The helt-jävla-galna-speed-Walking Dead
Black Summer - Säsong 1
Genre: Skräck, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Ett antal människor som blir en grupp efter att en zombieapokalyps skakat om mänskligheten - har vi sett det förut? Ja, det är ju standardupplägget i vilken zombiefilm som helst och förfinat av långköraren "The Walking Dead" som redan ynglat av sig med en av flera planerade spin-offs. "Black Summer" är en spin-off och på samma gång prequel till en helt annan serie, "Z Nation", som gick i fem säsonger på SyFy/Netflix. Det är en serie jag inte har sett och "Black Summer" bedöms därför på helt egna ben men med främst "The Walking Dead" som någon sorts logisk jämförelsepart.
Formen på serien är lite annorlunda. Vi kommer in i handlingen helt utan någon sorts mjukstart eller direkt vägledande information. Zombieutbrottet har skett och några människor gör sig beredda att ta sig till en militär uppsamlingspunkt för att därifrån föras till en säker plats, en idrottsarena. Rose (Jaime King) - som syns på bilden här intill - blir en av huvudpersonerna i serien när hon separeras från sin familj i samband med upphämtningen. Hennes dotter hamnar på militärens truck, men hennes man nekas då han är sårad och misstänkt smittad och sen går allt åt pipan.
Just detta är inte direkt något extraordinärt avvikande formgrepp, men avsnittens upplägg är det. De skiftar i längd. Några är runt 45 minuter, andra bara 25, och det är gott om kapitelindelningar i avsnitten vilket ger en extremt episodartad upplevelse. Som om det är kortfilmer som fogats samman eller något liknande. Det är ett upplägg som håller tittaren alert i alla fall.
Något annat som sticker ut är att det faktiskt inte är speciellt mycket dialog, vilket möjligen är ett resultat av att huvudpersonerna allt som oftast är under någon sorts jakt. Det leder oss till seriens zombies. Dessa är totalt bindgalna och våldsamma och framför allt aggressivt snabba. Det är inte några hasande skelett utan rabiata galningar som vill attackera och äta snabbast möjligt. Smittan är luftburen på något vis för om någon människa omkommer på "vanligt vis" tar det bara någon sekund efter dödsögonblicket innan den spyr upp svart blod och sedan är redo att jaga mat. Resultatet av detta är att zombierna verkligen känns som en allvarlig fara och paniken hos huvudrollsinnehavarna förstärks av en flämtande närvarande kamera.
Man kan säga att det huvudsakligen handlar om två mindre grupperingar som oundvikligen strålar samman efter ett tag. Rose paras ihop med militären Spears (Justin Chu Cary) som inte alls heter Spears eller är en militär utan en kriminell som kallblodigt mördat en militär i stridens hetta för att gå under radarn i denna nya identitet och klädsel, samt den småveliga Lance (Kelsey Flower). En annan gruppering består i huvudsak av ledarfiguren Velez (Sal Velez Jr.) och Kyungsun (Christine Lee) som inte pratar engelska men ändå har mycket att tillföra i situationen.
Samtliga har samma mål: att ta sig till idrottsarenan. Men vägen dit är kantad av äventyr av det obehagliga slaget för precis som i alla andra zombiehistorier är laglösa människor ett minst lika stort hot som de blodtörstiga monstren. Vad finns i den uppenbart övergivna skolan? Vad är det för människor som gömt sig i en diner?
Jag gillar "Black Summer". Den är blek och dyster och förmedlar väldigt bra paniken och faran karaktärerna känner på ett mycket bättre sätt än vad till exempel "The Walking Dead" gör nu för tiden. Det begränsade antalet karaktärer gör att det blir mer intimt och personligt. De åtta avsnitten går rätt snabbt att se och slutet skulle kunna vara definitivt, men är säkert inte det. För min del hade det räckt med den här inblicken i situationen och karaktärernas liv, men samtidigt är jag lite sugen på att få se lite mer.
En helt klart sevärd serie är det i alla fall.
Formen på serien är lite annorlunda. Vi kommer in i handlingen helt utan någon sorts mjukstart eller direkt vägledande information. Zombieutbrottet har skett och några människor gör sig beredda att ta sig till en militär uppsamlingspunkt för att därifrån föras till en säker plats, en idrottsarena. Rose (Jaime King) - som syns på bilden här intill - blir en av huvudpersonerna i serien när hon separeras från sin familj i samband med upphämtningen. Hennes dotter hamnar på militärens truck, men hennes man nekas då han är sårad och misstänkt smittad och sen går allt åt pipan.
Just detta är inte direkt något extraordinärt avvikande formgrepp, men avsnittens upplägg är det. De skiftar i längd. Några är runt 45 minuter, andra bara 25, och det är gott om kapitelindelningar i avsnitten vilket ger en extremt episodartad upplevelse. Som om det är kortfilmer som fogats samman eller något liknande. Det är ett upplägg som håller tittaren alert i alla fall.
Något annat som sticker ut är att det faktiskt inte är speciellt mycket dialog, vilket möjligen är ett resultat av att huvudpersonerna allt som oftast är under någon sorts jakt. Det leder oss till seriens zombies. Dessa är totalt bindgalna och våldsamma och framför allt aggressivt snabba. Det är inte några hasande skelett utan rabiata galningar som vill attackera och äta snabbast möjligt. Smittan är luftburen på något vis för om någon människa omkommer på "vanligt vis" tar det bara någon sekund efter dödsögonblicket innan den spyr upp svart blod och sedan är redo att jaga mat. Resultatet av detta är att zombierna verkligen känns som en allvarlig fara och paniken hos huvudrollsinnehavarna förstärks av en flämtande närvarande kamera.
Man kan säga att det huvudsakligen handlar om två mindre grupperingar som oundvikligen strålar samman efter ett tag. Rose paras ihop med militären Spears (Justin Chu Cary) som inte alls heter Spears eller är en militär utan en kriminell som kallblodigt mördat en militär i stridens hetta för att gå under radarn i denna nya identitet och klädsel, samt den småveliga Lance (Kelsey Flower). En annan gruppering består i huvudsak av ledarfiguren Velez (Sal Velez Jr.) och Kyungsun (Christine Lee) som inte pratar engelska men ändå har mycket att tillföra i situationen.
Samtliga har samma mål: att ta sig till idrottsarenan. Men vägen dit är kantad av äventyr av det obehagliga slaget för precis som i alla andra zombiehistorier är laglösa människor ett minst lika stort hot som de blodtörstiga monstren. Vad finns i den uppenbart övergivna skolan? Vad är det för människor som gömt sig i en diner?
Jag gillar "Black Summer". Den är blek och dyster och förmedlar väldigt bra paniken och faran karaktärerna känner på ett mycket bättre sätt än vad till exempel "The Walking Dead" gör nu för tiden. Det begränsade antalet karaktärer gör att det blir mer intimt och personligt. De åtta avsnitten går rätt snabbt att se och slutet skulle kunna vara definitivt, men är säkert inte det. För min del hade det räckt med den här inblicken i situationen och karaktärernas liv, men samtidigt är jag lite sugen på att få se lite mer.
En helt klart sevärd serie är det i alla fall.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag gillar att äventyren på vägen är hyfsat koncentrerade till enskilda avsnitt. Det gör det hela väldigt fokuserat och spännande. Det gör även att man i princip skulle kunna se ett avsnitt helt fristående och ändå få ut något av det.
2. I en scen gömmer sig en karaktär i en bokhandel och precis bakom honom skymtas Stephen King romanen "Cell" som är hans zombiehistoria. King rekommenderade för övrigt "Black Summer" i sina sociala kanaler med ett par snabbrecensioner: "Just when you think there's no more scare left in zombies, THIS comes along. Existential hell in the suburbs, stripped to the bone." och "No long, fraught discussions. No endless flashbacks, because there’s no back story. No grouchy teens. Dialogue is spare. Much shot with a single handheld camera, very fluid. Showrunners could learn a lot from this. If they could work, that is."
3. Jag läser mig till att "Z Nation" var en lite humoristiskt betonad tv-serie. "Black Summer" är tydligt humorbefriad.
2. I en scen gömmer sig en karaktär i en bokhandel och precis bakom honom skymtas Stephen King romanen "Cell" som är hans zombiehistoria. King rekommenderade för övrigt "Black Summer" i sina sociala kanaler med ett par snabbrecensioner: "Just when you think there's no more scare left in zombies, THIS comes along. Existential hell in the suburbs, stripped to the bone." och "No long, fraught discussions. No endless flashbacks, because there’s no back story. No grouchy teens. Dialogue is spare. Much shot with a single handheld camera, very fluid. Showrunners could learn a lot from this. If they could work, that is."
3. Jag läser mig till att "Z Nation" var en lite humoristiskt betonad tv-serie. "Black Summer" är tydligt humorbefriad.
ANDERS JAKOBSON (2019-05-16)