En halv cinematisk upprättelse
Dune
Genre: Science fictionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: SF, 2021
Ljud: Dolby TrueHD 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
"Dune" bygger på Frank Herberts scifiroman med samma namn från 1965, utgiven på svenska som halvtorra "Arrakis - ökenplaneten" 1982. Jag har inte läst speciellt mycket scifi och då förstås ej heller Herberts klassiker, men det har givetvis varit svårt att missa franchisen. Speciellt inte som David Lynch-fan eftersom han fick äran att filma den 1984. Det gick ju så där. Lynch själv ser filmen som sin värsta mardröm och tar helt och hållet avstånd från den då han inte hade total kontroll och slutresultatet påverkades av andra intressenter. Hans "Dune" har väl visserligen en viss kultstatus men får ändå ses som ett totalt haveri. Själv försökte jag se filmen för tio år sedan som en del i mina då återkommande sommarprojekt, men zonade ut omedelbart och lät filmen gå klart utan att jag tog in någonting. I ärlighetens namn hade jag till och med glömt att jag hade sett den...
Fransmannen Denis Villeneuve har nu efter "Arrival" och "Blade Runner 2049" tagit sig an "Dune" med entusiasm och engagemang (och ja, jag vet att det gjorts andra filmatiseringar sedan Lynchs 1984-film!) och personligen hade jag förhoppningen om att fatta grejen för första gången. Det är fortfarande inte speciellt smidigt att komma in i scifivärlden och Villeneuve har gjort en långsam rymdopera som kräver sitt fokus, men dagen efter att jag sett klart filmen börjar jag om från början för att ta in den inledande informationen på nytt. Då hamnar filmen i ett helt annat fokus och jag är angelägen om att se fortsättningen.
Jo, för detta är bara den första delen. Det står till och med "Dune: Part One" i början av filmen och nästa del kommer 2023. Herberts roman är så omfattande att den kräver sin tid, vilket även Lynch ansåg 1984 men fick se sin fyratimmarsvariant nedhuggen till två timmar. Här berättas hälften på två och en halvtimme.
För att banta ned plotten till något hanterbart: År 10193 har det interstellära imperiets kejsare Shaddam IV Corrino beslutat att en ny adelsätt hastigt ska ta över ansvaret för att körda "kryddan" som finns på planeten Arrakis. Kryddan är otroligt värdefull och används bland annat för interstellära rymdfärder. För Arrakis eget folk Fremen har kryddan helt andra värden, men trots det är det kejsaren som bestämmer vem som ska ansvara för skördandet. I 80 år har det varit det brutala Huset Harkonnen som blivit obeskrivligt rika på uppdraget men nu faller det på det betydligt mer fredliga Huset Atreides att ta över.
Något är lurt kring detta, inser överhuvudet Duke Leto Atreides (Oscar Isaac). Samma konklusion gör Baron Vladimir Harkonnen (Stellan Skarsgård) som förstår att kejsaren känner sig hotad av Huset Atreides popularitet och ställer huset i direkt krig med Harkonnen som förstås vill ha makten över kryddan. Trots det far Atreides till Arrakis. Med i familjen finns arvtagaren Paul (Timothée Chalamet) som många tror är Den utvalde och när det oundvikliga kriget hastigt bryter ut måste Paul söka sig till Fremen för överleva.
Det är ändå fascinerande att efter så många år och så många filmer se en genrefilm som har ett unikt utseende och en utpräglad egen känsla. "Dune" är otroligt genomarbetad när det gäller allt. Design och kostym är i toppklass vilket ger känslan av att det är något nytt och uttänkt som vi får se. Utan att veta någonting om böckerna är min känsla att Frank Herbert beskrivit sina världar i detalj ungefär så som George R.R. Martin gjort i "Game of Thrones", vilket gör att det går att ana kulturer och mytologier kring de olika folken och platserna i filmen. Det är något som påverkar mig under min tid med filmen och en av de anledningar till att jag var på god väg att se om hela klabbet på en gång.
Filmen är fylld av många kända ansikten i alla betydande roller, men det är också ett ganska ordentligt manfall redan i denna första film. Vissa stora skådespelare får egentligen inte speciellt många minuter i filmen. Lyckligtvis vilar berättelsen tryggt på talangfulla Timothée Chalamets axlar. Han är fördjävla bra och är perfekt för rollen som den motvillige arvtagaren som har en väldigt mycket större roll i helheten. Jag måste också säga att jag är positivt överraskad till att se Stellan Skarsgård i rollen som den groteska baron Harkonnen. Hans insats är gjord med en enorm pondus.
Men filmen är som sagt bara halv. Denis Villeneuve och hans två medmanusförfattare Jon Spaihts och Eric Roth sätter punkt med en helt genialisk replik som gör att man omedelbart vill se fortsättningen. Jag är även bra sugen på att ge Lynchfilmen en till chans eftersom jag nu känner mig betydligt mer insatt i berättelsen. Enda nackdelen är ju att jag då får andra hälften av historien, så jag väntar kanske ett tag till.
Fransmannen Denis Villeneuve har nu efter "Arrival" och "Blade Runner 2049" tagit sig an "Dune" med entusiasm och engagemang (och ja, jag vet att det gjorts andra filmatiseringar sedan Lynchs 1984-film!) och personligen hade jag förhoppningen om att fatta grejen för första gången. Det är fortfarande inte speciellt smidigt att komma in i scifivärlden och Villeneuve har gjort en långsam rymdopera som kräver sitt fokus, men dagen efter att jag sett klart filmen börjar jag om från början för att ta in den inledande informationen på nytt. Då hamnar filmen i ett helt annat fokus och jag är angelägen om att se fortsättningen.
Jo, för detta är bara den första delen. Det står till och med "Dune: Part One" i början av filmen och nästa del kommer 2023. Herberts roman är så omfattande att den kräver sin tid, vilket även Lynch ansåg 1984 men fick se sin fyratimmarsvariant nedhuggen till två timmar. Här berättas hälften på två och en halvtimme.
För att banta ned plotten till något hanterbart: År 10193 har det interstellära imperiets kejsare Shaddam IV Corrino beslutat att en ny adelsätt hastigt ska ta över ansvaret för att körda "kryddan" som finns på planeten Arrakis. Kryddan är otroligt värdefull och används bland annat för interstellära rymdfärder. För Arrakis eget folk Fremen har kryddan helt andra värden, men trots det är det kejsaren som bestämmer vem som ska ansvara för skördandet. I 80 år har det varit det brutala Huset Harkonnen som blivit obeskrivligt rika på uppdraget men nu faller det på det betydligt mer fredliga Huset Atreides att ta över.
Något är lurt kring detta, inser överhuvudet Duke Leto Atreides (Oscar Isaac). Samma konklusion gör Baron Vladimir Harkonnen (Stellan Skarsgård) som förstår att kejsaren känner sig hotad av Huset Atreides popularitet och ställer huset i direkt krig med Harkonnen som förstås vill ha makten över kryddan. Trots det far Atreides till Arrakis. Med i familjen finns arvtagaren Paul (Timothée Chalamet) som många tror är Den utvalde och när det oundvikliga kriget hastigt bryter ut måste Paul söka sig till Fremen för överleva.
Det är ändå fascinerande att efter så många år och så många filmer se en genrefilm som har ett unikt utseende och en utpräglad egen känsla. "Dune" är otroligt genomarbetad när det gäller allt. Design och kostym är i toppklass vilket ger känslan av att det är något nytt och uttänkt som vi får se. Utan att veta någonting om böckerna är min känsla att Frank Herbert beskrivit sina världar i detalj ungefär så som George R.R. Martin gjort i "Game of Thrones", vilket gör att det går att ana kulturer och mytologier kring de olika folken och platserna i filmen. Det är något som påverkar mig under min tid med filmen och en av de anledningar till att jag var på god väg att se om hela klabbet på en gång.
Filmen är fylld av många kända ansikten i alla betydande roller, men det är också ett ganska ordentligt manfall redan i denna första film. Vissa stora skådespelare får egentligen inte speciellt många minuter i filmen. Lyckligtvis vilar berättelsen tryggt på talangfulla Timothée Chalamets axlar. Han är fördjävla bra och är perfekt för rollen som den motvillige arvtagaren som har en väldigt mycket större roll i helheten. Jag måste också säga att jag är positivt överraskad till att se Stellan Skarsgård i rollen som den groteska baron Harkonnen. Hans insats är gjord med en enorm pondus.
Men filmen är som sagt bara halv. Denis Villeneuve och hans två medmanusförfattare Jon Spaihts och Eric Roth sätter punkt med en helt genialisk replik som gör att man omedelbart vill se fortsättningen. Jag är även bra sugen på att ge Lynchfilmen en till chans eftersom jag nu känner mig betydligt mer insatt i berättelsen. Enda nackdelen är ju att jag då får andra hälften av historien, så jag väntar kanske ett tag till.
EXTRAMATERIALET
Ett myller av kortare inslag utgör extramaterialet som tillsammans blir över en timme av sevärda komplement. Glädjande nog handlar det mesta om designen - allt från miljöer och kläder till monster och ljud. Extra roligt är det att se inslaget om baron Harkonnens mask där svenska Hanna Holm och Love Larson ansvarade för de praktiska effekter som behövdes för att förvandla Stellan Skarsgård till en monstruös version av sig själv.
Jag gillar även inslagen om ljud och musik. För det sistnämnda ansvarar Hans Zimmer som är ett smärre geni som alltid gör musik som förhöjer filmupplevelsen. Jag hör direkt att det är han då den olycksbådande musiken har hans typiska klang.
Bland de övriga inslagen finns korta men effektiva presentationer av de betydande karaktärerna samt annan matnyttig information som kompletterar filmupplevelsen. Väldigt bra extramaterial måste jag säga.
Jag gillar även inslagen om ljud och musik. För det sistnämnda ansvarar Hans Zimmer som är ett smärre geni som alltid gör musik som förhöjer filmupplevelsen. Jag hör direkt att det är han då den olycksbådande musiken har hans typiska klang.
Bland de övriga inslagen finns korta men effektiva presentationer av de betydande karaktärerna samt annan matnyttig information som kompletterar filmupplevelsen. Väldigt bra extramaterial måste jag säga.
TRE SAKER
1. "Dune"-serien består av 31 böcker, de flesta utgivna efter Frank Herberts död och således skrivna av andra. Enbart den första och den direkta uppföljaren "Dune Messiah" (1969) finns utgivna på svenska, den senare som "Ökenplanetens Messias" (1985).
2. Filmen har egentligen bara ett sorts monster, en gigantisk sandorm som kommer upp ur marken och är direkt livsfarlig. Varianter på detta har man kunnat se i alla möjliga sammanhang, men frågan är om de någonsin varit genuint skräckinjagande som här?
3. Jag har alltid tyckt det har varit oerhört komiskt att de onda heter Harkonnen. Det låter ju som en gammal finsk president.
2. Filmen har egentligen bara ett sorts monster, en gigantisk sandorm som kommer upp ur marken och är direkt livsfarlig. Varianter på detta har man kunnat se i alla möjliga sammanhang, men frågan är om de någonsin varit genuint skräckinjagande som här?
3. Jag har alltid tyckt det har varit oerhört komiskt att de onda heter Harkonnen. Det låter ju som en gammal finsk president.
ANDERS JAKOBSON (2021-12-31)