Lite oväntat, mer allvar än komedi
Dead to Me - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2019
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
"Dead to Me" är en rörig sak. Fast rörig på ett bra sätt. Nästan.
Det hela börjar med att vi får träffa Jen Harding som just förlorat sin man. Han blev påkörd av en bil vars förare smet och lämnade honom att dö vid vägkanten. Jen försöker hantera sorgen genom att gå med i en sorgegrupp. Där träffar hon Judy Hale som även hon förlorat sin man. Jen och Judy finner varandra snabbt och då Judy riskerar att bli hemlös låter Jen henne bo hos henne och hennes två söner. Jen och Judy stöttar varandra och livet verkar vara på väg att bli hanterbart. Men, och det finns ju alltid ett men med i dessa sammanhang, allt är inte som det verkar med Judy.
Det var nämligen Judy som körde på Jens man. Och innan ni upprört skriker på spoilers så låt mig berätta att detta förstår man redan i första avsnittet och det är sen hur Judy döljer det hela som serien går ut på. Ska hon kunna leva med vad hon gjort? Kan hon gottgöra Jen utan att berätta vad hon gjort? Skulle Jen kanske till och med förstå och förlåta henne? De är ju så bra vänner nu…
Som Jen ser vi Christina Applegate och som Judy Linda Cardellini och dessa två fungerar riktigt bra tillsammans. Det finns även andra karaktärer med i serien (som till exempel Jens två barn) men det är Christina och Linda som lyfter hela serien. De och den skruvade handlingen. Vi som tittare vet nämligen mycket mer än karaktärerna men det betyder inte att vi vet allt. Det händer hela tiden saker som vi inte sett komma och som får oss att fundera på vad som nu ska hända.
Serien fungerar och är hyfsad. Inte den bästa jag sett men heller inte den sämsta. Det hela blir lite väl rörigt och utspejsat ibland. Men som lite lagom underhållning i tio 30-minutersavsnitt fungerar det helt okej.
Det hela börjar med att vi får träffa Jen Harding som just förlorat sin man. Han blev påkörd av en bil vars förare smet och lämnade honom att dö vid vägkanten. Jen försöker hantera sorgen genom att gå med i en sorgegrupp. Där träffar hon Judy Hale som även hon förlorat sin man. Jen och Judy finner varandra snabbt och då Judy riskerar att bli hemlös låter Jen henne bo hos henne och hennes två söner. Jen och Judy stöttar varandra och livet verkar vara på väg att bli hanterbart. Men, och det finns ju alltid ett men med i dessa sammanhang, allt är inte som det verkar med Judy.
Det var nämligen Judy som körde på Jens man. Och innan ni upprört skriker på spoilers så låt mig berätta att detta förstår man redan i första avsnittet och det är sen hur Judy döljer det hela som serien går ut på. Ska hon kunna leva med vad hon gjort? Kan hon gottgöra Jen utan att berätta vad hon gjort? Skulle Jen kanske till och med förstå och förlåta henne? De är ju så bra vänner nu…
Som Jen ser vi Christina Applegate och som Judy Linda Cardellini och dessa två fungerar riktigt bra tillsammans. Det finns även andra karaktärer med i serien (som till exempel Jens två barn) men det är Christina och Linda som lyfter hela serien. De och den skruvade handlingen. Vi som tittare vet nämligen mycket mer än karaktärerna men det betyder inte att vi vet allt. Det händer hela tiden saker som vi inte sett komma och som får oss att fundera på vad som nu ska hända.
Serien fungerar och är hyfsad. Inte den bästa jag sett men heller inte den sämsta. Det hela blir lite väl rörigt och utspejsat ibland. Men som lite lagom underhållning i tio 30-minutersavsnitt fungerar det helt okej.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Man får ta handlingen för vad den är. Jag har svårt att tro att folk skulle agera som Jen och låta en främling flytta in.
2. Jag trodde att detta skulle vara mer av en komedi än det är även om det finns en hel del komiska inslag.
3. Jag gillar postern till serien. Snygg!
2. Jag trodde att detta skulle vara mer av en komedi än det är även om det finns en hel del komiska inslag.
3. Jag gillar postern till serien. Snygg!
HANS-ÅKE LILJA (2019-05-14)