Tillyxad spagetti
Mannaja
Genre: WesternFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2007
Ljud: Dolby Digital Stereo,
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Blodet och leran sprutar om vartannat i denna senkomna men välgjorda spagettivästern. Trots att det mesta har setts förut lyckas "Mannaja" från 1977 presentera en tillräckligt engagerande intrig och dito skottdueller för att vara väl värd mödan.
Den handlar om prisjägaren Blade (Maurizio Merli), som utmärker sig främst genom att han till skillnad från andra pistoleros gillar att lägga puffran åt sidan för att istället gå loss på sina fiender med sin pålitliga kastyxa, vilken all logik till trots visar sig vara ett extraordinärt dödligt vapen. Han hamnar i en dammig liten stad där den onde kapitalisten McGowan (Phillipe Leroy) med hjälp av hantlangaren Voller (John Steiner) använder befolkningen som slavkraft i sin silvergruva. Blade har dock en oplockad gås med denne entreprenör, och vår hjälte blir ett hett byte när han måste kämpa mot inte bara McGowan, utan även lokala banditer.
Filmen är visuellt tilltalande, med stundtals nästan konstartade bilder mitt i all skottlossning. I samverkan med klippningen skapar den en del intressanta segment, som när regissören Sergio Martino korsklipper ett can-can-nummer med en massaker. Även den obligatoriska slutduellscenen, som kan beskrivas som antiklimaktisk, har en fantastisk uppbyggnad med ett närmast impressionistiskt foto.
Handlingen förs framåt som i ett tv-spel, med den ena actionorienterade scenen efter den andra, vilket gör att tempot är högt och inte många stunder är döda. Uppenbart blir dock att Martino inte besitter samma känsla för skottlossning som exempelvis John Ford och Sergio Leone, då redigeringen i de dramatiska segmenten saknar den tajthet som krävs för att göra dem fullständigt övertygande. I befintligt skick är pang-pang-scenerna ändå fungerande, men jag kan inte undkomma känslan av att något saknas.
Blade är en annorlunda huvudkaraktär för en spagettivästern såtillvida att han inte är särskilt mystisk. Han är försedd med en liten bakgrundshistoria, men känns långt mer ordinär än Django eller Mannen utan namn. Man har dock gjort ett bra jobb för att hålla åskådaren på hans sida, då han får gå igenom så mycket skit att man inte kan hjälpa att heja på honom. Merli gestaltar honom med rätt blanding av hårdhet och glimt i ögat. Skurkarna å sin sida, är så inkompetenta i sina försök att få stopp på Blade, att man inte kan undgå att tycka lite synd om dem när de möter sina blodiga öden.
Blod ja, "Mannaja" är sannerligen ganska blodig för att vara en västern. Armar huggs av och folk dör med yxor fastnaglade i nyllet. Även om våldet är underhållande är det inget som bidrar speciellt mycket till rullens värde.
Men den yxsvingande kofösaren till trots är "Mannaja" en solid spagettivästern som inte har mycket att skämmas för.
Den handlar om prisjägaren Blade (Maurizio Merli), som utmärker sig främst genom att han till skillnad från andra pistoleros gillar att lägga puffran åt sidan för att istället gå loss på sina fiender med sin pålitliga kastyxa, vilken all logik till trots visar sig vara ett extraordinärt dödligt vapen. Han hamnar i en dammig liten stad där den onde kapitalisten McGowan (Phillipe Leroy) med hjälp av hantlangaren Voller (John Steiner) använder befolkningen som slavkraft i sin silvergruva. Blade har dock en oplockad gås med denne entreprenör, och vår hjälte blir ett hett byte när han måste kämpa mot inte bara McGowan, utan även lokala banditer.
Filmen är visuellt tilltalande, med stundtals nästan konstartade bilder mitt i all skottlossning. I samverkan med klippningen skapar den en del intressanta segment, som när regissören Sergio Martino korsklipper ett can-can-nummer med en massaker. Även den obligatoriska slutduellscenen, som kan beskrivas som antiklimaktisk, har en fantastisk uppbyggnad med ett närmast impressionistiskt foto.
Handlingen förs framåt som i ett tv-spel, med den ena actionorienterade scenen efter den andra, vilket gör att tempot är högt och inte många stunder är döda. Uppenbart blir dock att Martino inte besitter samma känsla för skottlossning som exempelvis John Ford och Sergio Leone, då redigeringen i de dramatiska segmenten saknar den tajthet som krävs för att göra dem fullständigt övertygande. I befintligt skick är pang-pang-scenerna ändå fungerande, men jag kan inte undkomma känslan av att något saknas.
Blade är en annorlunda huvudkaraktär för en spagettivästern såtillvida att han inte är särskilt mystisk. Han är försedd med en liten bakgrundshistoria, men känns långt mer ordinär än Django eller Mannen utan namn. Man har dock gjort ett bra jobb för att hålla åskådaren på hans sida, då han får gå igenom så mycket skit att man inte kan hjälpa att heja på honom. Merli gestaltar honom med rätt blanding av hårdhet och glimt i ögat. Skurkarna å sin sida, är så inkompetenta i sina försök att få stopp på Blade, att man inte kan undgå att tycka lite synd om dem när de möter sina blodiga öden.
Blod ja, "Mannaja" är sannerligen ganska blodig för att vara en västern. Armar huggs av och folk dör med yxor fastnaglade i nyllet. Även om våldet är underhållande är det inget som bidrar speciellt mycket till rullens värde.
Men den yxsvingande kofösaren till trots är "Mannaja" en solid spagettivästern som inte har mycket att skämmas för.
EXTRAMATERIALET
En alternativ, tysk intro-scen och en läsbar intervju med Sergio Martino är det mest intressanta innehållet här. Medföljer gör även ett antal trailers, samt ett stillbildsgalleri och biografier av Martino och Maurizio Merli.
TRE SAKER
1. Det "Mannaja" däremot bör skämmas över är den hemska titelmelodin, sjungen av nån lirare med överdrivet mörk röst och med en skrattretande text skriven av någon vars engelskakunskaper varit något bristfälliga.
2. Filmen totalförbjöds tydligen i Sverige när den kom.
3. Sergio Martino ligger förutom "Mannaja" bakom kulturfilm som "2019: After the fall of New York" och "Mountain of the cannibal god".
2. Filmen totalförbjöds tydligen i Sverige när den kom.
3. Sergio Martino ligger förutom "Mannaja" bakom kulturfilm som "2019: After the fall of New York" och "Mountain of the cannibal god".
JOEL FORNBRANT (2007-12-03)