Melankoliskt utan pekpinnar
Samtal med gud
Genre: DramaFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Noble Entertainment, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.78:1
Jag var lite orolig innan jag satte på "Samtal med gud". Baksidetexten gjorde att jag förberedde mig på en ganska kraftig omgång av kristna värderingar och åsikter, men filmen tar lyckligtvis aldrig tag i pekpinnen utan presenterar i stället ett ganska melankoliskt drama med hopp och kraft som krydda.
Historien är verklighetsbaserad. Neale Donald Walsch (Henry Czerny) blir av med det mesta till följd av en otäck bilolycka där han bryter nacken. Snart är han utan jobb, familj och hem.
Som nybliven uteliggare möter han en helt ny värld, en värld fylld av regler och starka viljor, en värld där man snabbt nedvärderas till ett motbjudande objekt i den eviga jakten på mat och pengar. Men det finns också vänner där, personer som förstår. Walsch bestämmer sig en dag för att inte dö i parken där uteliggarna campar.
Plötsligt öppnar sig en möjlighet. Han ser en annons om ett radiopratarjobb. Annonsen är flera månader gammal men tjänsten finns fortfarande. Han lyckas snygga till sig och får jobbet och livet ser snabbt ljusare ut. Han kan först uppgradera sig från sitt tält till en stuga i parken och senare till en egen lägenhet. Men just när allt börjar se så bra ut går radiostationen i konkurs. Walsch börjar fundera på varför livet inte vill honom något väl och det är då han börjar samtala med gud. Samtalen leder slutligen till en bok och en framgångsrik karriär som föredragshållare.
Större delen av filmen fokuseras på Walsch tid nere i skiten, vilket i sin helhet är en betydligt mer intressant historia än när han börjar prata med gud. Det är gripande och hemskt, precis som situationen är för de hemlösa. I nästan varje scen i filmen är Henry Czerny i blickpunkten, ofta helt ensam, och han klarar av rollen mycket väl. Han är en ny bekantskap för mig trots att han har en lång meritlista.
"Samtal med gud" är ingen fantastisk film. Den överliggande sentimentaliteten blir - kanske inte sockersöt men väl lite slätstruken. Den medvetet grådassiga bilden gör även att det känns lite tråkigt. Melankoliskt som jag uttryckte det tidigare.
Jag tror dock att man kan uppskatta filmen betydligt mer än vad jag gör om man är lite mer mottaglig för de teman som diskuteras i filmen.
Historien är verklighetsbaserad. Neale Donald Walsch (Henry Czerny) blir av med det mesta till följd av en otäck bilolycka där han bryter nacken. Snart är han utan jobb, familj och hem.
Som nybliven uteliggare möter han en helt ny värld, en värld fylld av regler och starka viljor, en värld där man snabbt nedvärderas till ett motbjudande objekt i den eviga jakten på mat och pengar. Men det finns också vänner där, personer som förstår. Walsch bestämmer sig en dag för att inte dö i parken där uteliggarna campar.
Plötsligt öppnar sig en möjlighet. Han ser en annons om ett radiopratarjobb. Annonsen är flera månader gammal men tjänsten finns fortfarande. Han lyckas snygga till sig och får jobbet och livet ser snabbt ljusare ut. Han kan först uppgradera sig från sitt tält till en stuga i parken och senare till en egen lägenhet. Men just när allt börjar se så bra ut går radiostationen i konkurs. Walsch börjar fundera på varför livet inte vill honom något väl och det är då han börjar samtala med gud. Samtalen leder slutligen till en bok och en framgångsrik karriär som föredragshållare.
Större delen av filmen fokuseras på Walsch tid nere i skiten, vilket i sin helhet är en betydligt mer intressant historia än när han börjar prata med gud. Det är gripande och hemskt, precis som situationen är för de hemlösa. I nästan varje scen i filmen är Henry Czerny i blickpunkten, ofta helt ensam, och han klarar av rollen mycket väl. Han är en ny bekantskap för mig trots att han har en lång meritlista.
"Samtal med gud" är ingen fantastisk film. Den överliggande sentimentaliteten blir - kanske inte sockersöt men väl lite slätstruken. Den medvetet grådassiga bilden gör även att det känns lite tråkigt. Melankoliskt som jag uttryckte det tidigare.
Jag tror dock att man kan uppskatta filmen betydligt mer än vad jag gör om man är lite mer mottaglig för de teman som diskuteras i filmen.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns en rejäl making of på nästan 60 minuter. Det är riktigt ordentlig titt utifrån principen att alla som är med i en filmproduktion är lika mycket värda. Alltså passerar alla möjliga sorters roller revy under filmens gång.
Om filmen utelämnade pekpinnen så är bakomfilmen betydligt mer "kristen", eller "troende" är kanske ett bättre ord. Lite jobbigt men till större delen handlar det verkligen i detalj om hur det går till bakom kameran. Jag som har ett intresse i detta blir väldigt snabbt indragen i bakomfilmen och gillar speciellt sekvensen där regissören Stephen Simon instruerar en hel aula fylld av statister.
Som bakomfilm mycket bra.
Om filmen utelämnade pekpinnen så är bakomfilmen betydligt mer "kristen", eller "troende" är kanske ett bättre ord. Lite jobbigt men till större delen handlar det verkligen i detalj om hur det går till bakom kameran. Jag som har ett intresse i detta blir väldigt snabbt indragen i bakomfilmen och gillar speciellt sekvensen där regissören Stephen Simon instruerar en hel aula fylld av statister.
Som bakomfilm mycket bra.
TRE SAKER
1. Bilolyckescenen i filmen är riktigt otäck och väldigt effektiv utan att bjuda på några grafiska extravaganzer.
2. Regissören Stephen Simon (eller Stephen Deutsch som han också tydligen heter) ligger bakom något som heter Spiritual Cinema Circle som verkar vara någon sorts blandning av produktionsbolag och filmklubb. Lite new age-flummigt vid en första anblick, men tanken verkar vara att förgylla filmutbudet med något annat än Hollywoodproduktioner.
3. Jag blir dock lite full i skratt när jag i Stephens meritlista på IMDB hittar båda "Bill & Ted"-filmerna under titlarna han producerat.
2. Regissören Stephen Simon (eller Stephen Deutsch som han också tydligen heter) ligger bakom något som heter Spiritual Cinema Circle som verkar vara någon sorts blandning av produktionsbolag och filmklubb. Lite new age-flummigt vid en första anblick, men tanken verkar vara att förgylla filmutbudet med något annat än Hollywoodproduktioner.
3. Jag blir dock lite full i skratt när jag i Stephens meritlista på IMDB hittar båda "Bill & Ted"-filmerna under titlarna han producerat.
ANDERS JAKOBSON (2007-12-02)