Från posttraumatisk stress till tristess
Sentinelle
Genre: ActionFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2021
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Klara (Olga Kurylenko) är översättare inom den franska armén. Det underlättar att kunna förhöra folk på det språk de talar. Speciellt när det är känsligt läge. I ett ingripande i Syrien vägrar en tillfångatagen kvinna att berätta var hennes man är förrän Klara talar med henne. Men historien får ett fruktansvärt slut och Klara bevittnar en självmordsbombning som skakar om henne både fysiskt och psykiskt.
Hon kallas hem till Nice och placeras i Opération Sentinelle, den militärinsats franska armén påbörjade efter attentatet mot Charlie Hebdo i januari 2015. Tillsammans med några andra patrullerar hon längs strandpromenaden och Nices gator och torg med ambitionen att skapa trygghet. Klaras PTS gör sig påmind då och då och hon tar tveksamma beslut i jobbet. Privat börjar hon missbruka tabletter.
Klara har familj i Nice och hennes lillasyster Tania (Marilyn Lima) tar med henne ut på klubb och det slutar illa för Tania. Hon följer med några ryssar och hittas dagen därpå våldtagen och halvt ihjälslagen, vilket får Klara att nyktra till och göra allt för att hitta den skyldige.
Alltså landar filmen så småningom i en ganska planlös hämndhistoria där Klaras eventuella moraliska gränser utplånas. Å ena sidan leder detta till några ganska läckra fajtscener men å andra sidan får vi även blodigt våld utan finess.
På något vis känns det inte som historien håller ihop. Det känns som att det borde funnits något i Klaras militärhistoria som knöts ihop med upplösningen. Någon detalj med lite mer vikt än att hon är en soldat som varit med om något hemskt som hamnar i en situation där hon får använda sina militära kunskaper för att ta hämnd. Det blir lite platt och filmen är bara 80 minuter lång, vilket även det känns som ett tecken på att den inte är komplett. En lite skickligare manusförfattare hade löst det snyggare. Som "Sentinelle" är nu håller den inte.
Hon kallas hem till Nice och placeras i Opération Sentinelle, den militärinsats franska armén påbörjade efter attentatet mot Charlie Hebdo i januari 2015. Tillsammans med några andra patrullerar hon längs strandpromenaden och Nices gator och torg med ambitionen att skapa trygghet. Klaras PTS gör sig påmind då och då och hon tar tveksamma beslut i jobbet. Privat börjar hon missbruka tabletter.
Klara har familj i Nice och hennes lillasyster Tania (Marilyn Lima) tar med henne ut på klubb och det slutar illa för Tania. Hon följer med några ryssar och hittas dagen därpå våldtagen och halvt ihjälslagen, vilket får Klara att nyktra till och göra allt för att hitta den skyldige.
Alltså landar filmen så småningom i en ganska planlös hämndhistoria där Klaras eventuella moraliska gränser utplånas. Å ena sidan leder detta till några ganska läckra fajtscener men å andra sidan får vi även blodigt våld utan finess.
På något vis känns det inte som historien håller ihop. Det känns som att det borde funnits något i Klaras militärhistoria som knöts ihop med upplösningen. Någon detalj med lite mer vikt än att hon är en soldat som varit med om något hemskt som hamnar i en situation där hon får använda sina militära kunskaper för att ta hämnd. Det blir lite platt och filmen är bara 80 minuter lång, vilket även det känns som ett tecken på att den inte är komplett. En lite skickligare manusförfattare hade löst det snyggare. Som "Sentinelle" är nu håller den inte.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är regisserad och skriven av Julien Leclercq.
2. Utöver Nice är filmen inspelad i Belgien och Marocko.
3. Jag har varit i Nice och bodde precis vid strandpromenaden. Jag känner direkt igen mig och det är en märklig känsla, lite som att se sitt eget hus på film. Sedan inser jag snabbt att strandpromenaden i Nice är liksom stadens mest kända plats och då känner jag mig genast dum.
2. Utöver Nice är filmen inspelad i Belgien och Marocko.
3. Jag har varit i Nice och bodde precis vid strandpromenaden. Jag känner direkt igen mig och det är en märklig känsla, lite som att se sitt eget hus på film. Sedan inser jag snabbt att strandpromenaden i Nice är liksom stadens mest kända plats och då känner jag mig genast dum.
ANDERS JAKOBSON (2021-03-11)