En skruvad omgång till men inte lika bra

Doom Patrol - Säsong 2

Genre: Dramakomedi
Format: Streamat
Bolag: HBO, 2020
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.20:1
FILMEN

DC Universes mest udda figurer är den sammansättning som heter Doom Patrol och tv-serien som bär samma namn är skruvad och konstig och stundtals väldigt underhållande. Säsong 1 var ett omvälvande äventyr som ibland kunde ta vilken form som helst och som varvade nästan psykedeliska inslag med tung karaktärsutveckling. Som sagt, något udda som efter första säsongens 15 avsnitt nu fortsätter med nio avsnitt. Med tanke på att säsongen slutar med en mängd lösa trådar antar jag att DC Universe är säkra på att få berätta mer. Det lär visa sig.

Någon sorts sammanfattning: I ett stort hus lever ett antal människor som på något vis råkat ut för en allvarlig olycka som förändrat dem eller som på något annat sätt är trasiga. Till exempel den forna filmstjärnan Rita Farr (April Bowlby) som efter en olycka emellanåt flyter ut som en degig gummiklump. Eller racingföraren Cliff Steele (Brendan Fraser) som efter en ruskigt allvarlig bilolycka fått sin hjärna monterad i en klumpig robotkropp. Eller varför inte piloten Larry Trainor (Matt Bomer) som flög rätt in i ett utomjordiskt energifält vilket gjorde honom sönderbränd och radioaktiv samt att ett energiväsen satt sitt bo inuti honom. Vi har även Jane (Diane Guerrero) och hennes 64 olika personligheter och de olika krafter personligheterna har. Den femte personen som bor i huset är den inom DC-världen betydligt mer etablerade Cyborg/Vic Stone (Joivan Wade) som är hälften människa och hälften avancerad robot efter en olycka.

Cyborg är där av egen vilja, de andra har hamnat där för att Niles Caulder/Chief (Timothy Dalton) tagit hand om dem - och, ska det visa sig, även delvis orsakat deras skador. Säsong 1 handlade om att gänget behövde bli ett team i samband med att Chief var försvunnen, kidnappad av den mycket karismatiska skurken Mr Nobody, som dessvärre inte är med denna gång. Det fanns även en liten story som pekade mot Chiefs dotter Dorothy (Abigail Shapiro), resultatet av ett kärleksäventyr med något inte helt mänskligt och väldigt mycket i säsong 2 handlar om Dorothy.

Hon bär nämligen på en rad med fantasivänner som underhåller och skyddar henne, men en av dem är ett fruktansvärt monster, Candlemaker, som står redo att ta över bara hon vill det eller blir tillräckligt gammal. Chiefs sätt att skydda henne är att aldrig låta henne åldras och det är lite av ett tema bland karaktärerna. Samtliga är betydligt äldre än vad man kan tro, vilket gör att det finns många periodstyrda flashbacks att ta till när det behövs.

Personligen tycker jag att Dorothy mest är en irriterande karaktär men monstret inom henne är otroligt brutalt. Det gör att vi stundtals närmar oss skräckgenren och det är också ett tecken på att "Doom Patrol" inte kört fast i någon specifik form.

I övrigt så gräver vi djupare i varje karaktär och får veta mer om deras bakgrunder och vad som gjort att de blivit så trasiga. Det är bra karaktärsutveckling som etablerar att det finns ett välskrivet drama under det knäppa översta lagret. Samtidigt upplever jag att serien inte riktigt når samma nivå som sist. Det är lite lugnet före stormen på något vis även om finalavsnittet är skruvat och intensivt.

Det finns dock mer att rota vidare i så jag hoppas att serien får förnyat förtroende. Om inte blir slutet väldigt abrupt och otillfredsställande.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. Säsongen skulle egentligen haft tio avsnitt men produktionen fick avslutas lite tidigare på grund av Corona-utbrottet. Det förklarar varför säsongen slutar som det gör.

2. Utöver monstret Candlemaker finns det en del andra skräckinjagande figurer i säsongen, som Red Jack, magiskt spelad av Roger Floyd.

3. Inslagen av Mr Nobody i säsong 1 var väldigt meta och när det i denna säsong meddelas att Mr Nobody fått jobb i en annan serie, fälls det in en hänvisning till DC Universes animerade serie "Harley Quinn" där Alan Tudyk som spelar Mr Nobody gör flera röster. Meta, som sagt...


Arkiv
ANDERS JAKOBSON (2020-08-12)