Direktimporterad från 90-talets tv-utbud
Deadly Illusions
Genre: ThrillerFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2021
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Alltså, titeln "Deadly Illusions" stinker verkligen "småsexig tv-thriller som visades på Kanal 5 eller TV6 på 90-talet". Och vet ni? Det är precis som just en sådan film!
"Sex and the City"-Charlotte, Kristin Davis alltså, spelar bästsäljande författaren Mary Morrison som uppmanas av sitt förlag att skriva en ny del i den deckarserie hon tidigare haft stor succé med. Det är inget Mary vill göra, men motvilligt går hon med på det. Dessvärre lider hon av svår skrivkramp och det som gör att det lossnar är att hon anställer en barnflicka, Grace (Greer Grammer), för att hjälpa till med tvillingbarnen medan hon ägnar tid åt att skriva. "Jag blir en helt annan person när jag skriver", menar Mary. Vad nu det betyder...
Grace är en gåva, för hon är mild, lugn och på alla sätt en underbar barnflicka, men det är något med henne som får Mary att bli attraherad av henne och fantisera om allt mer intimare stunder. Det är inte så att Mary är svältfödd på sex - hon och hennes man Tom (Dermot Mulroney) har fortfarande ett passionerat kärleksliv, men Grace väcker något i Mary. Så småningom blir fantasierna verklighet, men även Grace verkar vara någon annan, i alla fall i de stunder hon är med Tom. Vem är hon egentligen? Och vad är Marys fantasi och vad är verklighet?
Det här med en barnflicka som dyker upp från ingenstans och ställer till det är ju inte helt ovanligt. Här är twisten att det är kvinnan som blir sugen, vilket inte är lika vanligt. Efter halva filmen försöker jag komma underfund med vad allting ska leda till och jag tänker ihop några tänkbara utvecklingsscenarion. Det är lite synd att ingen av dem dyker upp i filmen, för upplösningen är förskräcklig och de sista tio minuterna rent horribelt dåliga. Det är alltså en film som har vissa poänger och viss potential, men som slutar på absolut sämsta sätt.
Nu är det förstås inte så att filmen fram till dess varit ett mästerverk. Den är tämligen uselt spelad där Kristin Davis inte känns det minsta trovärdig och Dermot Mulroney lämnat engagemanget hemma. Dessutom läggs det alldeles för tunga krav på Greer Grammer under upplösningen som hon inte är kapabel att leverera. Stor kalkonvarning där. Nä, det här genuina skräpet blir ingen glad av. Fy fanken!
"Sex and the City"-Charlotte, Kristin Davis alltså, spelar bästsäljande författaren Mary Morrison som uppmanas av sitt förlag att skriva en ny del i den deckarserie hon tidigare haft stor succé med. Det är inget Mary vill göra, men motvilligt går hon med på det. Dessvärre lider hon av svår skrivkramp och det som gör att det lossnar är att hon anställer en barnflicka, Grace (Greer Grammer), för att hjälpa till med tvillingbarnen medan hon ägnar tid åt att skriva. "Jag blir en helt annan person när jag skriver", menar Mary. Vad nu det betyder...
Grace är en gåva, för hon är mild, lugn och på alla sätt en underbar barnflicka, men det är något med henne som får Mary att bli attraherad av henne och fantisera om allt mer intimare stunder. Det är inte så att Mary är svältfödd på sex - hon och hennes man Tom (Dermot Mulroney) har fortfarande ett passionerat kärleksliv, men Grace väcker något i Mary. Så småningom blir fantasierna verklighet, men även Grace verkar vara någon annan, i alla fall i de stunder hon är med Tom. Vem är hon egentligen? Och vad är Marys fantasi och vad är verklighet?
Det här med en barnflicka som dyker upp från ingenstans och ställer till det är ju inte helt ovanligt. Här är twisten att det är kvinnan som blir sugen, vilket inte är lika vanligt. Efter halva filmen försöker jag komma underfund med vad allting ska leda till och jag tänker ihop några tänkbara utvecklingsscenarion. Det är lite synd att ingen av dem dyker upp i filmen, för upplösningen är förskräcklig och de sista tio minuterna rent horribelt dåliga. Det är alltså en film som har vissa poänger och viss potential, men som slutar på absolut sämsta sätt.
Nu är det förstås inte så att filmen fram till dess varit ett mästerverk. Den är tämligen uselt spelad där Kristin Davis inte känns det minsta trovärdig och Dermot Mulroney lämnat engagemanget hemma. Dessutom läggs det alldeles för tunga krav på Greer Grammer under upplösningen som hon inte är kapabel att leverera. Stor kalkonvarning där. Nä, det här genuina skräpet blir ingen glad av. Fy fanken!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Greer Grammer är dotter till Kelsey Grammer.
2. I England går filmen under titeln "Grace". Klart bättre än "Deadly Illusions".
3. Ett ganska udda karaktärsdrag är att Mary röker cigarrer. Ganska oväntat.
2. I England går filmen under titeln "Grace". Klart bättre än "Deadly Illusions".
3. Ett ganska udda karaktärsdrag är att Mary röker cigarrer. Ganska oväntat.
ANDERS JAKOBSON (2021-03-23)