
Runt detta finns det en bakomfilm "i karaktär", om man nu kan uttrycka det så. Det är en film som är utformad som en sorts informationsfilm om filmens London Museum. Det finns dessutom den numera traditionsenliga "därför är det så bra att filma i Nya Zealand"-kortisen för att sannolikt uppfylla en ekonomisk överenskommelse...
TRE SAKER
1. I början av filmen försöker historikerna skydda "De amerikanska gudarna" vilket är ett par välbekanta och oväntade figurer.
2. Jag måste säga att jag verkligen gillar robotmannen Shrike på alla sätt och vis. Cool design och otroligt mäktig röst. Trots att man inte alls kan se Stephen Lang i karaktären har han gjort ett bra jobb.
3. Bokserien består av fyra romaner som på engelska kom mellan 2001 och 2006. Det finns ytterligare fyra kompletterande titlar inom samma universum (noveller, uppslagsverk med mera) där de senaste kom så sent som 2018. De svenska översättningarna av romanerna kom mellan 2006 och 2009.
2. Jag måste säga att jag verkligen gillar robotmannen Shrike på alla sätt och vis. Cool design och otroligt mäktig röst. Trots att man inte alls kan se Stephen Lang i karaktären har han gjort ett bra jobb.
3. Bokserien består av fyra romaner som på engelska kom mellan 2001 och 2006. Det finns ytterligare fyra kompletterande titlar inom samma universum (noveller, uppslagsverk med mera) där de senaste kom så sent som 2018. De svenska översättningarna av romanerna kom mellan 2006 och 2009.
ANDERS JAKOBSON (2019-05-06)