Trivsamt förvirrande uppföljande kopia
Mary Poppins Returns
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Disney, 2019
Ljud: Dolby Digital Plus 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Precis som sin föregångare "Mary Poppins" har "Mary Poppins Return" satt ett antal rekord (se Tre saker) men det mest uppenbara är de 54 år som gått mellan filmerna. Aldrig tidigare har en uppföljare gjorts så långt efter originalet.
I filmens värld har ett 25-tal år gått och Banks-barnen Michael (Ben Whishaw) och Jane (Emily Mortimer) blivit vuxna men bor fortfarande i sitt barndomshem med Michaels tre barn, tvillingarna Ellen och John samt minstingen Georgie. Denna oortodoxa familjebildning har förstås en naturlig förklaring och det är Michael mist sin fru ett år tidigare och Jane varit ett stöd för honom och barnen. Men parallellt med detta har amorteringarna på huslånet uteblivit och nu knackar advokater på dörren och meddelar att banken kräver in hela lånet på bara några dagar, annars tar de huset.
Det är alltså samma bank där Banks-barnens pappa jobbade, där Michael räddade familjen sist med sina twopence, där Michael själv jobbar i dag. Smilande bankdirektören Wilkins (Colin Firth) säger att han ska göra allt för att rädda Banks ur knipan samtidigt som han suddar bort alla spår av pappa Banks aktieinnehav bakom deras rygg. Nu är det upp till Michael och Jane att själva hitta aktiebrevet som kan häva vräkningen.
Någonstans här blir barnen lidande och lämpligt nog kommer då Mary Poppins (Emily Blunt) svävande ned från skyn och styr upp dem. Michael och Jane har glömt all magi Mary Poppins hade med sig men barnen blir snart varse, och tillsammans med lykttändaren Jack (Lin-Manuel Miranda) inleder de sin egen kamp för att rädda familjehuset samtidigt som äventyren radar upp sig.
"Mary Poppins Returns" har den delikata/otacksamma uppgiften att följa upp en riktig banbrytande klassiker och gör det genom att göra en film som berättar ungefär samma story enligt samma struktur och med samma typer av scener, men som ändå blir sin egen film på något vis. Lykttändaren Jack ersätter sotaren Bert och således blir filmens stora dansnummer med en massa lykttändare i stället för sotare. Mary Poppins talande paraply och avgrundsdjupa kappsäck är förstås med och självklart får vi även en lång sekvens där handanimerade teckningar varvas med skådespelarna. Det är en enda lång rad med ikryssningar i körschemat enligt originalets upplägg.
Det känns... knepigt, men fullständigt naturligt på samma gång. Egentligen skulle det vara väldigt enkelt att sitta och gnälla över bristen på originalitet i story/struktur/upplägg, men samtidigt vet jag inte om ett nytt nedslag i Mary Poppins värld ska göras på något annat vis. Så trivsamt förvirrande blir omdömet här.
Emily Blunt har förstås en lika delikat/otacksam uppgift att axla en ikonisk roll, men hon gör det bra och spelar Mary Poppins precis så stram och korrekt som Julie Andrews gjorde 54 år tidigare. Inget att klaga på där. Det jag möjligtvis kan klaga på är den svullna speltiden på strax över två timmar. Efter fullt normala 90 minuter är man nöjd och jag zonar ut under flera av de utdragna musikalnumren. Låtarna är efter en tittning inte överdrivet minnesvärda så som låtarna i originalet var, men de har ju å andra sidan 54 års försprång...
I sammanfattning: "Mary Poppins Returns" får ses som en lyckad uppföljare som verkligen kliver direkt i föregångarens fotspår och jag är övertygad om att de som helhjärtat älskade originalets magi även kommer att uppskatta denna film.
I filmens värld har ett 25-tal år gått och Banks-barnen Michael (Ben Whishaw) och Jane (Emily Mortimer) blivit vuxna men bor fortfarande i sitt barndomshem med Michaels tre barn, tvillingarna Ellen och John samt minstingen Georgie. Denna oortodoxa familjebildning har förstås en naturlig förklaring och det är Michael mist sin fru ett år tidigare och Jane varit ett stöd för honom och barnen. Men parallellt med detta har amorteringarna på huslånet uteblivit och nu knackar advokater på dörren och meddelar att banken kräver in hela lånet på bara några dagar, annars tar de huset.
Det är alltså samma bank där Banks-barnens pappa jobbade, där Michael räddade familjen sist med sina twopence, där Michael själv jobbar i dag. Smilande bankdirektören Wilkins (Colin Firth) säger att han ska göra allt för att rädda Banks ur knipan samtidigt som han suddar bort alla spår av pappa Banks aktieinnehav bakom deras rygg. Nu är det upp till Michael och Jane att själva hitta aktiebrevet som kan häva vräkningen.
Någonstans här blir barnen lidande och lämpligt nog kommer då Mary Poppins (Emily Blunt) svävande ned från skyn och styr upp dem. Michael och Jane har glömt all magi Mary Poppins hade med sig men barnen blir snart varse, och tillsammans med lykttändaren Jack (Lin-Manuel Miranda) inleder de sin egen kamp för att rädda familjehuset samtidigt som äventyren radar upp sig.
"Mary Poppins Returns" har den delikata/otacksamma uppgiften att följa upp en riktig banbrytande klassiker och gör det genom att göra en film som berättar ungefär samma story enligt samma struktur och med samma typer av scener, men som ändå blir sin egen film på något vis. Lykttändaren Jack ersätter sotaren Bert och således blir filmens stora dansnummer med en massa lykttändare i stället för sotare. Mary Poppins talande paraply och avgrundsdjupa kappsäck är förstås med och självklart får vi även en lång sekvens där handanimerade teckningar varvas med skådespelarna. Det är en enda lång rad med ikryssningar i körschemat enligt originalets upplägg.
Det känns... knepigt, men fullständigt naturligt på samma gång. Egentligen skulle det vara väldigt enkelt att sitta och gnälla över bristen på originalitet i story/struktur/upplägg, men samtidigt vet jag inte om ett nytt nedslag i Mary Poppins värld ska göras på något annat vis. Så trivsamt förvirrande blir omdömet här.
Emily Blunt har förstås en lika delikat/otacksam uppgift att axla en ikonisk roll, men hon gör det bra och spelar Mary Poppins precis så stram och korrekt som Julie Andrews gjorde 54 år tidigare. Inget att klaga på där. Det jag möjligtvis kan klaga på är den svullna speltiden på strax över två timmar. Efter fullt normala 90 minuter är man nöjd och jag zonar ut under flera av de utdragna musikalnumren. Låtarna är efter en tittning inte överdrivet minnesvärda så som låtarna i originalet var, men de har ju å andra sidan 54 års försprång...
I sammanfattning: "Mary Poppins Returns" får ses som en lyckad uppföljare som verkligen kliver direkt i föregångarens fotspår och jag är övertygad om att de som helhjärtat älskade originalets magi även kommer att uppskatta denna film.
EXTRAMATERIALET
I och med att det är en musikal läggs det stort fokus på musiken. Därför erbjuds en sing-along-version parallellt med den vanliga spelfilmen. Det finns även en borttagen sång och fokuserade tittar på flera av filmens sång- och dansnummer.
En halvlång bakomfilm berättar det mesta om filmens tillkomst och med specialtitten på Dick Van Dykes återkomst blir det ungefär en halvtimme med traditionellt bakommaterial av det här slaget.
Detta kompletteras av några borttagna scener och bloopers.
En halvlång bakomfilm berättar det mesta om filmens tillkomst och med specialtitten på Dick Van Dykes återkomst blir det ungefär en halvtimme med traditionellt bakommaterial av det här slaget.
Detta kompletteras av några borttagna scener och bloopers.
TRE SAKER
1. Rekord nummer 1 satt av "Mary Poppins Returns": Dick Van Dyke dyker (höhö) upp igen och repriserar sin roll som Mr. Dawes, Jr. vilket sannolikt är ett rekord i sig själv, men rekordet som sattes är att Van Dyke därmed är den äldsta manliga skådespelare att medverka i en Disneyfilm.
2. Rekord nummer 2: Angela Lansbury gör en roll som ballongsäljande dam (en roll som först erbjöds till Julie Andrews som cameo) vilket gör henne till både den äldsta kvinnliga skådespelaren och äldsta skådespelaren över huvud taget att medverka i en Disney-film då hon är några månader äldre än Van Dyke.
3. Ursprungligen ville Walt Disney pytsa ut uppföljare i parti och minut efter originalet, men upphovskvinnan P.L. Travers sa tvärnej. Långt senare, på 80-talet, försökte företaget Disney att sälja in idén om en film med Banks-barnen som vuxna till Travers som sa tvärnej igen.
2. Rekord nummer 2: Angela Lansbury gör en roll som ballongsäljande dam (en roll som först erbjöds till Julie Andrews som cameo) vilket gör henne till både den äldsta kvinnliga skådespelaren och äldsta skådespelaren över huvud taget att medverka i en Disney-film då hon är några månader äldre än Van Dyke.
3. Ursprungligen ville Walt Disney pytsa ut uppföljare i parti och minut efter originalet, men upphovskvinnan P.L. Travers sa tvärnej. Långt senare, på 80-talet, försökte företaget Disney att sälja in idén om en film med Banks-barnen som vuxna till Travers som sa tvärnej igen.
ANDERS JAKOBSON (2019-05-15)