Räddas DC:s universum av Marvel?
The Suicide Squad
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2021
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
"The Suicide Squad" ska inte blandas ihop med fem år gamla "Suicide Squad" men den nya filmen är i sak en uppföljare till den första med "Birds of Prey (And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn)" som sammanfogande länk. Vilket även betyder att Margot Robbies Harley Quinn är en sammanfogande länk. Hon har verkligen gjort den här karaktären till sin egen med denna tredje insats.
Konceptet "Suicide Squad" går ut på att sekundära DC-skurkar sätts samman i en specialstyrka och blir antihjältar under speciellt svåra uppdrag. Detta har sin historiska start redan 1959 men tog fart på 80-talet. Den första filmen kom lite som en färgsprakande helomvändning i det relativt mörka och dystra filmuniversum som DC byggt upp. Men filmen blev inte någon fullträff och personligen tycker jag att den relaterade uppföljaren "Birds of Prey" var bättre. Fast nu träffar DC äntligen helt rätt när de lockat över den smått geniala Marvel-regissören James Gunn till sitt universum. Nåja, så var det kanske inte, men när jag ändå beskrev den första filmen som DC:s "Guardians of the Galaxy" är det förstås ganska logiskt att regissören av Marvels uppfriskande rymdäventyr även lyckas med DC:s karaktärsstall.
Det är tre karaktärer som återkommer från första filmen. Iskalla Amanda Waller (Viola Davis) som styr över allt med emellanåt tveksam motivation, överste Rick Flag (Joel Kinnaman) som är en tuff militär och inte en skurk och så redan nämnda Harley Quinn som ju är en riktig galenpanna. Flag och Quinn skickas iväg med några andra märkliga figurer för ett uppdrag på ön Corto Maltese. Men det går snabbt åt pipan. Fast det ska också visa sig att deras uppdrag enbart var en vilseledande manöver för ett helt annat team av skurkar som samtidigt anländer till ön för ett eget uppdrag.
Som motsträvig ledare för den styrkan hittar vi Bloodsport (Idris Elba) - en legosoldat med en hel vapenarsenal smidigt dold i hans kostym, Peacemaker (John Cena) - en annan legosoldat som är betydligt mindre diskret på alla sätt och vis men synnerligen effektiv, Ratcatcher 2 (Daniela Melchior) - som kan styra råttor, Polka Dot Man (David Dastmalchian) - som har en sorts hudåkomma som kan användas som ett vapen. Och så har vi King Shark - en gående och pratande haj...
Ja, här kan man ju stanna till lite och fundera vad som pågår, men DC - och Marvel för all del - har sin beskärda del av underliga karaktärer som känns hopplösa att göra film på, men Gunn har på något finurligt sätt lyckats ta allt det konstiga och fåniga och få det att fungera. Den ganska klumpiga och dumma King Shark (som kan ses lite som en blandning av Hulken och Groot i Marvelvärlden) blir både charmig och en emotionellt laddad figur. Jag vet inte hur det går till, men det gör det.
Inte nog med att hjältarna är lite skruvade, filmens stora skurk Starro borde absolut inte fungera men gör det också. Igen: Gunn har rätt känsla för serietidningarnas mest fåniga inslag.
"The Suicide Squad" är en lyckad film. Den är actionpackad och den är väldigt rolig, men den är samtidigt otroligt rå. Det är sannolikt den mest splattriga filmen som gjorts under DC-paraplyet. Garanterat barnförbjuden.
I och med att DC:s filmuniversum är som det är, är det förstås högst oklart vad som kommer att hända med de karaktärer som finns kvar när filmen är slut. Man vill ju se mer, men kommer det att finnas plats för dem när den kommande "The Flash"-filmen sannolikt skakar om förutsättningarna rejält? Vem vet? Eller, jag vet att en karaktär kommer att leva vidare i en kommande HBO Max-serie. Och vi vet också att DC tydligen behövde lite Marvel-muskler för att få till det och det är ju både positivt och negativt på samma gång.
Konceptet "Suicide Squad" går ut på att sekundära DC-skurkar sätts samman i en specialstyrka och blir antihjältar under speciellt svåra uppdrag. Detta har sin historiska start redan 1959 men tog fart på 80-talet. Den första filmen kom lite som en färgsprakande helomvändning i det relativt mörka och dystra filmuniversum som DC byggt upp. Men filmen blev inte någon fullträff och personligen tycker jag att den relaterade uppföljaren "Birds of Prey" var bättre. Fast nu träffar DC äntligen helt rätt när de lockat över den smått geniala Marvel-regissören James Gunn till sitt universum. Nåja, så var det kanske inte, men när jag ändå beskrev den första filmen som DC:s "Guardians of the Galaxy" är det förstås ganska logiskt att regissören av Marvels uppfriskande rymdäventyr även lyckas med DC:s karaktärsstall.
Det är tre karaktärer som återkommer från första filmen. Iskalla Amanda Waller (Viola Davis) som styr över allt med emellanåt tveksam motivation, överste Rick Flag (Joel Kinnaman) som är en tuff militär och inte en skurk och så redan nämnda Harley Quinn som ju är en riktig galenpanna. Flag och Quinn skickas iväg med några andra märkliga figurer för ett uppdrag på ön Corto Maltese. Men det går snabbt åt pipan. Fast det ska också visa sig att deras uppdrag enbart var en vilseledande manöver för ett helt annat team av skurkar som samtidigt anländer till ön för ett eget uppdrag.
Som motsträvig ledare för den styrkan hittar vi Bloodsport (Idris Elba) - en legosoldat med en hel vapenarsenal smidigt dold i hans kostym, Peacemaker (John Cena) - en annan legosoldat som är betydligt mindre diskret på alla sätt och vis men synnerligen effektiv, Ratcatcher 2 (Daniela Melchior) - som kan styra råttor, Polka Dot Man (David Dastmalchian) - som har en sorts hudåkomma som kan användas som ett vapen. Och så har vi King Shark - en gående och pratande haj...
Ja, här kan man ju stanna till lite och fundera vad som pågår, men DC - och Marvel för all del - har sin beskärda del av underliga karaktärer som känns hopplösa att göra film på, men Gunn har på något finurligt sätt lyckats ta allt det konstiga och fåniga och få det att fungera. Den ganska klumpiga och dumma King Shark (som kan ses lite som en blandning av Hulken och Groot i Marvelvärlden) blir både charmig och en emotionellt laddad figur. Jag vet inte hur det går till, men det gör det.
Inte nog med att hjältarna är lite skruvade, filmens stora skurk Starro borde absolut inte fungera men gör det också. Igen: Gunn har rätt känsla för serietidningarnas mest fåniga inslag.
"The Suicide Squad" är en lyckad film. Den är actionpackad och den är väldigt rolig, men den är samtidigt otroligt rå. Det är sannolikt den mest splattriga filmen som gjorts under DC-paraplyet. Garanterat barnförbjuden.
I och med att DC:s filmuniversum är som det är, är det förstås högst oklart vad som kommer att hända med de karaktärer som finns kvar när filmen är slut. Man vill ju se mer, men kommer det att finnas plats för dem när den kommande "The Flash"-filmen sannolikt skakar om förutsättningarna rejält? Vem vet? Eller, jag vet att en karaktär kommer att leva vidare i en kommande HBO Max-serie. Och vi vet också att DC tydligen behövde lite Marvel-muskler för att få till det och det är ju både positivt och negativt på samma gång.
EXTRAMATERIALET
Ett ganska omfattande paket med borttaget eller förlängt material ligger med, som i vissa fall innehåller riktigt bra scener som absolut kunde ha varit med i filmen utan problem. Som en liten lättare balans till detta bjuds lite bloopers som känns väldigt självklara. En rolig film ska förhoppningsvis varit rolig att göra.
Vidare finns det några featuretter relaterade till karaktärerna. King Shark får en egen, resten av Suicide Squad en annan och Starro en tredje. Jag gillar tonen i allihopa som dessutom bjuder på rätt mycket jämförelser med de tecknade förlagorna vilket jag tycker är viktigt. Det är alldeles för ofta den lilla detaljen glöms bort. Här kan vi till exempel se hur bra man lyckats återskapa karaktärernas kostymer.
Fyra större scener bryts ned i egna små featuretter och innan man bänkar sig vid kommentarspåret kan man till på några retrotrailers som gjorts som om filmen tillhörde en specifik genre. Kul idé men det känns även lite överflödigt.
Vidare finns det några featuretter relaterade till karaktärerna. King Shark får en egen, resten av Suicide Squad en annan och Starro en tredje. Jag gillar tonen i allihopa som dessutom bjuder på rätt mycket jämförelser med de tecknade förlagorna vilket jag tycker är viktigt. Det är alldeles för ofta den lilla detaljen glöms bort. Här kan vi till exempel se hur bra man lyckats återskapa karaktärernas kostymer.
Fyra större scener bryts ned i egna små featuretter och innan man bänkar sig vid kommentarspåret kan man till på några retrotrailers som gjorts som om filmen tillhörde en specifik genre. Kul idé men det känns även lite överflödigt.
TRE SAKER
1. King Shark livedebuterade i Arrowverse-serien "The Flash" redan för några år sedan. Där var karaktären lite annorlunda, men jag måste ändå ge tv-folket lite beröm för att de vågade ha med den så tidigt.
2. Från Marvel-världen, och "Guardians of the Galaxy" i synnerhet, plockade James Gunn med sig brorsan Seth Gunn och Michael Rooker. Båda gör mindre men betydande roller. Även andra skådespelare som varit med i Marvel-filmer är med här.
3. Det jag verkligen gillar är balansen mellan det roliga och det allvarliga. Den här filmen har ett par inledande sekvenser som är lite mer humoristiska och absurda och sedan kommer en scen där Idris Elba har ett allvarligt snack med sin filmdotter. Scenen är riktigt stark och hade utan problem kunnat ha varit en betydande dialog i ett allvarligt drama. En så märklig kontrast som för mig bevisar hur bra skådespelare Elba faktiskt är.
2. Från Marvel-världen, och "Guardians of the Galaxy" i synnerhet, plockade James Gunn med sig brorsan Seth Gunn och Michael Rooker. Båda gör mindre men betydande roller. Även andra skådespelare som varit med i Marvel-filmer är med här.
3. Det jag verkligen gillar är balansen mellan det roliga och det allvarliga. Den här filmen har ett par inledande sekvenser som är lite mer humoristiska och absurda och sedan kommer en scen där Idris Elba har ett allvarligt snack med sin filmdotter. Scenen är riktigt stark och hade utan problem kunnat ha varit en betydande dialog i ett allvarligt drama. En så märklig kontrast som för mig bevisar hur bra skådespelare Elba faktiskt är.
ANDERS JAKOBSON (2021-12-08)