Hjärngympa och tuggmotstånd omgång två
Dark - Säsong 2
Genre: Science fiction, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Redan säsong ett av den första tyska originalserien för Netflix gav ordentligt med hjärngympa och tuggmotstånd när den lilla orten Winden blev centrum för ett komplicerat tidsresemysterium som knyter ihop ett antal familjer på ett kittlande vis. Förra gången var det 3-4 tidslinjer att hålla reda på, den här gången är det kanske 5-6, och "Dark" kvarstår som en serie man verkligen inte kan slötitta på. Den kräver ens fulla uppmärksamhet och belöningen blir riktigt givande för tittaren.
Personligen hade jag dock önskat att jag hade hittat någon detaljerad genomgång av säsong 1 och dess karaktärer innan jag såg fortsättningen. Min egen recension och den lilla recapen i början av säsong 2 hjälpte tyvärr inte hela vägen att minska det 18 månader långa glappet mellan säsongerna (för min del). Dock så klarnade det mesta när avsnitten väl började rulla igång.
Snabb sammanfattning: Orten Winden drabbas av ett antal försvinnanden. Det är barn som försvinner och detta har hänt förr. Familjen Nielsen drabbades på 80-talet och i modern tid drabbas de igen. 11-åriga Mikkel försvinner, men dyker upp samma datum fast 33 år tidigare i 1986. Han byter namn och växer upp parallellt med att han själv föds ett 20-tal år senare. Den vuxna Michael tar sitt eget liv men lämnar efter sig ett brev som får öppnas först datumet då Mikkel försvinner. Hans son Jonas blir något av en huvudperson när han först försöker hantera pappans död och sedan kaoset som följer Mikkels försvinnande. Mikkels pappa Ulrich, vars bror Mads försvann 1986, letar desperat efter sin son och försvinner även han och hamnar i Winden 1953 där han anhålls misstänkt för de försvinnande och dödsfall som har skett där.
Ett grottsystem och Windens kärnkraftsverk har någon roll i det hela och när en främling med en mystisk maskin dyker upp - som visar sig vara en äldre version av Jonas - blir det ännu mer komplicerat, och i slutet av den första säsongen försvinner även Jonas för att hamna i framtiden som är allt annat än ljus.
Säsong 2 tar vid ett halvår efter den första. Jonas har drivit omkring i 2052 och insett att Winden ödelades strax efter hans eget försvinnande, och vi tittare får olycksbådande textinformation om att det bara är dagar kvar till apokalypsen. Jonas försöker med alla tänkbara medel att hitta ett sätt att resa tillbaka i tiden för att förhindra apokalypsen, och i den förbjudna zonen, i det ödelagda kärnkraftverket, finns något som kan få honom att färdas någonstans.
Parallellt gör vi nedslag samma datum i fyra olika tider. 2020, 1987, 1954 och 1921. Allt fler personer blir varse om tidsresandet i de olika perioderna och en allt mer komplicerad historia utvecklar sig där relationer mellan olika personer knyts ihop och förändras ju mer vi får veta. Dessutom byggs mytologin i serien ut där en figur som heter Adam, vars egentliga identitet är något annat, blir en central figur och både en vägledande guide och direkt måltavla för Jonas när han försöker ställa allting tillrätta. Den mystiska prästen Noah som varit högst delaktig i traktens försvinnande är ständigt närvarande precis som den gamla kvinnan Claudia som är en tidsresenär av rang, men som 1987 var kärnkraftverkets stenhårda vd.
Det är ärligt talat alldeles för svårt att göra en vettig sammanfattning av säsongen då det krävs långa haranger och förklaringar för att ens berätta en karaktärs roll i helheten. Återigen vill jag belysa vikten av att se serien med fullständig uppmärksamhet, speciellt i denna säsong då karaktärsnätverket nystas samman till en invecklad boll av snören. Ett konkret exempel: Polisen Egon Tiedemann har 1986 problem med tonåringen Ulrich Nielsen, samma person som som vuxen 2019 reser tillbaka till 1953 där han blir anhållen av samma Tiedemann, som sedan 1987 förstår att den identitetslösa man han anhöll som numera är en gammal man är samma Ulrich Nielsen som är en jobbig tonåring (som lyssnar på Kreator, se Tre saker).
"Dark" är fylld av sådana invecklade möten mellan personer från olika generationer i olika åldrar och tider. I och med det är det flera skådespelare som gör samma karaktär och de skådespelare som anlitat har faktiskt utseendemässiga likheter gör att man enkelt köper upplägget. Bra rollsättning och eventuellt bra mask.
Det är en komplicerad och emellanåt krävande serie vi har att göra med, men jag tycker ändå att "Darks" skapare har rätt bra kontroll på sin story och sista avsnittet bjuder in en helt ny twist som ger en skaplig cliffhanger till den tredje och avslutande säsongen. Även om denna twist faktiskt introducerar ett oroväckande nytt lager i mytologin som eventuellt kan ställa till det, hoppas jag att den sista säsongen levererar ett bra slut. Spännande fortsättning om ett år eller så.
Personligen hade jag dock önskat att jag hade hittat någon detaljerad genomgång av säsong 1 och dess karaktärer innan jag såg fortsättningen. Min egen recension och den lilla recapen i början av säsong 2 hjälpte tyvärr inte hela vägen att minska det 18 månader långa glappet mellan säsongerna (för min del). Dock så klarnade det mesta när avsnitten väl började rulla igång.
Snabb sammanfattning: Orten Winden drabbas av ett antal försvinnanden. Det är barn som försvinner och detta har hänt förr. Familjen Nielsen drabbades på 80-talet och i modern tid drabbas de igen. 11-åriga Mikkel försvinner, men dyker upp samma datum fast 33 år tidigare i 1986. Han byter namn och växer upp parallellt med att han själv föds ett 20-tal år senare. Den vuxna Michael tar sitt eget liv men lämnar efter sig ett brev som får öppnas först datumet då Mikkel försvinner. Hans son Jonas blir något av en huvudperson när han först försöker hantera pappans död och sedan kaoset som följer Mikkels försvinnande. Mikkels pappa Ulrich, vars bror Mads försvann 1986, letar desperat efter sin son och försvinner även han och hamnar i Winden 1953 där han anhålls misstänkt för de försvinnande och dödsfall som har skett där.
Ett grottsystem och Windens kärnkraftsverk har någon roll i det hela och när en främling med en mystisk maskin dyker upp - som visar sig vara en äldre version av Jonas - blir det ännu mer komplicerat, och i slutet av den första säsongen försvinner även Jonas för att hamna i framtiden som är allt annat än ljus.
Säsong 2 tar vid ett halvår efter den första. Jonas har drivit omkring i 2052 och insett att Winden ödelades strax efter hans eget försvinnande, och vi tittare får olycksbådande textinformation om att det bara är dagar kvar till apokalypsen. Jonas försöker med alla tänkbara medel att hitta ett sätt att resa tillbaka i tiden för att förhindra apokalypsen, och i den förbjudna zonen, i det ödelagda kärnkraftverket, finns något som kan få honom att färdas någonstans.
Parallellt gör vi nedslag samma datum i fyra olika tider. 2020, 1987, 1954 och 1921. Allt fler personer blir varse om tidsresandet i de olika perioderna och en allt mer komplicerad historia utvecklar sig där relationer mellan olika personer knyts ihop och förändras ju mer vi får veta. Dessutom byggs mytologin i serien ut där en figur som heter Adam, vars egentliga identitet är något annat, blir en central figur och både en vägledande guide och direkt måltavla för Jonas när han försöker ställa allting tillrätta. Den mystiska prästen Noah som varit högst delaktig i traktens försvinnande är ständigt närvarande precis som den gamla kvinnan Claudia som är en tidsresenär av rang, men som 1987 var kärnkraftverkets stenhårda vd.
Det är ärligt talat alldeles för svårt att göra en vettig sammanfattning av säsongen då det krävs långa haranger och förklaringar för att ens berätta en karaktärs roll i helheten. Återigen vill jag belysa vikten av att se serien med fullständig uppmärksamhet, speciellt i denna säsong då karaktärsnätverket nystas samman till en invecklad boll av snören. Ett konkret exempel: Polisen Egon Tiedemann har 1986 problem med tonåringen Ulrich Nielsen, samma person som som vuxen 2019 reser tillbaka till 1953 där han blir anhållen av samma Tiedemann, som sedan 1987 förstår att den identitetslösa man han anhöll som numera är en gammal man är samma Ulrich Nielsen som är en jobbig tonåring (som lyssnar på Kreator, se Tre saker).
"Dark" är fylld av sådana invecklade möten mellan personer från olika generationer i olika åldrar och tider. I och med det är det flera skådespelare som gör samma karaktär och de skådespelare som anlitat har faktiskt utseendemässiga likheter gör att man enkelt köper upplägget. Bra rollsättning och eventuellt bra mask.
Det är en komplicerad och emellanåt krävande serie vi har att göra med, men jag tycker ändå att "Darks" skapare har rätt bra kontroll på sin story och sista avsnittet bjuder in en helt ny twist som ger en skaplig cliffhanger till den tredje och avslutande säsongen. Även om denna twist faktiskt introducerar ett oroväckande nytt lager i mytologin som eventuellt kan ställa till det, hoppas jag att den sista säsongen levererar ett bra slut. Spännande fortsättning om ett år eller så.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Återigen sitter jag och småmyser åt att det tyska thrashmetalbandet Kreator och deras "Pleasure to Kill" LP har en viss betydelse i storyn.
2. Jag som är lite förtjust i paradoxer myser även åt användandet av "föräldralösparadoxen" ("bootstrap paradox") som enkelt innebär att tidsresan gör så att någonting finns utan att detta har ett ursprung. Detta används på flera vis i "Dark" både bland objekt och människor...
3. Och när jag ändå är på myshumör kan jag rikta fans av serien till denna genomgång av åtta påskägg som etablerar en tyngd och tanke bakom innehållet i serien.
2. Jag som är lite förtjust i paradoxer myser även åt användandet av "föräldralösparadoxen" ("bootstrap paradox") som enkelt innebär att tidsresan gör så att någonting finns utan att detta har ett ursprung. Detta används på flera vis i "Dark" både bland objekt och människor...
3. Och när jag ändå är på myshumör kan jag rikta fans av serien till denna genomgång av åtta påskägg som etablerar en tyngd och tanke bakom innehållet i serien.
ANDERS JAKOBSON (2019-07-01)