Vad är sanning och vad är påhitt?
Messiah
Genre: Drama, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2020
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Tänk er att det dyker upp en massa rapporter från människor i mellanöstern om en man som predikar Guds ord. Kanske inte så märkvärdigt. Men tänk sen att samme man påstås ha stått emot en sandstorm och väckt upp en pojke från de döda. Då börjar det genast låta mer intressant. Det tycker även CIA-agenten Eva Geller som inte alls tror att mannen som kallas Al-Masih är Guds son som kommit ner till jorden för att skapa fred hos människorna. Hon är övertygad om att han är en terrorist som försöker skapa kaos.
Genom de tio avsnitten får vi dels följa Evas kamp för att avslöja Al-Masih och dels hans kamp, och framförallt en massa människors kamp, för att bevisa att han är Guds son. Och det som man gör så bra i serien är att man avslöjar inte hur det ligger till för tittaren. Man tror att Al-Masih kan vara den han påstår sig vara för att i nästa sekund tvivla. Upplägget är gjort så att han nästan bevisar att han är Guds son men bara nästan. Det finns alltid plats för tvivel och andra förklaringar.
Och det är just detta tvivel som gör serien så bra. Jag ändrar åsikt flera gånger medan jag ser den om huruvida han är Guds son eller inte. Dessutom sitter jag hela tiden och hoppas på att han ska bevisa att han är den han påstår att han är bara för att jag vill se hur samhället skulle reagera om det verkligen var så att Guds son dök upp och berättade för alla vad de behöver göra för att världen ska bli en bra och fredlig plats.
Det är också glädjande att man faktiskt i sista avsnittet får veta hur det ligger till. Om Al- Masih är Guds son eller en bedragare och det gillar jag. Jag hade inte blivit glad om det hade lämnats öppet vilket jag fruktade länge. Men nu får vi ett slut och jag är riktigt nöjd, både med slutet och serien som helhet.
Genom de tio avsnitten får vi dels följa Evas kamp för att avslöja Al-Masih och dels hans kamp, och framförallt en massa människors kamp, för att bevisa att han är Guds son. Och det som man gör så bra i serien är att man avslöjar inte hur det ligger till för tittaren. Man tror att Al-Masih kan vara den han påstår sig vara för att i nästa sekund tvivla. Upplägget är gjort så att han nästan bevisar att han är Guds son men bara nästan. Det finns alltid plats för tvivel och andra förklaringar.
Och det är just detta tvivel som gör serien så bra. Jag ändrar åsikt flera gånger medan jag ser den om huruvida han är Guds son eller inte. Dessutom sitter jag hela tiden och hoppas på att han ska bevisa att han är den han påstår att han är bara för att jag vill se hur samhället skulle reagera om det verkligen var så att Guds son dök upp och berättade för alla vad de behöver göra för att världen ska bli en bra och fredlig plats.
Det är också glädjande att man faktiskt i sista avsnittet får veta hur det ligger till. Om Al- Masih är Guds son eller en bedragare och det gillar jag. Jag hade inte blivit glad om det hade lämnats öppet vilket jag fruktade länge. Men nu får vi ett slut och jag är riktigt nöjd, både med slutet och serien som helhet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det skadar inte att Al-Masih ser ut som man inbillar sig att Guds son skulle se ut om han dök upp.
2. Jag gillar en scen med en hund som utvecklades på ett helt annat sätt än jag trodde den skulle.
3. Det är kul att höra att man inte alltid pratar engelska utan faktiskt pratar på det språk som talas i det land man är.
2. Jag gillar en scen med en hund som utvecklades på ett helt annat sätt än jag trodde den skulle.
3. Det är kul att höra att man inte alltid pratar engelska utan faktiskt pratar på det språk som talas i det land man är.
HANS-ÅKE LILJA (2020-01-08)