Tre timmar i himmelriket
McCartney 3,2,1
Genre: Musikdokumentär, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Disney+, 2021
Ljud: DTS-HD Master Audio 2.0
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Den här intervjuserien i sex halvtimmeslånga avsnitt är obligatorisk tittning för alla som har ett hjärta som bankar extra för The Beatles. Som de flesta andra växte jag upp med The Beatles som en naturlig del av popkulturen. Radion spelade regelbundet låtar och på tv visades korniga klipp med Beatlemania. Men innan dess hade The Beatles låt "Ob-La-Di, Ob-La-Da" varit vinjettmusik till barnprogrammet "Kalle Vrånglebäck" som jag såg som sexåring. Än i dag har jag lite problem med den låten, men det är en annan historia.
I 20-årsåldern beslöt jag mig för verkligen börja lyssna på The Beatles. Det var efter att "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" hade uppmärksammats i en dokumentär runt sitt 25-årsjubileum. Det blev första skivan jag handlade och sedan fyllde jag på i katalogen. Några år senare kom den tiodelade dokumentären "The Beatles Anthology" som jag såg ett par gånger och till en lång tågresa köpte jag spontant boken "En revolution i huvudet" som gick igenom varenda Beatles-låt i detalj. Med det sagt är jag ett fan på allvar som inte enbart gillar musiken utan även hantverket bakom låtarna och inspelningarna.
Grejen med The Beatles är att de hann med otroligt mycket på de förhållandevis få år de var ett band. Från kostymklädda popsnören till experimentella nyskapare. Deras råa talang i kombination med producenten George Martins tekniska och musikaliska kunnande skapade odödliga mästerverk som det än i dag går att hitta detaljer och finesser i. Vilket denna serie visar.
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av "McCartney 3,2,1" men att den skulle vara så givande att se var jag inte beredd på. Det är musikproducenten Rick Rubin - känd från så skilda akter som Johnny Cash, Slayer och Beastie Boys - som intervjuar Paul McCartney bland lite instrument och studioutrustning. Till att börja med blir jag förvånad över hur bra frågor Rubin ställer utifrån det McCartney berättar. Det leder samtalet framåt och sömlöst går vi från en låt till en annan, vilket leder mig till det andra som förvånar mig. Rubin har fått tag på flerkanalsversioner av The Beatles-låtarna vilket innebär att han till exempel kan välja att bara spela sången, eller sången i kombination med något instrument och så vidare. Det ger oss en tämligen unik inblick i hur låtarna skrev och spelades in, speciellt som McCartney verkar minnas det mesta.
De som liksom jag själv håller på med musik får alltså en riktig mervärdespresent genom att få detaljlyssna på låtar som vi i princip enbart hört i deras slutmixade utförande. I och med det skapas olika teman för de individuella avsnitten med fokus på låtskrivande, inspiration, studioexperiment och så vidare.
Jag är i himlen när jag ser serien och för min del kunde det ha varit 50 avsnitt. Som jag skrev först i denna text: obligatorisk tittning för de som älskar The Beatles och/eller musikskapande.
I 20-årsåldern beslöt jag mig för verkligen börja lyssna på The Beatles. Det var efter att "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" hade uppmärksammats i en dokumentär runt sitt 25-årsjubileum. Det blev första skivan jag handlade och sedan fyllde jag på i katalogen. Några år senare kom den tiodelade dokumentären "The Beatles Anthology" som jag såg ett par gånger och till en lång tågresa köpte jag spontant boken "En revolution i huvudet" som gick igenom varenda Beatles-låt i detalj. Med det sagt är jag ett fan på allvar som inte enbart gillar musiken utan även hantverket bakom låtarna och inspelningarna.
Grejen med The Beatles är att de hann med otroligt mycket på de förhållandevis få år de var ett band. Från kostymklädda popsnören till experimentella nyskapare. Deras råa talang i kombination med producenten George Martins tekniska och musikaliska kunnande skapade odödliga mästerverk som det än i dag går att hitta detaljer och finesser i. Vilket denna serie visar.
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av "McCartney 3,2,1" men att den skulle vara så givande att se var jag inte beredd på. Det är musikproducenten Rick Rubin - känd från så skilda akter som Johnny Cash, Slayer och Beastie Boys - som intervjuar Paul McCartney bland lite instrument och studioutrustning. Till att börja med blir jag förvånad över hur bra frågor Rubin ställer utifrån det McCartney berättar. Det leder samtalet framåt och sömlöst går vi från en låt till en annan, vilket leder mig till det andra som förvånar mig. Rubin har fått tag på flerkanalsversioner av The Beatles-låtarna vilket innebär att han till exempel kan välja att bara spela sången, eller sången i kombination med något instrument och så vidare. Det ger oss en tämligen unik inblick i hur låtarna skrev och spelades in, speciellt som McCartney verkar minnas det mesta.
De som liksom jag själv håller på med musik får alltså en riktig mervärdespresent genom att få detaljlyssna på låtar som vi i princip enbart hört i deras slutmixade utförande. I och med det skapas olika teman för de individuella avsnitten med fokus på låtskrivande, inspiration, studioexperiment och så vidare.
Jag är i himlen när jag ser serien och för min del kunde det ha varit 50 avsnitt. Som jag skrev först i denna text: obligatorisk tittning för de som älskar The Beatles och/eller musikskapande.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En anekdot som inte är med är den om att "Yesterday" hade skämttexten "Ham and eggs" först. Däremot berättar McCartney att han vaknade upp med melodin i huvudet och var övertygad om att det var en låt som redan fanns. Först efter att ha kollat av med flera andra kunde han landa i att han faktiskt hade hittat på den själv.
2. Det är inte enbart The Beatles-låtar i serien, det är även en del från McCartneys solokarriär eller tiden i Wings. Dock skulle jag påstå att vi hålls borta från McCartneys moderna skivor, vilket är lite synd.
3. Jag fattar inte seriens titel. Jag antar att det ska vara någon sorts inräkning (vanligtvis "1,2,3,4") men jag får inte ihop det.
2. Det är inte enbart The Beatles-låtar i serien, det är även en del från McCartneys solokarriär eller tiden i Wings. Dock skulle jag påstå att vi hålls borta från McCartneys moderna skivor, vilket är lite synd.
3. Jag fattar inte seriens titel. Jag antar att det ska vara någon sorts inräkning (vanligtvis "1,2,3,4") men jag får inte ihop det.
ANDERS JAKOBSON (2021-09-01)