Verklighetsbaserad oväntad vänskap
Green Book
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2019
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Letterbox 2.00:1
Mitt framför ögonen på alla andra experttippade Oscarsvinnare knep forna komediregissören Peter Farrelly vinsten för Bästa film när 2018 års filmer premierades. Inte bara det - Mahershala Ali vann en guldgubbe för Bästa manliga biroll och manusförfattarna fick en för Bästa originalmanus.
Den tunga vinsten är lite oväntad måste jag säga om man tittar på vilka filmer "Green Book" stod emot. Den är - om man ska koka ned det - en ganska typisk film inom "den oväntade vänskapen"-genren, om än en bra och underhållande sådan. Ändå kan jag spontant tycka att flera av de andra nominerade filmerna hade lite mer tuggmotstånd. Men nog om det nu.
Det är förstås en verklighetsbaserad historia från det rasistiskt laddade 60-talet. När Tony Lip (Viggo Mortensen) noterar hur två afroamerikanska hantverkare dricker lite vatten i hans italienska kök slänger han glasen i soporna direkt. Det är den nivån det handlar om. Tony jobbar på en nattklubb där en av hans typiska uppgifter är att slänga ut de som inte kan uppföra sig, och börjar de käfta får de smaka på farbror Tonys söndagsnäve, både en och två gånger för mycket. Bland klientelet rör sig maffiatyper och Tony vet förstås hur man ska spela sina kort rätt för att tjäna poäng hos dem. Bland annat ser han till hur en värdefull hatt slarvas bort, för att sedan vara den som hittar den och återlämnar ägodelen. Han är kanske inte smart, men han är inte dum. Mortensen, mer pluffsig och flottig än vanligt, gör en riktigt bra insats, som han nominerades för.
När nattklubben stänger för renoveringar under ett par månader står Tony utan jobb. På något vis blir han erbjuden ett chaufförsjobb åt svarta pianisten Dr. Donald Shirley (Mahershala Ali). Det handlar om åtta veckors turnerande långt bort från New Yorks gator nere i de södra staterna där klimatet för en svart man inte alltid är optimalt. Tony tackar först nej, men Donald är bestämd i sin önskan om att ha Tony som chaufför och lite mer, för den resa som väntar kräver en som som Tony. En som kan ta i när det behövs och som värdesätter poängen i att göra ett bra jobb.
Utvecklingen på historien är given. De är ett omaka par som genom långa bilresor och olika typer av äventyr i södern lär känna varandra och respektera varandra. När Tony bevittnar den korkade rasism som är Donalds vardag där han emellanåt inte får äta i den restaurang han senare ska spela i, får han en tankeställare, samtidigt som Donald lär sig saker om livet av Tony, hur märkligt det än kan låta.
De dryga två timmarna går fort, men jag är ändå lite ställd av hur "enkel" filmen känns. De där Oscarsframgångarna skruvade upp mina förväntningar något enormt och trots att jag verkligen inte tycker illa om filmen kan jag inte låta bli att känna mig en smula besviken. En både konstig och märklig känsla helt utan logisk förklaring.
Den tunga vinsten är lite oväntad måste jag säga om man tittar på vilka filmer "Green Book" stod emot. Den är - om man ska koka ned det - en ganska typisk film inom "den oväntade vänskapen"-genren, om än en bra och underhållande sådan. Ändå kan jag spontant tycka att flera av de andra nominerade filmerna hade lite mer tuggmotstånd. Men nog om det nu.
Det är förstås en verklighetsbaserad historia från det rasistiskt laddade 60-talet. När Tony Lip (Viggo Mortensen) noterar hur två afroamerikanska hantverkare dricker lite vatten i hans italienska kök slänger han glasen i soporna direkt. Det är den nivån det handlar om. Tony jobbar på en nattklubb där en av hans typiska uppgifter är att slänga ut de som inte kan uppföra sig, och börjar de käfta får de smaka på farbror Tonys söndagsnäve, både en och två gånger för mycket. Bland klientelet rör sig maffiatyper och Tony vet förstås hur man ska spela sina kort rätt för att tjäna poäng hos dem. Bland annat ser han till hur en värdefull hatt slarvas bort, för att sedan vara den som hittar den och återlämnar ägodelen. Han är kanske inte smart, men han är inte dum. Mortensen, mer pluffsig och flottig än vanligt, gör en riktigt bra insats, som han nominerades för.
När nattklubben stänger för renoveringar under ett par månader står Tony utan jobb. På något vis blir han erbjuden ett chaufförsjobb åt svarta pianisten Dr. Donald Shirley (Mahershala Ali). Det handlar om åtta veckors turnerande långt bort från New Yorks gator nere i de södra staterna där klimatet för en svart man inte alltid är optimalt. Tony tackar först nej, men Donald är bestämd i sin önskan om att ha Tony som chaufför och lite mer, för den resa som väntar kräver en som som Tony. En som kan ta i när det behövs och som värdesätter poängen i att göra ett bra jobb.
Utvecklingen på historien är given. De är ett omaka par som genom långa bilresor och olika typer av äventyr i södern lär känna varandra och respektera varandra. När Tony bevittnar den korkade rasism som är Donalds vardag där han emellanåt inte får äta i den restaurang han senare ska spela i, får han en tankeställare, samtidigt som Donald lär sig saker om livet av Tony, hur märkligt det än kan låta.
De dryga två timmarna går fort, men jag är ändå lite ställd av hur "enkel" filmen känns. De där Oscarsframgångarna skruvade upp mina förväntningar något enormt och trots att jag verkligen inte tycker illa om filmen kan jag inte låta bli att känna mig en smula besviken. En både konstig och märklig känsla helt utan logisk förklaring.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Viggo Mortensen gick upp i vikt för rollen genom att äta massvis med italiensk mat, gärna stora tunga middagar med desserter precis innan läggdags. Han har sagt att det var jobbigare och tråkigare att bli av med extrakilona än att skaffa dem.
2. Verklighetens Tony Lip skådespelade i flera maffiafilmer och -serier. Han kan bland annat ses i klassiker som "Gudfadern", "Maffiabröder", "Donnie Brasco" och i elva avsnitt av "The Sopranos".
3. Titeln syftar på en vägledningsbok som hjälpte afroamerikaner att hitta hotell, restauranger och andra platser där de var välkomna mellan 1936-1966. Så jävla sjukt.
2. Verklighetens Tony Lip skådespelade i flera maffiafilmer och -serier. Han kan bland annat ses i klassiker som "Gudfadern", "Maffiabröder", "Donnie Brasco" och i elva avsnitt av "The Sopranos".
3. Titeln syftar på en vägledningsbok som hjälpte afroamerikaner att hitta hotell, restauranger och andra platser där de var välkomna mellan 1936-1966. Så jävla sjukt.
ANDERS JAKOBSON (2019-05-08)