Nästa generations film av nästa generation
Ghostbusters: Afterlife
Genre: ÄventyrFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: SF, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Jag pratade nyligen med en kompis om att vara i precis rätt ålder för en film. Exemplet jag nämnde var "The Goonies - Dödskallegänget" som jag såg på bio som tolvåring och älskade varje sekund av. Original-"Ghostbusters" såg jag året innan och den träffade nog också ganska rätt, även om det inte fanns jämnåriga karaktärer att identifiera sig med. Men jag minns att jag var fascinerad av filmen samtidigt som jag tyckte att upplösningen var bökig och det tycker jag även i dag när jag ser den.
När "Ghostbusters: Afterlife" rullar igång i vardagsrummet får jag någon sorts känslomässig relation. Känslan och musiken för mig tillbaka till barndomens biosalong. Jag känner kraftigt att jag verkligen hade velat se filmen på bio. Otroligt märkligt och på sitt sätt fint att känna så.
Nåväl: I inledningen ser vi hur en man jagas av spöken och trots att vi bara får en lätt skymt av honom innan han fångas av spöket så är det enkelt att se att det är Egon Spengler, en av de fyra original-Ghostbustrarna. Men sedan introduceras vi till nästa och näst-nästa generation när vi träffar den ensamstående Callie (Carrie Coon) och hennes två barn Trevor (Finn Wolfhard) och Phoebe (Mckenna Grace). Lagom när Callie får en vräkning i handen har hon även fått veta att hennes frånvarande pappa (Egon då förstås) har dött och därmed har hon ärvt hans slitna gård på vischan.
Riktigt hur illa ställt det är med arvet förstår de först när de kommit dit. Dessutom har Egon ett kufrykte som inte underlättar för Callie. Trevor är mest irriterad på att han inte kan surfa på sin mobil men när han ser en snygg tjej säger hormonerna att det kanske inte är så tokigt att vara på landet ändå. Ynglingen Phoebe som är både vetenskapsintresserad och lite udda placeras i sommarskola där andra barn bara sitter av tiden, men Phoebe intresserar sig för läraren Garys (Paul Rudd) kartläggning av mystisk seismisk aktivitet i området. Det är även Phoebe som kommer i kontakt med ett väsen i huset och som upptäcker de hemliga rum som morfar Egon skapat och därmed också kommer underfund med vem han faktiskt var.
Det finns en anledning till att Egon flydde från New York och lämnade sin dotter och sina gamla kollegor i sticket. Ju mer Phoebe, Gary, Trevor och lustigkurren Podcast (Logan Kim) lär sig om vad som pågår, desto mer inser det att något stort och farligt är på väg att hända.
Originalfilmen gjordes av Ivan Reitman som är kvar som producent, men nu är det hans son Jason Reitman som tar historien vidare. Nästa generation gör nästa generations film på många vis. Sonen tar vid med en otrolig respekt och känsla för originalet, vilket gör "Ghostbusters: Afterlife" till en riktigt bra tredje film i sviten. Den har dessutom yngre karaktärer att identifiera sig med, om man nu är en yngre tittare, vilket originalet inte hade. Strukturmässigt följer den nya filmen originalet ganska väl, vilket innebär att vi åter igen ser The Gatekeeper, The Keymaster och Gozer. Det finns även massvis med passningar till originalet. Till exempel återser vi Stay Puft-mashmallowmannen i en ny tappning.
Vi återser även original-Ghostbusterna, kanske det minst överraskande med filmen, och vi återser även Egon Spengler trots att skådespelaren Harold Ramis dog 2014. I extramaterialet förklaras det att man skapat en digital version av Spengler genom att skanna bilder från den första filmen och digitalt föråldra honom och det ser faktiskt riktigt bra ut. En fördel är att spök-Spengler faktiskt inte pratar, vilket gör att det mest onaturliga med digitala karaktärer undviks.
"Ghostbusters: Afterlife" blir en fullt godkänd film. Jag ska inte säga att den ger mig en fantastisk kick, men jag tycker att det är värdigt gjord film. Det är dessutom något fint i hur den utgår från Harold Ramis karaktär som på något vis hamnade i skuggan av Bill Murrays och Dan Aykroyds roller. Det blir respektfullt och smart på sitt sätt. Jag gillar även att filmen är lite retro i och med att den har de gamla prylarna, dräkterna, bilen och så vidare och specialeffekts-designen är inte överdrivet modern utan en bara snyggare gjord variant av den stil som sattes 1984. Även det känns respektfullt och smart och jag gillar det skarpt.
Dock känns filmens upplösning lite bökig den med. Det ligger kanske i formens DNA på något vis.
När "Ghostbusters: Afterlife" rullar igång i vardagsrummet får jag någon sorts känslomässig relation. Känslan och musiken för mig tillbaka till barndomens biosalong. Jag känner kraftigt att jag verkligen hade velat se filmen på bio. Otroligt märkligt och på sitt sätt fint att känna så.
Nåväl: I inledningen ser vi hur en man jagas av spöken och trots att vi bara får en lätt skymt av honom innan han fångas av spöket så är det enkelt att se att det är Egon Spengler, en av de fyra original-Ghostbustrarna. Men sedan introduceras vi till nästa och näst-nästa generation när vi träffar den ensamstående Callie (Carrie Coon) och hennes två barn Trevor (Finn Wolfhard) och Phoebe (Mckenna Grace). Lagom när Callie får en vräkning i handen har hon även fått veta att hennes frånvarande pappa (Egon då förstås) har dött och därmed har hon ärvt hans slitna gård på vischan.
Riktigt hur illa ställt det är med arvet förstår de först när de kommit dit. Dessutom har Egon ett kufrykte som inte underlättar för Callie. Trevor är mest irriterad på att han inte kan surfa på sin mobil men när han ser en snygg tjej säger hormonerna att det kanske inte är så tokigt att vara på landet ändå. Ynglingen Phoebe som är både vetenskapsintresserad och lite udda placeras i sommarskola där andra barn bara sitter av tiden, men Phoebe intresserar sig för läraren Garys (Paul Rudd) kartläggning av mystisk seismisk aktivitet i området. Det är även Phoebe som kommer i kontakt med ett väsen i huset och som upptäcker de hemliga rum som morfar Egon skapat och därmed också kommer underfund med vem han faktiskt var.
Det finns en anledning till att Egon flydde från New York och lämnade sin dotter och sina gamla kollegor i sticket. Ju mer Phoebe, Gary, Trevor och lustigkurren Podcast (Logan Kim) lär sig om vad som pågår, desto mer inser det att något stort och farligt är på väg att hända.
Originalfilmen gjordes av Ivan Reitman som är kvar som producent, men nu är det hans son Jason Reitman som tar historien vidare. Nästa generation gör nästa generations film på många vis. Sonen tar vid med en otrolig respekt och känsla för originalet, vilket gör "Ghostbusters: Afterlife" till en riktigt bra tredje film i sviten. Den har dessutom yngre karaktärer att identifiera sig med, om man nu är en yngre tittare, vilket originalet inte hade. Strukturmässigt följer den nya filmen originalet ganska väl, vilket innebär att vi åter igen ser The Gatekeeper, The Keymaster och Gozer. Det finns även massvis med passningar till originalet. Till exempel återser vi Stay Puft-mashmallowmannen i en ny tappning.
Vi återser även original-Ghostbusterna, kanske det minst överraskande med filmen, och vi återser även Egon Spengler trots att skådespelaren Harold Ramis dog 2014. I extramaterialet förklaras det att man skapat en digital version av Spengler genom att skanna bilder från den första filmen och digitalt föråldra honom och det ser faktiskt riktigt bra ut. En fördel är att spök-Spengler faktiskt inte pratar, vilket gör att det mest onaturliga med digitala karaktärer undviks.
"Ghostbusters: Afterlife" blir en fullt godkänd film. Jag ska inte säga att den ger mig en fantastisk kick, men jag tycker att det är värdigt gjord film. Det är dessutom något fint i hur den utgår från Harold Ramis karaktär som på något vis hamnade i skuggan av Bill Murrays och Dan Aykroyds roller. Det blir respektfullt och smart på sitt sätt. Jag gillar även att filmen är lite retro i och med att den har de gamla prylarna, dräkterna, bilen och så vidare och specialeffekts-designen är inte överdrivet modern utan en bara snyggare gjord variant av den stil som sattes 1984. Även det känns respektfullt och smart och jag gillar det skarpt.
Dock känns filmens upplösning lite bökig den med. Det ligger kanske i formens DNA på något vis.
EXTRAMATERIALET
En kort men konkret och bra bakomfilm avhandlar tydligt hur filmen kom till, vad som var inspirationskällan och hur man respekterade originalfilmernas visuella känsla. Det här hade kunnat varit lite längre än bara 20 minuter.
Några kompletterande kortare bakomfilmer tar upp prylar, specialeffekter och den legendariska Ecto-1-bilen. Ett annat klipp tittar närmare på påskägg och referenser till "Ghostbusters"-historiken.
I två klipp sitter de tre levande original-Ghostbustrarna Bill Murray, Dan Aykroyd, Ernie Hudson tillsammans med original-regissören Ivan Reitman och minns tiden med de första filmerna men även hur det är att ha återförenats i denna. När de pratar om den nya filmen låter det plötsligt inte helt genuint. Jag vet inte vad det är men det är något i tonen som får mig att tycka att det låter som de pratar om en film de inte har sett. Sen är det lite roligt att de refererar till Jason Reitman som "the kid". Han var visserligen ett barn som var med under inspelningen av den första filmen 1984 men han är ju ändå nästan 30 år äldre nu.
En ynka bortklippt scen ligger också med. Bättre än noll, antar jag.
Några kompletterande kortare bakomfilmer tar upp prylar, specialeffekter och den legendariska Ecto-1-bilen. Ett annat klipp tittar närmare på påskägg och referenser till "Ghostbusters"-historiken.
I två klipp sitter de tre levande original-Ghostbustrarna Bill Murray, Dan Aykroyd, Ernie Hudson tillsammans med original-regissören Ivan Reitman och minns tiden med de första filmerna men även hur det är att ha återförenats i denna. När de pratar om den nya filmen låter det plötsligt inte helt genuint. Jag vet inte vad det är men det är något i tonen som får mig att tycka att det låter som de pratar om en film de inte har sett. Sen är det lite roligt att de refererar till Jason Reitman som "the kid". Han var visserligen ett barn som var med under inspelningen av den första filmen 1984 men han är ju ändå nästan 30 år äldre nu.
En ynka bortklippt scen ligger också med. Bättre än noll, antar jag.
TRE SAKER
1. I och med denna film kan man utsluta "Ghostbusters" från 2016 som en del i samma svit även om den hade vissa gemensamma inslag med denna. 2016-filmen fick både bu och bä. Jag tycker ändå att den hade fart och fläkt och känsla och att den fungerar fint som en parallell variant på temat. Lite trist att det inte blev mer.
2. Filmen spelades in 2019 och var planerad att gå upp på bio sommaren 2020, men som ni alla vet blev det inte riktigt så. Hösten 2021 fick filmen slutligen premiär.
3. Ivan Reitman avled i början av 2022. Ska "Ghostbusters"-arvet leva vidare, vilar det på Jasons axlar. Filmen har två bonusscener, en mitt i eftertexterna och en sist och den senare indikerar i alla fall att det finns en ambition om att göra mer.
2. Filmen spelades in 2019 och var planerad att gå upp på bio sommaren 2020, men som ni alla vet blev det inte riktigt så. Hösten 2021 fick filmen slutligen premiär.
3. Ivan Reitman avled i början av 2022. Ska "Ghostbusters"-arvet leva vidare, vilar det på Jasons axlar. Filmen har två bonusscener, en mitt i eftertexterna och en sist och den senare indikerar i alla fall att det finns en ambition om att göra mer.
ANDERS JAKOBSON (2022-03-28)