Legenden fortsätter efter 30 år
FILMEN
Till en början är jag orolig för att nya "Candyman" ska vara ännu en remake i dussinskräckisformat ämnad för en yngre publik med allt vad det innebär. Vi har sett alldeles för många exempel på detta under det senaste åren. Men så ser jag namnet Jordan Peele i förtexterna (manusförfattare och producent) och andas ut en smula. Han är ju en modern filmskapare som uppskattas väldigt från filmer han varit involverad i ("Get Out", "Us" till exempel). Sedan andas jag ut ytterligare när det visar sig att filmen faktiskt är en uppföljare till originalet från 1992 och använder sig av rena exempel från den filmen till Candyman-legenden i den här berättelsen.
Här är det konstnären Anthony McCoy (Yahya Abdul-Mateen II) som via sin flickväns bror får höra historien om Helen Lyle och hennes påstådda våldsorgie som slutade med att hon omkom i en flammande brasa. Han har kört fast lite i sitt skapande och har en stor utställning planerad och finner inspiration i legenden kring Candyman. Han börjar forska lite och tar sig till området Cabrini-Green som delvis gentrifierats. De gamla höghusen har rivits och ersatts av toppmodernt boende men de låga hyreshusen finns kvar. Här stöter Anthony ihop med tvättomatägaren William Burke (Colman Domingo) som sitter inne på kunskap om händelserna kring Candyman-legenden och den person som misstänktes vara den skyldiga förövaren.
Researchen ger frukt och Anthony får till en Candyman-inspirerad målning som blir uppmärksammad. I anslutning till målningen beskriver han legenden och hur man kan framkalla Candyman genom att säga hans namn fem gånger. Snart så börjar folk i anslutning till Anthony eller utställningen att dö samtidigt som han kommer allt djupare in i ondskan, vilket påverkar både hans utseende och hur han agerar.
Det som är lite extra bra med den här uppföljaren är att den har ett litet lager till som knyter an till den första filmen. Det är precis det där lilla extra som gör att man känner att filmens skapare har tänkt till lite och inte bara plockat upp en gammal franchise på nytt. Det gillar jag.
Men det går inte att komma ifrån att filmen ändå ställs emot en väldigt originell film från 30 år tidigare och även om jag tycker att den nya "Candyman" fungerar som uppföljare, är den ändå lite blek jämförd med originalet.
Här är det konstnären Anthony McCoy (Yahya Abdul-Mateen II) som via sin flickväns bror får höra historien om Helen Lyle och hennes påstådda våldsorgie som slutade med att hon omkom i en flammande brasa. Han har kört fast lite i sitt skapande och har en stor utställning planerad och finner inspiration i legenden kring Candyman. Han börjar forska lite och tar sig till området Cabrini-Green som delvis gentrifierats. De gamla höghusen har rivits och ersatts av toppmodernt boende men de låga hyreshusen finns kvar. Här stöter Anthony ihop med tvättomatägaren William Burke (Colman Domingo) som sitter inne på kunskap om händelserna kring Candyman-legenden och den person som misstänktes vara den skyldiga förövaren.
Researchen ger frukt och Anthony får till en Candyman-inspirerad målning som blir uppmärksammad. I anslutning till målningen beskriver han legenden och hur man kan framkalla Candyman genom att säga hans namn fem gånger. Snart så börjar folk i anslutning till Anthony eller utställningen att dö samtidigt som han kommer allt djupare in i ondskan, vilket påverkar både hans utseende och hur han agerar.
Det som är lite extra bra med den här uppföljaren är att den har ett litet lager till som knyter an till den första filmen. Det är precis det där lilla extra som gör att man känner att filmens skapare har tänkt till lite och inte bara plockat upp en gammal franchise på nytt. Det gillar jag.
Men det går inte att komma ifrån att filmen ändå ställs emot en väldigt originell film från 30 år tidigare och även om jag tycker att den nya "Candyman" fungerar som uppföljare, är den ändå lite blek jämförd med originalet.
EXTRAMATERIALET
Inget. Lite märkligt då det finns bonusmaterial på andra utgåvor av filmen.
TRE SAKER
1. Som en schysst liten passning till Clive Barker som skrev novellen Det förbjudna" som ligger till grund för "Candyman" kan man se ett ex av Barkers bok "Weaveworld" ("Den blodbestänkta väven") i ett par scener. En karaktär har fått namnet Clive Privler som också sägs vara en passning.
2. Philip Glass ikoniska ledmotiv "Music Box" från originalfilmen repriseras här.
3. Och apropå repriser så kan förstås se även Tony Todd i filmen.
2. Philip Glass ikoniska ledmotiv "Music Box" från originalfilmen repriseras här.
3. Och apropå repriser så kan förstås se även Tony Todd i filmen.
ANDERS JAKOBSON (2021-12-22)