Sista resan dubbelt upp
Dag för dag
Genre: DramakomediFormat: Streamat
Bolag: CMORE, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Elefanten i rummet, om det nu finns en sådan, är att detta är Sven Wollters sista film. Det var ju inte planerat utan den legendariska och folkkära skådespelaren blev ett av alla tiotusentals offer för Covid-19. Ironiskt nog spelar Sven Wollter en man som är på väg att dö. Han spelar Malte, en man som haft ett långt och spännande liv, men som nu kämpar mot en tumör som slagit sig bo i hans huvud. Malte verkar inte ha någon släkt utan den familj han har är kompisarna på äldreboendet - den riviga Rut (Marianne Mörck) och den dementa proggaren Tage (Tomas von Brömssen). Ingen av dem vet att Malte bett om att få åka till en självmordklinik i Schweiz för att avsluta sitt liv innan smärtan tagit över totalt.
En som dock vet är Katrin (Martina Haag) som jobbar på boendet. Hon är precis på väg att resa på husbilssemester med sin man (Felix Herngren) och deras grannar (Peter Magnusson och Åsa Wallander), men när hon kommer på sin man med att vara otrogen med grannen står hon plötsligt med öppen kalender och en tillgänglig husbil. Därför erbjuder hon sig att köra Malte till Schweiz och när Rut får reda på vad som är på gång bjuder hon in sig själv och Tage för att sätta guldkant på Maltes sista dagar. Dessutom följer lokalvårdaren Simon (William Spetz) som vårdare till Rut och Tage.
Detta udda gäng ger sig av på en roadtrip som tar vissa omvägar innan resans mål är nått. Det är inte en helt problemfri resa, men den innehåller både glädje och sorg, Ullared och techno, skratt och eftertanke.
Filmen tar lite rygg på två filmer med ett snarlikt tema, båda lustigt nog med Jack Nicholson i huvudrollerna, "About Schmidt" och "The Bucket List - Nu eller aldrig". Två filmer som lyckas balansera på gränsen mellan det komiska och det tragiska. Det är en svår balansakt och jag tycker att "Dag för dag" vinglar lite. Jag skrattar åt några scener men allvaret i filmen gör att skrattet stundtals fastnar i halsen. Ett exempel är när den dementa Tage som hela tiden glömmer bort varför de gör resan sjunger den gamla Kenta Gustafsson-klassikern "Just idag är jag stark" vars positiva text landar helt fel i sammanhanget. Scenen är väldigt stark och Sven Wollter agerar med små reaktioner som är skickligt exekverade.
Det är inte en perfekt film. Delar av historien kunde gjorts bättre och vissa karaktärer kunde gjorts bättre. Till exempel William Spetz sarkastiska och deprimerade figur. Jag sitter hela filmen och väntar på att hans attityd ska leda fram till något men det gör det inte. Om det finns en poäng så har jag missat den. Något annat som stör mig är hela storyn kring Katrins kraschade förhållande som landar i en ganska osannolik flirt med Peter Magnussons granne längs hela resan. Det känns onödigt och överflödigt och inte viktigt för huvudberättelsen.
Filmen får nöja sig med att bara vara okej. Sven Wollters sista insats är värdig så det är i alla fall något extra att bära med sig från filmen.
En som dock vet är Katrin (Martina Haag) som jobbar på boendet. Hon är precis på väg att resa på husbilssemester med sin man (Felix Herngren) och deras grannar (Peter Magnusson och Åsa Wallander), men när hon kommer på sin man med att vara otrogen med grannen står hon plötsligt med öppen kalender och en tillgänglig husbil. Därför erbjuder hon sig att köra Malte till Schweiz och när Rut får reda på vad som är på gång bjuder hon in sig själv och Tage för att sätta guldkant på Maltes sista dagar. Dessutom följer lokalvårdaren Simon (William Spetz) som vårdare till Rut och Tage.
Detta udda gäng ger sig av på en roadtrip som tar vissa omvägar innan resans mål är nått. Det är inte en helt problemfri resa, men den innehåller både glädje och sorg, Ullared och techno, skratt och eftertanke.
Filmen tar lite rygg på två filmer med ett snarlikt tema, båda lustigt nog med Jack Nicholson i huvudrollerna, "About Schmidt" och "The Bucket List - Nu eller aldrig". Två filmer som lyckas balansera på gränsen mellan det komiska och det tragiska. Det är en svår balansakt och jag tycker att "Dag för dag" vinglar lite. Jag skrattar åt några scener men allvaret i filmen gör att skrattet stundtals fastnar i halsen. Ett exempel är när den dementa Tage som hela tiden glömmer bort varför de gör resan sjunger den gamla Kenta Gustafsson-klassikern "Just idag är jag stark" vars positiva text landar helt fel i sammanhanget. Scenen är väldigt stark och Sven Wollter agerar med små reaktioner som är skickligt exekverade.
Det är inte en perfekt film. Delar av historien kunde gjorts bättre och vissa karaktärer kunde gjorts bättre. Till exempel William Spetz sarkastiska och deprimerade figur. Jag sitter hela filmen och väntar på att hans attityd ska leda fram till något men det gör det inte. Om det finns en poäng så har jag missat den. Något annat som stör mig är hela storyn kring Katrins kraschade förhållande som landar i en ganska osannolik flirt med Peter Magnussons granne längs hela resan. Det känns onödigt och överflödigt och inte viktigt för huvudberättelsen.
Filmen får nöja sig med att bara vara okej. Sven Wollters sista insats är värdig så det är i alla fall något extra att bära med sig från filmen.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Enligt både för- och eftertexterna är filmen baserad på en idé av Martina Haag och William Spetz. Manuset är skrivet av Tapio Leopold och Felix Herngren har regisserat. Lustigt nog är det ju Spetz och Haags karaktärer de jag har mest problem med i filmen.
2. Det görs en liten grej om att Malte är lik Giorgio Moroder, en legendarisk italiensk musikproducent som är någon sorts urfader till modern dansmusik. Likheten ska visa sig ha vissa fördelar. Bildgooglar man Moroder så kan man med lite god vilja se likheten.
3. Den här filmen gjordes redan 2019 och var planerad för biopremiär under 2020, men nu blev det distribution direkt via CMORE. Ett liknande öde som "Se upp för Jönssonligan" råkade ut för. Det är klart att regissören Felix Herngren och alla andra inblandade i filmen helst hade velat ha en runda på biograferna, men nu blev det så här i stället.
2. Det görs en liten grej om att Malte är lik Giorgio Moroder, en legendarisk italiensk musikproducent som är någon sorts urfader till modern dansmusik. Likheten ska visa sig ha vissa fördelar. Bildgooglar man Moroder så kan man med lite god vilja se likheten.
3. Den här filmen gjordes redan 2019 och var planerad för biopremiär under 2020, men nu blev det distribution direkt via CMORE. Ett liknande öde som "Se upp för Jönssonligan" råkade ut för. Det är klart att regissören Felix Herngren och alla andra inblandade i filmen helst hade velat ha en runda på biograferna, men nu blev det så här i stället.
ANDERS JAKOBSON (2022-04-05)