Amatörmässigt men välfungerande
Asta Kask: Dom får aldrig mig
Genre: MusikdokumentärFormat: DVD, region 0, 2 skivor
Bolag: Burning Heart, 2006
Ljud: Dolby Digital stereo
Bild: 4:3, 19:9
Svensk punk har funnits i snart 30 år nu och de senaste åren har dokumentationerna kommit i olika format, kanske allra bäst i den tjocka boken "Svensk punk 1977-81: Varför tror du vi låter som vi låter..." som tog upp den första vågen av svensk punk.
Det var banden under den perioden som inspirerade ett gäng tonårsgrabbar i Västergötland till att under det tidiga 80-talet börja spela musik och slutligen kalla sig Asta Kask, ett band som nu 25 år senare framstår som ett av de viktigaste svenska rockbanden genom tiderna och som sedan några år tillbaka spelar igen på klubbar och festivaler både i Sverige och utomlands.
DVD:n "Dom får aldrig mig" har undertiteln "En film om Asta Kask och punken" och poängterar med det att filmen inte enbart tar upp Asta Kasks historia utan även ger en skildring av hur det var att vara punkare vid den tiden, visserligen filtrerat genom Asta Kask-medlemmarnas ögon.
Filmen varvar arkivmaterial med nygjorda intervjuer med samtliga medlemmar. Att de lyckats få fram så mycket filmat material från Asta Kasks tidigaste dagar är ganska imponerande. Det är för övrigt inte bara Asta Kask som kommer till tals i filmen, medlemmar från The (International) Noise Conspiracy och Millencolin delar med sig av sina Asta Kask-minnen, och legendaren Tompa Eken och radiomannen Håkan Persson ("Ny våg", numera "P3 Rock") pratar om gamla tider. Det ger bredd och en viss tyngd till helheten.
Kvalitén på dokumentären är ganska god, men ändå rätt så amatörmässig. Det går ju i och för sig hand i hand med de punkideal som Asta Kask gick efter när de startade och som fortfarande finns kvar. Men hur man ändå vrider och vänder på det, berättas storyn om Asta Kask och punken på ett smidigt och välfungerande sätt.
Det var banden under den perioden som inspirerade ett gäng tonårsgrabbar i Västergötland till att under det tidiga 80-talet börja spela musik och slutligen kalla sig Asta Kask, ett band som nu 25 år senare framstår som ett av de viktigaste svenska rockbanden genom tiderna och som sedan några år tillbaka spelar igen på klubbar och festivaler både i Sverige och utomlands.
DVD:n "Dom får aldrig mig" har undertiteln "En film om Asta Kask och punken" och poängterar med det att filmen inte enbart tar upp Asta Kasks historia utan även ger en skildring av hur det var att vara punkare vid den tiden, visserligen filtrerat genom Asta Kask-medlemmarnas ögon.
Filmen varvar arkivmaterial med nygjorda intervjuer med samtliga medlemmar. Att de lyckats få fram så mycket filmat material från Asta Kasks tidigaste dagar är ganska imponerande. Det är för övrigt inte bara Asta Kask som kommer till tals i filmen, medlemmar från The (International) Noise Conspiracy och Millencolin delar med sig av sina Asta Kask-minnen, och legendaren Tompa Eken och radiomannen Håkan Persson ("Ny våg", numera "P3 Rock") pratar om gamla tider. Det ger bredd och en viss tyngd till helheten.
Kvalitén på dokumentären är ganska god, men ändå rätt så amatörmässig. Det går ju i och för sig hand i hand med de punkideal som Asta Kask gick efter när de startade och som fortfarande finns kvar. Men hur man ändå vrider och vänder på det, berättas storyn om Asta Kask och punken på ett smidigt och välfungerande sätt.
EXTRAMATERIALET
Huvuddokumentären är 60 minuter lång och utöver det finns det 80 minuter extramaterial där den större delen utgörs av en hel livekonsert. Det finns också överblivna klipp med alla medverkande i filmen, som tydligt inte hade passat i filmen men som fungerar alldeles lysande så här separat.
Här finns allt från pinsamma erkännanden från Dennis och Inge från The (International) Noise Conspiracy om hur de raggade tjejer med hjälp av Asta Kask till fyra stycken historier om varför de heter just Asta Kask, varav ingen är sann.
Inte nog med det, generösa Asta Kask skickar även med en bonus-CD där de spelat in 17 av sina mest populära låtar på nytt. Skärpan finns fortfarande där trots att originalens ungdomliga touch inte längre finns kvar.
Här finns allt från pinsamma erkännanden från Dennis och Inge från The (International) Noise Conspiracy om hur de raggade tjejer med hjälp av Asta Kask till fyra stycken historier om varför de heter just Asta Kask, varav ingen är sann.
Inte nog med det, generösa Asta Kask skickar även med en bonus-CD där de spelat in 17 av sina mest populära låtar på nytt. Skärpan finns fortfarande där trots att originalens ungdomliga touch inte längre finns kvar.
TRE SAKER
1. Filmen är delvis gjord av Erik Kolthoff som under 90-talet sjöng i bandet Harlequin som sannolikt plockade en del inspiration från Asta Kask.
2. Min favoritscen i filmen är nog när gitarristen Micke står utanför huset där Asta Kasks replokal och hans studio Kloakens Alternativa Antistudio låg och kontaterar att den nog är ett cykelrum nu.
3. Namnet då - historien som jag hört är att namnet dök upp när de klippte sönder ett gäng "AKTAS!"-klisterlappar och flyttade runt bokstäverna.
2. Min favoritscen i filmen är nog när gitarristen Micke står utanför huset där Asta Kasks replokal och hans studio Kloakens Alternativa Antistudio låg och kontaterar att den nog är ett cykelrum nu.
3. Namnet då - historien som jag hört är att namnet dök upp när de klippte sönder ett gäng "AKTAS!"-klisterlappar och flyttade runt bokstäverna.
ANDERS JAKOBSON (2006-11-15)