Två timmar tuggmotstånd
I’m Thinking of Ending Things
Genre: ThrillerFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2020
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.33:1
Ibland är uppdraget som recensent en enkel match. Man ser en film, man skriver sin recension utan problem och så är det inget mer med det. Men så finns det stunder då uppdraget är så svårt att man ser sig tvungen att inleda med en självömkande förklaring för att få en start på texten över huvud taget. Som jag gör nu, alltså.
Jag har ingen aning om hur jag ska recensera "I'm Thinking of Ending Things". Det är till formen en komplicerad sak som jag egentligen inte vill skriva för mycket om då det är lite poängen med filmen, och det är till innehållet lite för intellektuellt för min smak. Den som kräver att en film ska vara linjär och komma med tydliga förklaringar om vad som sker ska i allra högsta mån undvika Charlie Kaufmanns "I'm Thinking of Ending Things". Kaufmann har ju en del annat skruvat och svårt på CV:t sedan tidigare, men inget av det jag sett har varit så här konstigt. En av hans tidigare manus är till och med en av mina favoritfilmer.
Nåväl. Jag gör väl ett försök. En ung kvinna (Jessie Buckley), vi kan kalla henne Lucy men det heter hon inte, funderar på att göra slut med sin pojkvän Jake (Jesse Plemons). De har varit tillsammans i sex veckor och det har varit trevligt, men leder det någonstans? Funderingarna pågår i hennes huvud medan hon ändå sätter sig i hans bil och följer med ut på vischan för att träffa hans föräldrar och äta middag. Bilresan är lång och medan snöfallet blir allt kraftigare pratar de om allt möjligt, men ändå funderar Lucy på att göra slut.
Väl framme i familjefarmen väntar mamma (Toni Collette) och pappa (David Thewlis) och stämningen är minst sagt märklig. Middagen blir obekväm där Lucy tvingas berätta historien om hur hon och Jake träffades, en historia som tenderar att ändras ju mer hon berättar. Och det är inte det enda som förändras under kvällen. Verkligen inte.
Och där sätter jag punkt för plottsammanfattningen. Skulle jag själv läsa den här recensionen skulle jag blir väldigt sugen på att se filmen som känns som något åt rysarhållet. Riktigt så är det inte. Det är någon sorts psykologisk thriller och det är inte riktigt min favoritgenre. Hur som helst är "I'm Thinking of Ending Things" inte någon lättsmält film att koppla av till. Jag såg den över två timmar långa filmen i minst fyra sessioner då det kändes som det lättaste sättet att avverka den.
Är det en bra eller dålig film? Det är svårt att säga. Den kräver en del av tittaren och jag är säkert på att det finns en publik som verkligen gillar filmen. Jag känner en sådan person i alla fall. För mig blir det lite för konstigt även om jag gillar känslan i filmen och att den är gjord över huvud taget.
Både Jessie Buckley och Jesse Plemons gör fina insatser och Toni Collette och David Thewlis gör ett utmärkt obehagligt föräldrapar komplett med nervöst skratt (Collette) och förutfattade meningar (Thewlis). Så det finns en behållning med att se filmen, men det är inte en film för en bred publik.
Jag har ingen aning om hur jag ska recensera "I'm Thinking of Ending Things". Det är till formen en komplicerad sak som jag egentligen inte vill skriva för mycket om då det är lite poängen med filmen, och det är till innehållet lite för intellektuellt för min smak. Den som kräver att en film ska vara linjär och komma med tydliga förklaringar om vad som sker ska i allra högsta mån undvika Charlie Kaufmanns "I'm Thinking of Ending Things". Kaufmann har ju en del annat skruvat och svårt på CV:t sedan tidigare, men inget av det jag sett har varit så här konstigt. En av hans tidigare manus är till och med en av mina favoritfilmer.
Nåväl. Jag gör väl ett försök. En ung kvinna (Jessie Buckley), vi kan kalla henne Lucy men det heter hon inte, funderar på att göra slut med sin pojkvän Jake (Jesse Plemons). De har varit tillsammans i sex veckor och det har varit trevligt, men leder det någonstans? Funderingarna pågår i hennes huvud medan hon ändå sätter sig i hans bil och följer med ut på vischan för att träffa hans föräldrar och äta middag. Bilresan är lång och medan snöfallet blir allt kraftigare pratar de om allt möjligt, men ändå funderar Lucy på att göra slut.
Väl framme i familjefarmen väntar mamma (Toni Collette) och pappa (David Thewlis) och stämningen är minst sagt märklig. Middagen blir obekväm där Lucy tvingas berätta historien om hur hon och Jake träffades, en historia som tenderar att ändras ju mer hon berättar. Och det är inte det enda som förändras under kvällen. Verkligen inte.
Och där sätter jag punkt för plottsammanfattningen. Skulle jag själv läsa den här recensionen skulle jag blir väldigt sugen på att se filmen som känns som något åt rysarhållet. Riktigt så är det inte. Det är någon sorts psykologisk thriller och det är inte riktigt min favoritgenre. Hur som helst är "I'm Thinking of Ending Things" inte någon lättsmält film att koppla av till. Jag såg den över två timmar långa filmen i minst fyra sessioner då det kändes som det lättaste sättet att avverka den.
Är det en bra eller dålig film? Det är svårt att säga. Den kräver en del av tittaren och jag är säkert på att det finns en publik som verkligen gillar filmen. Jag känner en sådan person i alla fall. För mig blir det lite för konstigt även om jag gillar känslan i filmen och att den är gjord över huvud taget.
Både Jessie Buckley och Jesse Plemons gör fina insatser och Toni Collette och David Thewlis gör ett utmärkt obehagligt föräldrapar komplett med nervöst skratt (Collette) och förutfattade meningar (Thewlis). Så det finns en behållning med att se filmen, men det är inte en film för en bred publik.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på en bok med samma namn, skriven av Iain Reid.
2. Charlie Kaufmann är flitig manusförfattare, men desto mer sparsam med regiinsatserna. Detta är hans fjärde film som regissör.
3. I slutet av filmen framför Jesse Plemons ett musikalnummer och han har en riktigt behaglig sångröst.
2. Charlie Kaufmann är flitig manusförfattare, men desto mer sparsam med regiinsatserna. Detta är hans fjärde film som regissör.
3. I slutet av filmen framför Jesse Plemons ett musikalnummer och han har en riktigt behaglig sångröst.
ANDERS JAKOBSON (2020-09-14)