Charmig och underhållande pärla
Love and Monsters
Genre: KomediFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2021
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Som en snällare "Zombieland". Så skulle man kunna beskriva "Love and Monsters", en charmig skräckkomedi med både kärlek och, ja, monster. Historien utspelar sig några år efter att en komet färdades mot jorden, som förstås löste problemet genom att bomba sönder skiten och därmed skapa ett betydligt värre problem. Avfallet som faller ned muterar djur till att bli gigantiska och groteska monster och mänskligheten tvingas under jord för att överleva i mindre kolonier.
I samband med apokalypsen separerades 17-åriga Joel (Dylan O'Brien) från sin flickvän Aimee (Jessica Henwick). Sju år senare har Joel lyckats hitta henne i en annan koloni och har sporadisk kontakt med henne via kortvågsradio. Joel är tämligen ensam i sin koloni. Alla andra är par och han är dessutom ganska värdelös när kolonin sätts emot yttre hot. Därför tar han ett beslut om att ta sig upp på ytan och försöka överleva ett svårt uppdrag när han ska ta sig till Aimees koloni.
Det är ett äventyr som snabbt blir tufft. Joel hittar en övergiven men normal hund som är behjälplig, precis som två överlevare (Michael Rooker och Ariana Greenblatt) som lär honom nya kunskaper. Han har även ett emotionellt möte med en robot innan han kommer fram. Men för vems skull har han gjort resan egentligen?
Jag gillar filmen skarpt. Den har en ton som är både rolig och charmig. Jag läser mig till att Dylan O'Brien tidigare varit med i tv-serien "Teen Wolf" och filmserien "Mazerunner" vilka jag inte sett, men han är helt perfekt i rollen. Han har en Martin Freeman-aktig tajming i sina repliker och är precis som Freeman ingen musklig superhjälte utan en ganska normal och liten nördig kille. Helt suveränt!
Skönt nog har man inte snålat på monsterdesignerna. De är muterade versioner av djur som finns men de är riktigt skräckinjagande. Dessutom utspelar sig filmen för det mesta i fullt dagsljus vilket gör att filmskaparna inte kan dölja sina monster i mörkret. Det är bra och ger ett annorlunda utseende.
Det finns inte mycket mer att säga. Det är en bra och rolig monsterfilm kombinerat med visserligen ganska generisk men ändå välskriven coming of age och den träffade helt rätt hos mig.
I samband med apokalypsen separerades 17-åriga Joel (Dylan O'Brien) från sin flickvän Aimee (Jessica Henwick). Sju år senare har Joel lyckats hitta henne i en annan koloni och har sporadisk kontakt med henne via kortvågsradio. Joel är tämligen ensam i sin koloni. Alla andra är par och han är dessutom ganska värdelös när kolonin sätts emot yttre hot. Därför tar han ett beslut om att ta sig upp på ytan och försöka överleva ett svårt uppdrag när han ska ta sig till Aimees koloni.
Det är ett äventyr som snabbt blir tufft. Joel hittar en övergiven men normal hund som är behjälplig, precis som två överlevare (Michael Rooker och Ariana Greenblatt) som lär honom nya kunskaper. Han har även ett emotionellt möte med en robot innan han kommer fram. Men för vems skull har han gjort resan egentligen?
Jag gillar filmen skarpt. Den har en ton som är både rolig och charmig. Jag läser mig till att Dylan O'Brien tidigare varit med i tv-serien "Teen Wolf" och filmserien "Mazerunner" vilka jag inte sett, men han är helt perfekt i rollen. Han har en Martin Freeman-aktig tajming i sina repliker och är precis som Freeman ingen musklig superhjälte utan en ganska normal och liten nördig kille. Helt suveränt!
Skönt nog har man inte snålat på monsterdesignerna. De är muterade versioner av djur som finns men de är riktigt skräckinjagande. Dessutom utspelar sig filmen för det mesta i fullt dagsljus vilket gör att filmskaparna inte kan dölja sina monster i mörkret. Det är bra och ger ett annorlunda utseende.
Det finns inte mycket mer att säga. Det är en bra och rolig monsterfilm kombinerat med visserligen ganska generisk men ändå välskriven coming of age och den träffade helt rätt hos mig.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En scen är nästan en direkt kopia av en klassisk scen i "Stand by me" då Joel täcks av blodsugande iglar efter ett bad.
2. I och med att Ben E. Kings låt spelats bara någon scen innan är passningen ganska övertydlig.
3. Det känns som filmen är baserad på en serieroman eller annan skriven förlaga, men det är den inte. Det känns även som att det kan gå att göra fler filmer i samma värld och varför inte?
2. I och med att Ben E. Kings låt spelats bara någon scen innan är passningen ganska övertydlig.
3. Det känns som filmen är baserad på en serieroman eller annan skriven förlaga, men det är den inte. Det känns även som att det kan gå att göra fler filmer i samma värld och varför inte?
ANDERS JAKOBSON (2021-04-16)