Hur två rörelser hittade varandra
All the Streets are Silent
Genre: DokumentärFormat: Streamat
Bolag: CMORE, 2021
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Undertiteln på den här dokumentären är "The Convergence of Hip Hop and Skateboarding (1987-1997)" och det första ledet av perioden sammanfaller ganska bra med den tid då skateboarding och hiphop hade störst betydelse i mitt liv. De avspelade albumen med Run-D.M.C., Public Enemy, LL Cool J och Beastie Boys vevades om och om igen i kassettbandspelaren. När man inte satt framför tv:n och tittade på otaliga skatevideos förstås eller, för all del, rullade runt på asfalt eller betong i tafatta försök att vara lika cool som de som man sett på film.
Härliga minnen. Och även om skateboardning och hiphop inte har någon speciellt stor plats i mitt liv i dag är det ändå givande att se dokumentären om hur två rörelser strömmande samman i New York under övergången mellan 80-90-tal.
Det som alltid är så fascinerande med den här typen av filmer är att det alltid verkar ha funnits någon figur som ständigt hade en videokamera igång och dokumenterade samtiden, vilket gynnar framtiden när man vill titta tillbaka. I det här fallet var det Eli Morgan Gesner som var en av skejtarna. Eli figurerar i dokumentären som lite av en sammanknytande berättare även om det är väldigt många röster som kommer fram i både gammalt och nytt material.
Det var några olika saker som behövde falla rätt för att en förhållandevis vit rörelse som skateboard skulle sammanstråla med en lika förhållandevis svart rörelse som hiphop. Klubben Mars var en. Ett livesänt radioprogram på sämsta tänkbara sändningstid där tidens up-and-coming-rappare dök upp var en annan. Ett skateboardbolag och deras video med musik från radioprogrammet var en tredje. Larry Clarks film "Kids" som i prinicip dokumenterade skatarna i spelfilmsformat var en fjärde. New Yorks första skateboardbutik en femte. Och en hel bunt med engagerade eldsjälar var en sjätte.
Filmen flyter på fint och tar oss igenom historien på en informativt men också ytligt vis. Det går inte att gå in för djupt när det handlar om en normal speltid och det blir emellanåt väldigt mycket namn på personer som enbart de fullständigt initierade känner till, men för mig är det inget som stör helhetsupplevelsen. Det går att njuta av berättelsen hur som helst och är man dessutom lite extra förtjust i New York är det kul med alla gamla bilder. Sevärd för de som har minsta lilla koppling till skateboard eller hiphop.
Härliga minnen. Och även om skateboardning och hiphop inte har någon speciellt stor plats i mitt liv i dag är det ändå givande att se dokumentären om hur två rörelser strömmande samman i New York under övergången mellan 80-90-tal.
Det som alltid är så fascinerande med den här typen av filmer är att det alltid verkar ha funnits någon figur som ständigt hade en videokamera igång och dokumenterade samtiden, vilket gynnar framtiden när man vill titta tillbaka. I det här fallet var det Eli Morgan Gesner som var en av skejtarna. Eli figurerar i dokumentären som lite av en sammanknytande berättare även om det är väldigt många röster som kommer fram i både gammalt och nytt material.
Det var några olika saker som behövde falla rätt för att en förhållandevis vit rörelse som skateboard skulle sammanstråla med en lika förhållandevis svart rörelse som hiphop. Klubben Mars var en. Ett livesänt radioprogram på sämsta tänkbara sändningstid där tidens up-and-coming-rappare dök upp var en annan. Ett skateboardbolag och deras video med musik från radioprogrammet var en tredje. Larry Clarks film "Kids" som i prinicip dokumenterade skatarna i spelfilmsformat var en fjärde. New Yorks första skateboardbutik en femte. Och en hel bunt med engagerade eldsjälar var en sjätte.
Filmen flyter på fint och tar oss igenom historien på en informativt men också ytligt vis. Det går inte att gå in för djupt när det handlar om en normal speltid och det blir emellanåt väldigt mycket namn på personer som enbart de fullständigt initierade känner till, men för mig är det inget som stör helhetsupplevelsen. Det går att njuta av berättelsen hur som helst och är man dessutom lite extra förtjust i New York är det kul med alla gamla bilder. Sevärd för de som har minsta lilla koppling till skateboard eller hiphop.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det absolut första som visas i filmen är en kille i Nuclear Assault-tröja (det är framtida manusförfattaren till "Kids", Harmony Korine), vilket knyter in ytterligare en annan viktig subkultur för mig från den här tiden; thrash metal.
2. Jag är inte helt förtjust i att översättaren konsekvent översätter "the hoods" med "orten". Det är inte korrekt i detta fall.
3. Det är lite roligt att man får vänta ända till dokumentärens slut innan vi får se Eli Morgan Gesner i modern tid.
2. Jag är inte helt förtjust i att översättaren konsekvent översätter "the hoods" med "orten". Det är inte korrekt i detta fall.
3. Det är lite roligt att man får vänta ända till dokumentärens slut innan vi får se Eli Morgan Gesner i modern tid.
ANDERS JAKOBSON (2021-08-19)