En kort bok har blivit lång film
Pojken och klockan
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Majeng media, 2019
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Den här schweiziska barnfilmen har tagit över tre år att komma ut här och då får vi den på DVD, vilket är förståeligt. Den baseras på en tradition som endast finns i några få alpbyar i Schweiz och man kan därför diskutera hur stort intresset är här i Sverige. Filmen följer inte boken slaviskt utan tar sig en del friheter med flera tillägg, vilket nog var rent nödvändigt. Tidigare har bokmaterialet endast hållit för 18 minuter (se Tre saker).
Originalet tar sitt avstamp i en speciell barnfestival den 1 mars som har som syfte att "jaga bort vintern" i den schweiziska kantonen Graubünden. Detta gör man genom att föra så mycket oväsen som möjligt och eftersom folket här lever i alpdalar så är traditionen kring överdimensionerade koskällor väldigt stark. Traditionellt anordnas detta nästan helt och hållet av skolbarnen, de vuxna får på sin höjd hjälpa till med förberedelserna.
I boken får pojken Ursli en liten och ynklig koskälla av sina skolkamrater. Han har dock sett en jättestor koskälla i en alpstuga uppe i bergen och beger sig på vandring för att hämta den. På vägen får han möta många olika djur och naturfenomen innan han återvänder i triumf med koskällan, precis i tid för festivalens början.
I regissören Xavier Kollers version har man byggt ut den historien med en massa ovidkommande sidospår. Innan Ursli kan komma iväg på sin vandring får han lösa familjens ekonomiska bekymmer och rädda sin get från byns rikemansson, tillika Urslis stora plågoande. Dessutom ställer denna plågoande till bekymmer för Ursli i parti och minut.
Det blir en film av det här, men som man kan förstå så är den inte särskilt väl sammanhållen. Kanske hade det fungerat bättre som en miniserie där man dessutom kunnat utveckla karaktärerna lite mer? Stämningen som regissör Koller skapar är dock ganska mysig och fungerar nog bra för barn i nedre skolåldern, men jag som vuxen stör mig lite på castingen. Ursli spelas av Jonas Hartmann som mest verkar vara utvald för sitt bedårande leende. Skådespeleriet från honom är dock lite vacklande, tyvärr.
Så, i slutänden blir det en lite för äppelkäck och splittrad film för mig men det går inte att komma ifrån att det är en rätt mysig historia i grunden och för barnen är det troligen en lagom matinéfilm för en regnig söndag.
Originalet tar sitt avstamp i en speciell barnfestival den 1 mars som har som syfte att "jaga bort vintern" i den schweiziska kantonen Graubünden. Detta gör man genom att föra så mycket oväsen som möjligt och eftersom folket här lever i alpdalar så är traditionen kring överdimensionerade koskällor väldigt stark. Traditionellt anordnas detta nästan helt och hållet av skolbarnen, de vuxna får på sin höjd hjälpa till med förberedelserna.
I boken får pojken Ursli en liten och ynklig koskälla av sina skolkamrater. Han har dock sett en jättestor koskälla i en alpstuga uppe i bergen och beger sig på vandring för att hämta den. På vägen får han möta många olika djur och naturfenomen innan han återvänder i triumf med koskällan, precis i tid för festivalens början.
I regissören Xavier Kollers version har man byggt ut den historien med en massa ovidkommande sidospår. Innan Ursli kan komma iväg på sin vandring får han lösa familjens ekonomiska bekymmer och rädda sin get från byns rikemansson, tillika Urslis stora plågoande. Dessutom ställer denna plågoande till bekymmer för Ursli i parti och minut.
Det blir en film av det här, men som man kan förstå så är den inte särskilt väl sammanhållen. Kanske hade det fungerat bättre som en miniserie där man dessutom kunnat utveckla karaktärerna lite mer? Stämningen som regissör Koller skapar är dock ganska mysig och fungerar nog bra för barn i nedre skolåldern, men jag som vuxen stör mig lite på castingen. Ursli spelas av Jonas Hartmann som mest verkar vara utvald för sitt bedårande leende. Skådespeleriet från honom är dock lite vacklande, tyvärr.
Så, i slutänden blir det en lite för äppelkäck och splittrad film för mig men det går inte att komma ifrån att det är en rätt mysig historia i grunden och för barnen är det troligen en lagom matinéfilm för en regnig söndag.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen baseras på en omåttligt populär schweizisk barnbok från 1945 av författaren Selina Chönz och med bilder av konstnären Alois Carigiet.
2. Det skapades en kortfilm baserad på boken redan 1964. Då samarbetade den regissören med författaren Selina Chönz som skrivit barnboken knappt 20 år tidigare. Den kan dock betraktas som något av en reklamfilm då den gjordes på uppdrag av en turistförening som ville visa upp några specifika naturområden.
3. Trist nog är det bara pojkarna som får jaga bort vintern i den här traditionen. Flickorna får oftast agera åskådare även om den ordningen, tack och lov, börjar luckras upp i vissa byar.
2. Det skapades en kortfilm baserad på boken redan 1964. Då samarbetade den regissören med författaren Selina Chönz som skrivit barnboken knappt 20 år tidigare. Den kan dock betraktas som något av en reklamfilm då den gjordes på uppdrag av en turistförening som ville visa upp några specifika naturområden.
3. Trist nog är det bara pojkarna som får jaga bort vintern i den här traditionen. Flickorna får oftast agera åskådare även om den ordningen, tack och lov, börjar luckras upp i vissa byar.
THOMAS HELSING (2019-05-28)