Kort och tunt
Venom: Let there be Carnage
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Sony, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
I slutet av min recension av föregångaren tyckte jag att filmen haltade lite och skrev: "Karaktären kan nog behöva en film eller två till för att sätta sig lite bättre." Dessvärre har den inte satt sig efter denna andra, och något tunnare film.
Med 97 minuters speltid är filmen den kortaste superhjältefilmen på bio sedan 2007 års "Fantastic Four - Rise of the Silver Surfer" och det märks. Jag har inget emot att filmer håller sig kring en och en halvtimmes-längden men här känns det som att det är resultatet av en story som inte känns fullständig. Eller jag ska säga så här: I jämförelse med föregångaren känns "Venom: Let there be Carnage" enkel och tunn.
Kort rekapitulation: Journalisten Eddie Brock (Tom Hardy) har blivit värd för en utomjordisk symbiot som i vanliga fall är en blodtörstig och hungrig varelse, men Eddie och symbioten Venom har hittat något sorts sätt att agera tillsammans, förutsatt att Venom får äta lite i bland. Vilket han får, choklad och kyckling.
Som en liten bonussekvens i föregångaren stiftade vi bekantskap med fängslade seriemördaren Cletus Kasady (Woody Harrelson) som även i denna film väljer att prata med Eddie. Cletus har ett meddelande han vill få ut, vilket är tämligen obegripligt för de flesta, utom möjligen för hans forna flickvän, mutanten Frances Barrison (Naomie Harris) som omhändertogs av en hemlig organisation runt 25 år tidigare. I samband med besöket i fängelset noterar Eddie/Venom en rad teckningar på Cletus vägg som sedermera ska vara en ledtråd till var alla hans offer finns nedgrävda. Eddie får äran framför polisen och FBI och resultatet blir att Cletus avrättning snabbas på, vilket givetvis gör honom fly förbannad.
Eddie och Cletus träffas ytterligare en gång precis innan den planerade avrättningen och omständigheter gör att Cletus får i sig lite av Eddies blod. Men i det finns spår av symbioten som väljer Cletus som värd och utvecklas till den ännu mer blodtörstiga Carnage och en fajt på liv och död stundar.
Mer än så är det inte, varför jag tycker att filmen blir väldigt enkel och därmed lite tunn. Väldigt mycket av filmen rör sig åt det komiska hållet där Eddie och Venom agerar som karaktärer i en kompiskomedi. De kivas och tjafsar och det blir lite slapstick och skoj. Men jag tröttnar ganska snabbt på det. Det är något i själva grundkonceptet som inte riktigt landar bra hos mig. Woody Harrelson är som alltid en fröjd att se, speciellt när han gör den här typen av sociopat/psykopat. Han förmedlar något obehagligt även när storyn är papperstunn.
Slutomdömet på "Venom: Let there be Carnage" får bli ett ljumt "mja". Ingen toppfilm inom genren direkt.
Med 97 minuters speltid är filmen den kortaste superhjältefilmen på bio sedan 2007 års "Fantastic Four - Rise of the Silver Surfer" och det märks. Jag har inget emot att filmer håller sig kring en och en halvtimmes-längden men här känns det som att det är resultatet av en story som inte känns fullständig. Eller jag ska säga så här: I jämförelse med föregångaren känns "Venom: Let there be Carnage" enkel och tunn.
Kort rekapitulation: Journalisten Eddie Brock (Tom Hardy) har blivit värd för en utomjordisk symbiot som i vanliga fall är en blodtörstig och hungrig varelse, men Eddie och symbioten Venom har hittat något sorts sätt att agera tillsammans, förutsatt att Venom får äta lite i bland. Vilket han får, choklad och kyckling.
Som en liten bonussekvens i föregångaren stiftade vi bekantskap med fängslade seriemördaren Cletus Kasady (Woody Harrelson) som även i denna film väljer att prata med Eddie. Cletus har ett meddelande han vill få ut, vilket är tämligen obegripligt för de flesta, utom möjligen för hans forna flickvän, mutanten Frances Barrison (Naomie Harris) som omhändertogs av en hemlig organisation runt 25 år tidigare. I samband med besöket i fängelset noterar Eddie/Venom en rad teckningar på Cletus vägg som sedermera ska vara en ledtråd till var alla hans offer finns nedgrävda. Eddie får äran framför polisen och FBI och resultatet blir att Cletus avrättning snabbas på, vilket givetvis gör honom fly förbannad.
Eddie och Cletus träffas ytterligare en gång precis innan den planerade avrättningen och omständigheter gör att Cletus får i sig lite av Eddies blod. Men i det finns spår av symbioten som väljer Cletus som värd och utvecklas till den ännu mer blodtörstiga Carnage och en fajt på liv och död stundar.
Mer än så är det inte, varför jag tycker att filmen blir väldigt enkel och därmed lite tunn. Väldigt mycket av filmen rör sig åt det komiska hållet där Eddie och Venom agerar som karaktärer i en kompiskomedi. De kivas och tjafsar och det blir lite slapstick och skoj. Men jag tröttnar ganska snabbt på det. Det är något i själva grundkonceptet som inte riktigt landar bra hos mig. Woody Harrelson är som alltid en fröjd att se, speciellt när han gör den här typen av sociopat/psykopat. Han förmedlar något obehagligt även när storyn är papperstunn.
Slutomdömet på "Venom: Let there be Carnage" får bli ett ljumt "mja". Ingen toppfilm inom genren direkt.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan saftar på med "över en timme" extramaterial, men det är dessvärre lite av detta som har något bestående värde. En fyra-fem featuretter tittar närmare på filmen och dess karaktärer. Här finns väl visserligen lite smått och gott att snappa upp som ger värde för stunden, men inte så mycket mer.
Bloopers och bortklippt material ligger förstås med, samt en möjlighet att se vissa scener i deras "previs"-version sida-vid-sida med det slutgiltiga resultatet.
Det som ger mig mest värde är en genomgång av påskägg i filmen som är olika referenser till Venom- och Carnage-äventyren i tidningarna och till Spider-man-världen.
Bloopers och bortklippt material ligger förstås med, samt en möjlighet att se vissa scener i deras "previs"-version sida-vid-sida med det slutgiltiga resultatet.
Det som ger mig mest värde är en genomgång av påskägg i filmen som är olika referenser till Venom- och Carnage-äventyren i tidningarna och till Spider-man-världen.
TRE SAKER
1. Som fan av bandet Joy Division föreslog Andy Serkis titeln "Venom: Love will tear us apart" innan filmen fick sin slutgiltiga titel. Låten figurerar dock i filmen i en version framförd av Hot 8 Brass Band.
2. "Venom"-filmerna hör till ett eget Spider-man-universum vars Spider-man inte är identifierad. Till detta universum tillhör även bioaktuella filmen "Morbius" i regi av svenske Daniel Espinosa.
3. Missa inte bonusscenen som knyter ihop denna film med... ja, se själva.
2. "Venom"-filmerna hör till ett eget Spider-man-universum vars Spider-man inte är identifierad. Till detta universum tillhör även bioaktuella filmen "Morbius" i regi av svenske Daniel Espinosa.
3. Missa inte bonusscenen som knyter ihop denna film med... ja, se själva.
ANDERS JAKOBSON (2022-02-09)