Undangömd tung svensk sci-fi
Aniara
Genre: Science fictionFormat: Streamat
Bolag: Viaplay, 2019
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Undangömd på bio, utan fysisk release i Sverige och utsmugen på hyrstreaming: här är Sveriges största bidrag till sci-fi-genren någonsin. Varför gör man så här? Hyllad världen runt, vinnare av flera internationella filmpriser, och snuvad vid mållinjen på att bli Sveriges Oscarbidrag. Jag förstår ingenting.
Rymdfärjan Aniara transporterar nybyggare från en förstörd jord till nyetableringarna på Mars. Den lyxiga färjan har bland annat maskinen Mima, där folk kan uppleva lyckliga minnen på ett realistiskt sätt. Plötsligt träffas färjan av rymdskrot, och knuffas ur kurs. En trevlig tre veckor lång resa får nu en liten omväg på två år för att komma rätt igen. Med tiden ökar passagerarnas användning av Mima för att hålla sig lugna och stävja depression, men Mima tål inte hur mycket som helst. De här två åren är dessutom kanske lite av en glädjeprognos, eller rent av en lögn.
Det är skönt att se lite "hård" sci-fi som vågar vara vuxen och bara nästan flummar ut och blir lite för artsy. Mycket trevligt att se felfria specialeffekter, och smart användande av existerande platser vilket dock kan bli distraherande för de som känner igen Stockholmsinteriörerna som använts. Det här är för mig tveklöst det bästa svenska filmen på väldigt många år. Det är som sagt oförklarligt hur filmen i princip begravts här hemma.
Det känns fel att kategorisera filmen som sci-fi, för den är så mycket mer än så. Som vanligt går väl mycket av det över huvudet på mig, men jag njuter av skådespeleriet, välskrivna och realistiska karaktärer och ett troligt händelseförlopp - för att inte tala om ett underbart slut. En tveklös rekommendation.
Rymdfärjan Aniara transporterar nybyggare från en förstörd jord till nyetableringarna på Mars. Den lyxiga färjan har bland annat maskinen Mima, där folk kan uppleva lyckliga minnen på ett realistiskt sätt. Plötsligt träffas färjan av rymdskrot, och knuffas ur kurs. En trevlig tre veckor lång resa får nu en liten omväg på två år för att komma rätt igen. Med tiden ökar passagerarnas användning av Mima för att hålla sig lugna och stävja depression, men Mima tål inte hur mycket som helst. De här två åren är dessutom kanske lite av en glädjeprognos, eller rent av en lögn.
Det är skönt att se lite "hård" sci-fi som vågar vara vuxen och bara nästan flummar ut och blir lite för artsy. Mycket trevligt att se felfria specialeffekter, och smart användande av existerande platser vilket dock kan bli distraherande för de som känner igen Stockholmsinteriörerna som använts. Det här är för mig tveklöst det bästa svenska filmen på väldigt många år. Det är som sagt oförklarligt hur filmen i princip begravts här hemma.
Det känns fel att kategorisera filmen som sci-fi, för den är så mycket mer än så. Som vanligt går väl mycket av det över huvudet på mig, men jag njuter av skådespeleriet, välskrivna och realistiska karaktärer och ett troligt händelseförlopp - för att inte tala om ett underbart slut. En tveklös rekommendation.
EXTRAMATERIALET
Inget. På den brittiska import-blu-ray:en finns däremot intervjuer med bland annat regissörerna samt en tidigare kortfilm av desamma.
TRE SAKER
1. "Aniara" är baserad på ett poetiskt epos skriven av Harry Martinson. Det består av 103 dikter som gavs ut 1956.
2. "Aniara" har tidigare blivit opera, teater, balett, seriebok, och inspirerat mängder av musik.
3. De två regissörerna Pella Kagerman och Hugo Lilja verkar inte ha några nya projekt på gång, vilket även det är underligt.
2. "Aniara" har tidigare blivit opera, teater, balett, seriebok, och inspirerat mängder av musik.
3. De två regissörerna Pella Kagerman och Hugo Lilja verkar inte ha några nya projekt på gång, vilket även det är underligt.
HENRIK ANDERSSON (2019-10-24)