Hur långt är det kvar egentligen?
Space Sweepers
Genre: Science fictionFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2021
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Ni vet när man sitter och kollar på en film, och det är inget särskilt fel på filmen egentligen, men den är bara så lång. Man trycker fram hur långt av filmen som har gått, och så ser man att det bara gått en liten stund och större delen är fortfarande kvar. Exakt så var det med "Space Sweepers".
Det är år 2092 och jorden är en sophög. Uppfinnaren Sullivan (Richard Armitage, Thorin i "Hobbit"-filmerna) har skapat grönskande levnadsplatser i rymden, och är på väg att terraformera Mars med hjälp av en supersnabbt växande planta. Han låter dock bara folk som är rena i sinnet att få leva där, och vanligt folk bor i misär antingen på jorden eller i sunkiga "bostadsområden" ute i rymden.
Rymdskrot samlas upp av pirater som säljer det, och vi får följa gänget på skeppet Victory som utmanövrerar alla andra. När de bärgar ett kraschat skepp, hittar de en liten flicka ombord - flickan som nyheterna precis varnat för. Hon är nämligen en android som Sullivan skapat, som stals av terroristgruppen Svarta Rävarna som har bestyckat henne med en enorm sprängladdning. Nu har Victory en måltavla på ryggen, men de inser att det borde gå att tjäna pengar på situationen.
Första gången jag kollade hur lång det var kvar på filmen så hade det gått ungefär en kvart, och det var två timmar kvar. Det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad som var problemet. Det händer saker hela tiden, det är mycket hög kvalité på specialeffekterna, skådespelarna är bra och det är tydligt att mycket tanke ligger bakom världsbyggandet.
Gradvis börjar jag förstå. Handlingen rör sig så långsamt framåt. Filmens 136 minuter slösas på onödiga sidospår och actionscener där snabba klipp och krystade kameralösningar är viktigare än att kunna hänga med i vad som händer. Karaktärerna byggs upp genom klumpig dialog eller övertydliga flashbacks, och till syvende och sist är filmen bara ett onödigt krångligt byggt korthus med ett dyrt lager lack på. Och när den stora explosionen slutligen sker och jag tror att filmen äntligen är slut, då är det en hel kvart kvar.
Det är år 2092 och jorden är en sophög. Uppfinnaren Sullivan (Richard Armitage, Thorin i "Hobbit"-filmerna) har skapat grönskande levnadsplatser i rymden, och är på väg att terraformera Mars med hjälp av en supersnabbt växande planta. Han låter dock bara folk som är rena i sinnet att få leva där, och vanligt folk bor i misär antingen på jorden eller i sunkiga "bostadsområden" ute i rymden.
Rymdskrot samlas upp av pirater som säljer det, och vi får följa gänget på skeppet Victory som utmanövrerar alla andra. När de bärgar ett kraschat skepp, hittar de en liten flicka ombord - flickan som nyheterna precis varnat för. Hon är nämligen en android som Sullivan skapat, som stals av terroristgruppen Svarta Rävarna som har bestyckat henne med en enorm sprängladdning. Nu har Victory en måltavla på ryggen, men de inser att det borde gå att tjäna pengar på situationen.
Första gången jag kollade hur lång det var kvar på filmen så hade det gått ungefär en kvart, och det var två timmar kvar. Det tog ett tag innan jag kunde sätta fingret på vad som var problemet. Det händer saker hela tiden, det är mycket hög kvalité på specialeffekterna, skådespelarna är bra och det är tydligt att mycket tanke ligger bakom världsbyggandet.
Gradvis börjar jag förstå. Handlingen rör sig så långsamt framåt. Filmens 136 minuter slösas på onödiga sidospår och actionscener där snabba klipp och krystade kameralösningar är viktigare än att kunna hänga med i vad som händer. Karaktärerna byggs upp genom klumpig dialog eller övertydliga flashbacks, och till syvende och sist är filmen bara ett onödigt krångligt byggt korthus med ett dyrt lager lack på. Och när den stora explosionen slutligen sker och jag tror att filmen äntligen är slut, då är det en hel kvart kvar.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Man undviker mestadels att visa dödande våld direkt. Folk skjuts, men de träffas så att säga utanför bild. Ja, utom mot slutet då man plötsligt skjuter ihjäl folk hur som helst, och ibland med lite väl många skott. Ett udda val att först göra det lite snällare, och sen bara skita i det.
2. Eftersom alla karaktärer har någon sorts översättare, så pratar alla bara sitt eget språk med varandra. Utöver koreanska och engelska, så får vi höra franska, spanska och danska.
3. Filmen är tydligen den första koreanska scifi-filmen som utspelar sig i rymden.
2. Eftersom alla karaktärer har någon sorts översättare, så pratar alla bara sitt eget språk med varandra. Utöver koreanska och engelska, så får vi höra franska, spanska och danska.
3. Filmen är tydligen den första koreanska scifi-filmen som utspelar sig i rymden.
HENRIK ANDERSSON (2021-02-08)