Sång och skav bland julmyset
Jag kommer hem igen till jul
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: SF, 2020
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Att en film delvis bygger på en låt och en skiva av Peter Jöback låter ju aningens oroväckande, men det ska absolut inte avskräcka tittare från detta juldoftande familjedrama. Jöback spelar en karaktär som har många beröringspunkter med honom själv. Han är en världsartist som kommit ut som gay och som blivit sexuellt utnyttjad som barn. Det sistnämnda är inget som trycks ut i filmen som en självklarhet från första början, men det är enkelt att förstå att så är fallet en bit in i historien.
Men nu hoppar jag fram lite för snabbt. Redan i inledningen ser vi på gamla VHS-inspelningar hur den unga Simon (Jöback) sjunger tillsammans med sin lite äldre bror Anders (Johannes Kuhnke) där det är tydligt att storebror hamnar i skuggan av den uppenbart talangfulla Simon. Därför är det Anders som är kvar i hemorten och jobbar med den lokala kören. Som vanligt stundar en julkonsert och i år ska de gästas av den hemvändande Simon. Relationen mellan bröderna är inte lysande, men det går att spela spelet och hålla en god min, speciellt när det ska hållas traditionsenligt och stort julfirande i familjegodset där mamma Mona (Suzanne Reuter) väntar.
Likt andra julensemblefilmer som "Tomten är far till alla barnen" och "En underbar jävla jul" kommer julstämningen att ruskas om från ljus till mörk under dagarna familjen är samlad. Simons närvaro irriterar somliga, men för Simon väcker dagarna plågsamma minnen till liv och efter alla år i tystnad är det dags att en gång för alla säga sanningen och prata ut, hur ont det än må göra.
Jag tycker att det är en bra film. Det som kanske framstår som lite väl osannolikt i det stora hela är att det finns så otroligt mycket tjafs bakom kulisserna i vad som verkar vara en närmast perfekt familj. Låt gå för att det finns smuts under naglarna överallt, men här tenderar det att bli nästan överdrivet mycket. Men det behövs kanske för att få till en fungerande film på något vis.
Johannes Kuhnke Guldbaggenominerades för sin roll. Han gör den bra och jag tycker överlag att skådespelet är stabilt och bra. Även om Peter Jöback är allmänt känd som en sångare kan man förstås inte blunda för alla hundratals föreställningar han gjort som musikalartist och det ska ju givetvis skrivas in på skådespelarkontot. Jag gillar även Jennie Silfverhjelm som spelar Anders fru, en kvinna som blivit ingift i en familj där det finns mycket regler och annat att förhålla sig till, inte minst när det gäller att julmaten ska bli rätt. Segt för henne, men ganska kul för tittaren.
Ella Lemhagens (regi) och Daniel Karlssons (manus) film är fylld av musik som får mig att placera den jämte "Så som i himmelen", vilken också hade sin beskärda del av skavande relationer. Den har även jul i överflöd, men jag känner inte direkt att det är en film som kommer att rulla runt på tv i december år efter år. Det är inte julen som är det viktiga i filmen, det är något helt annat.
Men nu hoppar jag fram lite för snabbt. Redan i inledningen ser vi på gamla VHS-inspelningar hur den unga Simon (Jöback) sjunger tillsammans med sin lite äldre bror Anders (Johannes Kuhnke) där det är tydligt att storebror hamnar i skuggan av den uppenbart talangfulla Simon. Därför är det Anders som är kvar i hemorten och jobbar med den lokala kören. Som vanligt stundar en julkonsert och i år ska de gästas av den hemvändande Simon. Relationen mellan bröderna är inte lysande, men det går att spela spelet och hålla en god min, speciellt när det ska hållas traditionsenligt och stort julfirande i familjegodset där mamma Mona (Suzanne Reuter) väntar.
Likt andra julensemblefilmer som "Tomten är far till alla barnen" och "En underbar jävla jul" kommer julstämningen att ruskas om från ljus till mörk under dagarna familjen är samlad. Simons närvaro irriterar somliga, men för Simon väcker dagarna plågsamma minnen till liv och efter alla år i tystnad är det dags att en gång för alla säga sanningen och prata ut, hur ont det än må göra.
Jag tycker att det är en bra film. Det som kanske framstår som lite väl osannolikt i det stora hela är att det finns så otroligt mycket tjafs bakom kulisserna i vad som verkar vara en närmast perfekt familj. Låt gå för att det finns smuts under naglarna överallt, men här tenderar det att bli nästan överdrivet mycket. Men det behövs kanske för att få till en fungerande film på något vis.
Johannes Kuhnke Guldbaggenominerades för sin roll. Han gör den bra och jag tycker överlag att skådespelet är stabilt och bra. Även om Peter Jöback är allmänt känd som en sångare kan man förstås inte blunda för alla hundratals föreställningar han gjort som musikalartist och det ska ju givetvis skrivas in på skådespelarkontot. Jag gillar även Jennie Silfverhjelm som spelar Anders fru, en kvinna som blivit ingift i en familj där det finns mycket regler och annat att förhålla sig till, inte minst när det gäller att julmaten ska bli rätt. Segt för henne, men ganska kul för tittaren.
Ella Lemhagens (regi) och Daniel Karlssons (manus) film är fylld av musik som får mig att placera den jämte "Så som i himmelen", vilken också hade sin beskärda del av skavande relationer. Den har även jul i överflöd, men jag känner inte direkt att det är en film som kommer att rulla runt på tv i december år efter år. Det är inte julen som är det viktiga i filmen, det är något helt annat.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det finns lite humor i historien också, mest centrerat till Loa Falkmans farbror Göran, som är någon sorts lustigkurre med yvigt hår och Ture Sventon-kostym.
2. Det sägs aldrig var filmen utspelar sig och det finns heller inte någon dialekt i dialogerna som avslöjar något. Däremot ser jag i eftertexterna att den verkar vara inspelad i både Jämtland och Dalsland. Närmare bestämt Åre och Mellerud, avslöjar IMDB.
3. En Guldbagge i form av publikpriset blev det.
2. Det sägs aldrig var filmen utspelar sig och det finns heller inte någon dialekt i dialogerna som avslöjar något. Däremot ser jag i eftertexterna att den verkar vara inspelad i både Jämtland och Dalsland. Närmare bestämt Åre och Mellerud, avslöjar IMDB.
3. En Guldbagge i form av publikpriset blev det.
ANDERS JAKOBSON (2020-03-30)