Handsken kastas och plockas upp
The Last Duel
Genre: DramaFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Disney, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 7.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Taget helt ur sitt sammanhang skulle man garantera haja till om såg en scen med Matt Damon i hockeyfrilla och pipskägg, iklädd riddarrustning stå och prata med en elegant klädd Ben Affleck i blonderat hår. Det känns ärligt talat om en parodi eller som när paret Damon/Affleck larvat sig tillsammans till exempel i något Kevin Smith-sammanhang.
Men här finns det ett sammanhang. Damon/Affleck har tillsammans med Nicole Holofcener skrivit manuset baserat på böcker av Eric Jager och det är Ridley Scott som regisserat. Då kan man ganska snabbt dra slutsatsen att det inte är en parodi eller larvande.
Det här är en historia om två vänner som successivt förvandlats till fiender vilket förändras till något värre när frun till den ena anklagar den andra för våldtäkt, varpå den första kastar sin handske och kräver kamp till döden för att få rättvisa. Frankrikes sista duell under medeltiden. Det intressanta är att historien berättas ur tre individuella synvinklar innan den landar i titelns duell. Det gör att detaljer och nyanser skiftar utifrån vems synvinkel vi följer vilket gör att sanningen om vad som egentligen hände är svår att definiera. Var och ett av de tre kapitlen heter "Sanningen enligt" och så karaktärernas namn: Jean de Carrouges (Damon), Jacques Le Gris (Adam Driver) och Marguerite de Carrouges (Jodie Comer).
Jean och Jacques har försvarat kung och fosterland i blodiga slag men mellan krigandet går deras liv åt olika riktningar. Delvis har det med greve Pierre d'Alençon (Affleck) att göra. Jean har kommit på ond fot med honom medan Jacques arbetar för honom. Bland annat med att driva in skulder, något som bär emot när det handlar om att får Jean att betala. För att få stabilitet i sin ekonomi gifter sig Jean med Marguerite vilket innebär viss rikedom och land, men ett stort och värdefullt markområde har Marguerites far redan redan tvingats ge till greve Pierre i betalning, som i sin tur skänkt det till Jacques. Jean blir vansinnig för detta och stämmer Pierre på omöjliga grunder.
Det blir rörigt men tiden går och Jean och Jacques kan i alla fall se varandra i ögonen. Och Jacques kan titta in i Marguerites och bli blixtförälskad. Det gifta paret försöker avla en arvinge, en son, men inget händer trots idoga försök. Det är inte ett speciellt kärleksfullt äktenskap, beroende på vems synvinkel vi tar del av, och kanske roas Marguerite av Jacques blickar. Men det går för långt, väldigt för långt och det blir ännu mer rörigt.
Man kan inte anklaga Ridley Scott för att ta några genvägar med sina filmer. Självklart krävs det dataskapade miljöer för att ta oss till slagfälten och borgarna i det franska 1300-talets slut, men helheten blir välgjord och genuin på något sätt. Framför allt är filmen oerhört brutal när den ska vara det. Det var grisiga bataljer helt utan moraliska bromsklossar som avgjorde krigen och den avslutande duellen är rå och brutal.
Det tar ett tag innan man kommer in i filmens format. Även om den har tre tydliga kapitel så är det första kapitlet lite hackigt berättat, vilket jämnar ut sig så småningom. Filmen landar på 2.30 och det är ju en rätt mastig längd, men jag tyckte ändå att filmen flyter på rätt bra. Det är också en tänkvärd film där det inte går att blunda för bristen på jämlikhet mellan könen och det för mig ganska okända ansiktet Jodie Comer gör ett fint jobb med att gestalta en kvinna som inte gör det hon borde göra i en tid då männen definitivt styrde allt.
Men här finns det ett sammanhang. Damon/Affleck har tillsammans med Nicole Holofcener skrivit manuset baserat på böcker av Eric Jager och det är Ridley Scott som regisserat. Då kan man ganska snabbt dra slutsatsen att det inte är en parodi eller larvande.
Det här är en historia om två vänner som successivt förvandlats till fiender vilket förändras till något värre när frun till den ena anklagar den andra för våldtäkt, varpå den första kastar sin handske och kräver kamp till döden för att få rättvisa. Frankrikes sista duell under medeltiden. Det intressanta är att historien berättas ur tre individuella synvinklar innan den landar i titelns duell. Det gör att detaljer och nyanser skiftar utifrån vems synvinkel vi följer vilket gör att sanningen om vad som egentligen hände är svår att definiera. Var och ett av de tre kapitlen heter "Sanningen enligt" och så karaktärernas namn: Jean de Carrouges (Damon), Jacques Le Gris (Adam Driver) och Marguerite de Carrouges (Jodie Comer).
Jean och Jacques har försvarat kung och fosterland i blodiga slag men mellan krigandet går deras liv åt olika riktningar. Delvis har det med greve Pierre d'Alençon (Affleck) att göra. Jean har kommit på ond fot med honom medan Jacques arbetar för honom. Bland annat med att driva in skulder, något som bär emot när det handlar om att får Jean att betala. För att få stabilitet i sin ekonomi gifter sig Jean med Marguerite vilket innebär viss rikedom och land, men ett stort och värdefullt markområde har Marguerites far redan redan tvingats ge till greve Pierre i betalning, som i sin tur skänkt det till Jacques. Jean blir vansinnig för detta och stämmer Pierre på omöjliga grunder.
Det blir rörigt men tiden går och Jean och Jacques kan i alla fall se varandra i ögonen. Och Jacques kan titta in i Marguerites och bli blixtförälskad. Det gifta paret försöker avla en arvinge, en son, men inget händer trots idoga försök. Det är inte ett speciellt kärleksfullt äktenskap, beroende på vems synvinkel vi tar del av, och kanske roas Marguerite av Jacques blickar. Men det går för långt, väldigt för långt och det blir ännu mer rörigt.
Man kan inte anklaga Ridley Scott för att ta några genvägar med sina filmer. Självklart krävs det dataskapade miljöer för att ta oss till slagfälten och borgarna i det franska 1300-talets slut, men helheten blir välgjord och genuin på något sätt. Framför allt är filmen oerhört brutal när den ska vara det. Det var grisiga bataljer helt utan moraliska bromsklossar som avgjorde krigen och den avslutande duellen är rå och brutal.
Det tar ett tag innan man kommer in i filmens format. Även om den har tre tydliga kapitel så är det första kapitlet lite hackigt berättat, vilket jämnar ut sig så småningom. Filmen landar på 2.30 och det är ju en rätt mastig längd, men jag tyckte ändå att filmen flyter på rätt bra. Det är också en tänkvärd film där det inte går att blunda för bristen på jämlikhet mellan könen och det för mig ganska okända ansiktet Jodie Comer gör ett fint jobb med att gestalta en kvinna som inte gör det hon borde göra i en tid då männen definitivt styrde allt.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns en trettio minuter lång bakomfilm som är en klassisk "fluga på väggen"-film från inspelningen som helt saknar uppställda intervjuer där det ska strösslas beröm till höger och vänster. Oerhört befriande och avsevärt mer givande.
När någon tittar på den här bakomfilmen om tio år hoppas jag att denna någon reagerar och säger "Ja, just det, det var då när folk sprang omkring med ansiktsmasker" för man ser knapp ett enda ansikte i filmen. Ett tidsdokument av det mer beklämmande slaget.
När någon tittar på den här bakomfilmen om tio år hoppas jag att denna någon reagerar och säger "Ja, just det, det var då när folk sprang omkring med ansiktsmasker" för man ser knapp ett enda ansikte i filmen. Ett tidsdokument av det mer beklämmande slaget.
TRE SAKER
1. Historien ska vara baserad på verkliga händelser.
2. Jag gillar att man i de scener som utspelar sig i Paris kan se byggnadsställningar kring Notre Dame. Katedralen var färdigbyggd över hundra år tidigare men genomgick viss renovering under den tid filmen utspelar sig. Det är en så liten detalj som betyder så mycket för känslan.
3. Senast Matt Damon och Ben Affleck skrev ett manus var till "Will Hunting (1997) som de vann en Oscar för.
2. Jag gillar att man i de scener som utspelar sig i Paris kan se byggnadsställningar kring Notre Dame. Katedralen var färdigbyggd över hundra år tidigare men genomgick viss renovering under den tid filmen utspelar sig. Det är en så liten detalj som betyder så mycket för känslan.
3. Senast Matt Damon och Ben Affleck skrev ett manus var till "Will Hunting (1997) som de vann en Oscar för.
ANDERS JAKOBSON (2022-01-24)