Klassiker förvandlad till en tonårsskräckis
Jurtjyrkogården
Genre: SkräckFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: FOX, 2019
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
"Jurtjyrkogården" är för mig som är en stor Stephen King-fantast en klassiker. I bokform i alla fall. Det finns sedan tidigare en filmatisering av boken som kom för ganska exakt 30 år sedan. Nu är det dags att göra en ny filmatisering och här ville man helt klart inte att folk skulle tycka att man kopierade den första filmen. Filmens första del är helt okej. Den är snyggt filmad, den följer boken rätt bra även om man tagit sig vissa friheter. Skådespelarna fungerar rätt bra. John Lithgow är riktigt bra som grannen Jud och även Jason Clark och Amy Seimetz får godkänt som Louis och Rachel Creed. Jeté Laurence är förvånansvärt bra som deras dotter Ellie.
Filmens handling kretsar alltså runt familjen Creed som flyttar från stan ut på landet och till en början är allt frid och fröjd. Sen dör Ellies katt och för att skona henne visar Jud Louis en speciell djurkyrkogård där det man begraver kommer tillbaka. Inte riktigt i samma skick som när de levde men spelar det någon roll? De återvänder ju från de döda och lite spill får man räkna med eller hur? Men vad händer när ens barn dör? Vill man även återuppliva det?
Ungefär mitt i filmen är det dags för dess klimax och här har man gjort vissa ändringar jämfört med Kings bok. Helt okej för mig. Jag förstår och inser varför man gjort dem och har som sagt inga problem med det men det stora problemet är att man redan i filmens trailer avslöjar vad som händer. Varför man gör det är för mig helt obegripligt. Man lägger ner en massa jobb på att få tittaren att tro att en sak ska hända och sen händer något annat, men alla som sett trailern vet redan det. Snacka om miss. Min gissning är att filmskaparna ville att det skulle vara en överraskning, men bolaget ville få snacket om filmen att komma igång och avslöjade det därför redan i trailern.
Och det är nu filmen dör för mig…och inget man gör kan återuppväcka den. Specialeffekterna i vissa scener är rent ut sagt usla, allt går så fort att man inte känner familjens sorg och man bryr sig helt enkelt inte. Vad man missat är att "Jurtjyrkogården" är en vuxen berättelse om stor sorg. Här gör man det till en tonårsskräckis, en dussinfilm. Och det viktigaste, man förlorar Stephen King-känslan. Ett stort no-no när man filmar en Stephen King-film. När vi kommer till slutscenerna kom jag på mig själv med att himla med ögonen och tyst muttra "nej, nej, nej…". Inte ett bra tecken och resultatet blir tyvärr rätt uselt och en film man bara vill glömma.
Filmens handling kretsar alltså runt familjen Creed som flyttar från stan ut på landet och till en början är allt frid och fröjd. Sen dör Ellies katt och för att skona henne visar Jud Louis en speciell djurkyrkogård där det man begraver kommer tillbaka. Inte riktigt i samma skick som när de levde men spelar det någon roll? De återvänder ju från de döda och lite spill får man räkna med eller hur? Men vad händer när ens barn dör? Vill man även återuppliva det?
Ungefär mitt i filmen är det dags för dess klimax och här har man gjort vissa ändringar jämfört med Kings bok. Helt okej för mig. Jag förstår och inser varför man gjort dem och har som sagt inga problem med det men det stora problemet är att man redan i filmens trailer avslöjar vad som händer. Varför man gör det är för mig helt obegripligt. Man lägger ner en massa jobb på att få tittaren att tro att en sak ska hända och sen händer något annat, men alla som sett trailern vet redan det. Snacka om miss. Min gissning är att filmskaparna ville att det skulle vara en överraskning, men bolaget ville få snacket om filmen att komma igång och avslöjade det därför redan i trailern.
Och det är nu filmen dör för mig…och inget man gör kan återuppväcka den. Specialeffekterna i vissa scener är rent ut sagt usla, allt går så fort att man inte känner familjens sorg och man bryr sig helt enkelt inte. Vad man missat är att "Jurtjyrkogården" är en vuxen berättelse om stor sorg. Här gör man det till en tonårsskräckis, en dussinfilm. Och det viktigaste, man förlorar Stephen King-känslan. Ett stort no-no när man filmar en Stephen King-film. När vi kommer till slutscenerna kom jag på mig själv med att himla med ögonen och tyst muttra "nej, nej, nej…". Inte ett bra tecken och resultatet blir tyvärr rätt uselt och en film man bara vill glömma.
EXTRAMATERIALET
Det främsta extramaterialet är de dokumentärer om filmen vi får. Det är intressant att höra hur filmskaparna pratar om att filmen är en film om sorg (när de sabbat det) och hur stolta de är över att de ändra på det klimax jag nämner i recensionen (det som avslöjas i trailern).
Vi får även borttagna scener, ett nytt slut som är lika bedrövligt och galet som det man använder i filmen. Extramaterialet är intressant men det visar väldigt tydligt att man misslyckats kapitalt när man gjorde filmen.
Vi får även borttagna scener, ett nytt slut som är lika bedrövligt och galet som det man använder i filmen. Extramaterialet är intressant men det visar väldigt tydligt att man misslyckats kapitalt när man gjorde filmen.
TRE SAKER
1. I Sverige heter filmen "Jurtjyrkogården" men på omslaget till blu-ray-utgåvan använder man originaltiteln "Pet Sematary"…
2. Under Ellies födelsedagskalas kan man höra Jud säga "There was a big Saint Bernard. He got rabies..." vilket naturligtvis är en referens till "Cujo", en annan bok av Stephen King.
3. Rachel har en massa syner från sin barndom i filmen vilket nästan får mig att tro att jag satt på fel film och ser en spökhusfilm i stället…
2. Under Ellies födelsedagskalas kan man höra Jud säga "There was a big Saint Bernard. He got rabies..." vilket naturligtvis är en referens till "Cujo", en annan bok av Stephen King.
3. Rachel har en massa syner från sin barndom i filmen vilket nästan får mig att tro att jag satt på fel film och ser en spökhusfilm i stället…
HANS-ÅKE LILJA (2019-08-19)