Action, effekter och inget mer
Infinite
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Paramount, 2022
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Antoine Fuqua gillar att göra actionpackade filmer och den här gången har han fått göra det i en lätt sciencefictionaktig skrud som inbjuder till fräcka scenerier och tonvis av effekter. Men dessvärre inte mycket till story.
Det handlar om utvalda människor som har förmågan att reinkarneras gång efter gång där tidigare minnen, kunskaper och egenskaper väcks till liv runt 14 års ålder och så blir de samma person som de alltid varit, fast i ett nytt skal. Dessa människor kallas Inifintes, "Oändliga", och har existerat i tid och evigheter. Några av dem har sett sin förmåga som en gåva medan andra ser det som en förbannelse. Däribland Bathurst som utvecklat dels ett vapen som dödar reinkarnationsmöjligheten hos Infinites och dels ett sätt att utplåna mänskligheten, för om det inte finns några människor att återfödas som är förbannelsen bruten.
Den goda sidans centralfigur är Treadway som ständigt ställs emot Bathurst i alla inkarnationer. Inledningsvis ser vi hur Treadway (Dylan O'Brien) och Bathurst (Rupert Friend) 1985 slåss under bland annat en rafflande biljakt i Mexico City. Treadway har kommit över Ägget, Bathursts utplåningsmaskin, och lyckas gömma det innan han dör, den här gången.
2020 har Evan McCauley (Mark Wahlberg) inte fått Treadways minnen och egenskaper i tonåren. Något har gått galet och Evan har diagnosticerats som schizofren. Han har fragment av minnen och en del oförklarliga egenskaper, men har ingen aning om vem han verkligen är. Dock har båda lägren bland Infinites koll och är angelägna om att hitta honom och Bathurst (nu spelad av Chiwetel Ejiofor) hittar honom först, extra sugen på att veta var Threadway gömt Ägget. Lyckligtvis kommer den goda sidan till Evans hjälp och kan stegvis hjälpa honom att minnas och bli Threadway, vilket behövs i den slutgiltiga kampen för att rädda världen...
Den här filmen ger mig dessvärre ingenting. Jag ska erkänna att jag inledningsvis imponeras av actionrafflet i Mexico City men ganska snabbt blir det överdrivet och tröttsamt och sen vänder det liksom aldrig. Jag brukar vanligtvis inte ha något emot Mark Wahlberg som är en riktigt vattendelande skådespelare men här känns han mest oinspirerad. Egentligen är det väl själva grundkonceptet som jag inte går igång på. Jag vet inte om informationen passerade förbi mig eller inte, men jag förstår inte vad de här reinkarnerade typerna har för uppgift förutom att slåss med varandra... Allt känns tunt och fånigt och välkoreograferad action och snygga effekter kan inte rädda det, tyvärr.
Det handlar om utvalda människor som har förmågan att reinkarneras gång efter gång där tidigare minnen, kunskaper och egenskaper väcks till liv runt 14 års ålder och så blir de samma person som de alltid varit, fast i ett nytt skal. Dessa människor kallas Inifintes, "Oändliga", och har existerat i tid och evigheter. Några av dem har sett sin förmåga som en gåva medan andra ser det som en förbannelse. Däribland Bathurst som utvecklat dels ett vapen som dödar reinkarnationsmöjligheten hos Infinites och dels ett sätt att utplåna mänskligheten, för om det inte finns några människor att återfödas som är förbannelsen bruten.
Den goda sidans centralfigur är Treadway som ständigt ställs emot Bathurst i alla inkarnationer. Inledningsvis ser vi hur Treadway (Dylan O'Brien) och Bathurst (Rupert Friend) 1985 slåss under bland annat en rafflande biljakt i Mexico City. Treadway har kommit över Ägget, Bathursts utplåningsmaskin, och lyckas gömma det innan han dör, den här gången.
2020 har Evan McCauley (Mark Wahlberg) inte fått Treadways minnen och egenskaper i tonåren. Något har gått galet och Evan har diagnosticerats som schizofren. Han har fragment av minnen och en del oförklarliga egenskaper, men har ingen aning om vem han verkligen är. Dock har båda lägren bland Infinites koll och är angelägna om att hitta honom och Bathurst (nu spelad av Chiwetel Ejiofor) hittar honom först, extra sugen på att veta var Threadway gömt Ägget. Lyckligtvis kommer den goda sidan till Evans hjälp och kan stegvis hjälpa honom att minnas och bli Threadway, vilket behövs i den slutgiltiga kampen för att rädda världen...
Den här filmen ger mig dessvärre ingenting. Jag ska erkänna att jag inledningsvis imponeras av actionrafflet i Mexico City men ganska snabbt blir det överdrivet och tröttsamt och sen vänder det liksom aldrig. Jag brukar vanligtvis inte ha något emot Mark Wahlberg som är en riktigt vattendelande skådespelare men här känns han mest oinspirerad. Egentligen är det väl själva grundkonceptet som jag inte går igång på. Jag vet inte om informationen passerade förbi mig eller inte, men jag förstår inte vad de här reinkarnerade typerna har för uppgift förutom att slåss med varandra... Allt känns tunt och fånigt och välkoreograferad action och snygga effekter kan inte rädda det, tyvärr.
EXTRAMATERIALET
Fyra kortare featuretter tittar närmare på filmen med speciellt fokus på actionscener och stunts. Vad annars? Intressant om man vill veta mer om just det men i sin helhet något man bara tittar på av bara farten.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på boken "The Reincarnationist Papers" av D. Eric Maikranz. Maikranz skrev ett meddelande i inledningen av boken att han utlovade en procentandel till den person som kunde hjälpa honom att få den såld till Hollywood. Efter 18 månader hittade en assisterade regissör boken på ett vandrarhem i Nepal.
2. Det görs en referens till ett vapen som figurerar i "Shooter" i vilken Antoine Fuqua och Mark Wahlberg senast samarbetade.
3. Chris Evans var tydligen aktuell för huvudrollen ett tag. Han hade kanske kunna göra karaktären lite mer intressant. Samtidigt är jag glad att han inte var med i det här skräpet.
2. Det görs en referens till ett vapen som figurerar i "Shooter" i vilken Antoine Fuqua och Mark Wahlberg senast samarbetade.
3. Chris Evans var tydligen aktuell för huvudrollen ett tag. Han hade kanske kunna göra karaktären lite mer intressant. Samtidigt är jag glad att han inte var med i det här skräpet.
ANDERS JAKOBSON (2022-01-10)