Tarantino hyllar kvinnan i pratig film
Death Proof
Genre: SkräckFormat: DVD, region 1, 2 skivor
Bolag: Dimension Home Video, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
För de som - mot all förmodan - har missat hela poängen med Quentin Tarantino och Robert Rodriguez "Grindhouse"-projekt kommer här en kort resumé: Termen "Grindhouse" var namnet på biografer som visade exploations-/b-filmer, ofta två stycken efter varandra med lite trailers till liknande filmer emellan. Detta var populärt på 60- och 70-talet till hemmavideon tog över marknaden.
Denna tradition har Tarantino/Rodriguez tagit till vara på och gjort varsin på förhand sliten och hackig "Grindhouse"-film, och några av deras kollegor har bidragit med fejkade trailers. Tyvärr var det bara inledningsvis i USA som man kunde uppleva helkvällen "Grindhouse" på bio. I Europa, och även i USA efter att helkvällen "floppat", delades filmerna upp och visades var för sig.
I sitt delade skick har filmerna blivit lite längre och det är kanske inte riktigt till "Death proofs" fördel. Filmen känns stundtals lite pratig, trots att de minst sagt matiga replikskiftena är något av Tarantinos trumfkort. Men filmen är underhållande ändå. Åtminstone första gången man ser den, vid upprepade tittar blir dialogerna mest utdragna sträckor mellan de rafflande actionpartierna.
Kurt Russell spelar Stuntman Mike, en före detta stuntman som numera är en tvättäkta psykopat som går igång på att spana på unga kvinnor och sedan köra ihjäl dem med sin "dödssäkra" bil. En bilburen seriemördare alltså.
Vad Stuntman Mike inte räknat med är att när han ger sig på ett gäng stuntkvinnor så förändras terrorbalansen.
För Tarantinokännare är det bara att sitta med anteckningsblocket och skriva ned alla referenser till hans tidigare filmer. De är många. En väldigt tydlig referens är en lång sekvens när den andra gruppen av kvinnor som figurerar i filmen äter frukost, likt banditerna i "De hänsynslösa".
I efterskvalpet av "Kill Bill" är kvinnokaraktärerna i filmen väldigt starka personer med mycket skinn på näsan, vilket både är roligt och följer exploationsgenren. När filmen haft sin final och eftertexterna rullar med bilder av olika kvinnor till tonerna av en väldigt "tjejig" låt, inser man att "Death proof" är en hyllning till kvinnan. Tarantino har alltså gjort en feministfilm, vilket aldrig är fel.
Och Kurt Russell, tärd och jävlig med ett stort ärr över hela ansiktet, är givetvis fantastisk i sin psykopatroll.
"Death proof" är dock ingen fullträff likt Tarantinos två första filmer, men väl en underhållande – om än lite pratig, som sagt – och väldigt snyggt gjord film som rymmer en riktigt häftig bilkrasch, en vansinnig biljakt, och ett komiskt och smått oväntat slut.
Denna tradition har Tarantino/Rodriguez tagit till vara på och gjort varsin på förhand sliten och hackig "Grindhouse"-film, och några av deras kollegor har bidragit med fejkade trailers. Tyvärr var det bara inledningsvis i USA som man kunde uppleva helkvällen "Grindhouse" på bio. I Europa, och även i USA efter att helkvällen "floppat", delades filmerna upp och visades var för sig.
I sitt delade skick har filmerna blivit lite längre och det är kanske inte riktigt till "Death proofs" fördel. Filmen känns stundtals lite pratig, trots att de minst sagt matiga replikskiftena är något av Tarantinos trumfkort. Men filmen är underhållande ändå. Åtminstone första gången man ser den, vid upprepade tittar blir dialogerna mest utdragna sträckor mellan de rafflande actionpartierna.
Kurt Russell spelar Stuntman Mike, en före detta stuntman som numera är en tvättäkta psykopat som går igång på att spana på unga kvinnor och sedan köra ihjäl dem med sin "dödssäkra" bil. En bilburen seriemördare alltså.
Vad Stuntman Mike inte räknat med är att när han ger sig på ett gäng stuntkvinnor så förändras terrorbalansen.
För Tarantinokännare är det bara att sitta med anteckningsblocket och skriva ned alla referenser till hans tidigare filmer. De är många. En väldigt tydlig referens är en lång sekvens när den andra gruppen av kvinnor som figurerar i filmen äter frukost, likt banditerna i "De hänsynslösa".
I efterskvalpet av "Kill Bill" är kvinnokaraktärerna i filmen väldigt starka personer med mycket skinn på näsan, vilket både är roligt och följer exploationsgenren. När filmen haft sin final och eftertexterna rullar med bilder av olika kvinnor till tonerna av en väldigt "tjejig" låt, inser man att "Death proof" är en hyllning till kvinnan. Tarantino har alltså gjort en feministfilm, vilket aldrig är fel.
Och Kurt Russell, tärd och jävlig med ett stort ärr över hela ansiktet, är givetvis fantastisk i sin psykopatroll.
"Death proof" är dock ingen fullträff likt Tarantinos två första filmer, men väl en underhållande – om än lite pratig, som sagt – och väldigt snyggt gjord film som rymmer en riktigt häftig bilkrasch, en vansinnig biljakt, och ett komiskt och smått oväntat slut.
EXTRAMATERIALET
I vanlig Tarantino-ordning bjuder han inte på ett kommentarspår. Lite synd för det hade varit kul att höra honom prata med Kurt Russell och några av de andra skådespelarna. Däremot kan man hitta lite trailers och posters på första skivan.
Andra skivan är förhållandevis späckad med extramaterial i en rad dokumentärer/presentationer. Den första tar upp stuntmännen-/kvinnorna som kör filmens bilar. Speciellt den avslutande biljakten har stor betydelse i filmen och givetvis är det riktiga proffs och veteraner som utför stunten. Tarantino berättar med glädje om deras insatser och det märks att han har stor respekt både för dem och deras yrke.
Detta fortsätter i nästa inslag som är en sorts introduktion av unga stuntkvinnan Zoë Bell som spelar sig själv i filmen. Denna New Zeeländska kvinna spås bli en av de största stuntkvinnorna i framtiden, och Tarantino träffade henne först i "Kill Bill" där hon dubblerade för Uma Thurman. Hon gav uppenbarligen ett starkt intryck eftersom han skrev in henne som sig själv i manuset.
Kurt Russell får sedan stå i rampljuset när Tarantino berättar hur han kom fram till att använda honom. Personligen anser jag att Russell ramlat av "the A-list" i Hollywood och just därför tycker jag att det är så himla coolt att han plockas fram igen och gör en så pass cool roll.
De tjusiga tjejerna i filmen står sedan på tur att bli presenterade - de är ju rätt många. Det är kul hur Tarantino beskriver Tracie Thoms som "en kvinnlig Samuel L. Jackson" för det är verkligen hon som bäst levererar Tarantinos vassa repliker med den där Jackson-pondusen.
Vidare kommer en kort scen i sin helhet där Mary Elizabeth Winstead sjunger en låt. Den är med i filmen men varvas då med andra klipp - det här är alltså originaltagningen.
Det finns några män i filmen också, långt ifrån lika många som tjejerna. En av dessa är Tarantino-kollegan Eli Roth som har en lite otacksam scen i filmen där han driver med Kurt Russells karaktär, något Roth i verkligheten tyckte var oerhört jobbigt eftersom Russell är en gammal idol och "The Thing" var en av anledningarna till att han själv blev regissör.
Avslutningsvis två korta inslag, en om Tarantinos "hus"-klippare Sally Menke, inklusive roliga hälsningar till denna från skådespelarna, och så trailern till "Double dare" som är en dokumentär om Zoë Bell och en veteranstuntkvinna.
Rätt ordentligt med extramaterial alltså, och allting väldigt lätt och givande att se.
Andra skivan är förhållandevis späckad med extramaterial i en rad dokumentärer/presentationer. Den första tar upp stuntmännen-/kvinnorna som kör filmens bilar. Speciellt den avslutande biljakten har stor betydelse i filmen och givetvis är det riktiga proffs och veteraner som utför stunten. Tarantino berättar med glädje om deras insatser och det märks att han har stor respekt både för dem och deras yrke.
Detta fortsätter i nästa inslag som är en sorts introduktion av unga stuntkvinnan Zoë Bell som spelar sig själv i filmen. Denna New Zeeländska kvinna spås bli en av de största stuntkvinnorna i framtiden, och Tarantino träffade henne först i "Kill Bill" där hon dubblerade för Uma Thurman. Hon gav uppenbarligen ett starkt intryck eftersom han skrev in henne som sig själv i manuset.
Kurt Russell får sedan stå i rampljuset när Tarantino berättar hur han kom fram till att använda honom. Personligen anser jag att Russell ramlat av "the A-list" i Hollywood och just därför tycker jag att det är så himla coolt att han plockas fram igen och gör en så pass cool roll.
De tjusiga tjejerna i filmen står sedan på tur att bli presenterade - de är ju rätt många. Det är kul hur Tarantino beskriver Tracie Thoms som "en kvinnlig Samuel L. Jackson" för det är verkligen hon som bäst levererar Tarantinos vassa repliker med den där Jackson-pondusen.
Vidare kommer en kort scen i sin helhet där Mary Elizabeth Winstead sjunger en låt. Den är med i filmen men varvas då med andra klipp - det här är alltså originaltagningen.
Det finns några män i filmen också, långt ifrån lika många som tjejerna. En av dessa är Tarantino-kollegan Eli Roth som har en lite otacksam scen i filmen där han driver med Kurt Russells karaktär, något Roth i verkligheten tyckte var oerhört jobbigt eftersom Russell är en gammal idol och "The Thing" var en av anledningarna till att han själv blev regissör.
Avslutningsvis två korta inslag, en om Tarantinos "hus"-klippare Sally Menke, inklusive roliga hälsningar till denna från skådespelarna, och så trailern till "Double dare" som är en dokumentär om Zoë Bell och en veteranstuntkvinna.
Rätt ordentligt med extramaterial alltså, och allting väldigt lätt och givande att se.
TRE SAKER
1. Två karaktärer knyter ihop "Death proof" med Rodriguez "Planet terror": Polisen Earl McGraw (Michael Parks) och hans dotter, doktorn Dakota Block (Marley Shelton).
2. En av de roligaste passningarna till Tarantinos egna filmer är att Abernathy (Rosario Dawson) har "vissellåten" från "Kill Bill" som mobilsignal.
3. "Grindhouse"-effekten är som roligast när filmens titel dyker upp. Då står det tydligt "Thunderbolt" i en halv sekund innan en svart och neutral textplatta med titeln "Death proof" dyker upp.
2. En av de roligaste passningarna till Tarantinos egna filmer är att Abernathy (Rosario Dawson) har "vissellåten" från "Kill Bill" som mobilsignal.
3. "Grindhouse"-effekten är som roligast när filmens titel dyker upp. Då står det tydligt "Thunderbolt" i en halv sekund innan en svart och neutral textplatta med titeln "Death proof" dyker upp.
ANDERS JAKOBSON (2007-11-05)