Villafarbrorn som ledsnade på allt
Vi i villa
Genre: Dramakomedi, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Discovery+, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.33:1/1.85:1
1986 släppte Metallica albumet "Master of Puppets", vilken avslutades med den stenhårda urladdningen "Damage, Inc.". I den låten finns en textrad som följt med mig genom livet (och som jag faktiskt snott till en egen låt, ehum...) som lustigt nog passar rätt bra in på tv-serien "Vi i villa". Den lyder: "Fuck it all and fucking no regrets". Ungefär "Skit i allt och ångra ingenting".
"Vår tid är nu"-bekanta Mattias Nordkvist spelar Anders, en medelålders villafarbror med fru och dotter i yngre tonåren, som helt enkelt ledsnar på allt.
På parmiddagar med tomma samtal.
På padelmatcher med folk som tar sporten på för stort allvar.
På kontorsregler om flexplatser och skoförbud.
På trendiga hipsterrestauranger.
På dryga hantverkare.
På unga chefer som sprider floskler på engelska.
På äldre barn som mobbar yngre.
Och så vidare. Så Anders börjar helt enkelt skita i allt och sabotera för sina grannar. Någon får lacken på sin nya elbil repad. Någon blir plötsligt av med sin ena Airpod. Någon får sina kreditkort spärrade. Någon får en tänd fyrverkerisats i sin bil. Och så vidare.
Det handlar om någon sorts "Falling Down"-variant där något triggar i gång en kedja av händelser som bara leder till en nedåtgående spiral. Det är lätt att skratta åt det absurda beteendet Anders får, men det är också lätt att få en tankeställare kring hur han egentligen mår. Hur alla egentligen mår. Det som triggar i gång Anders är nämligen när hans dotter mobbas, vilket så klart är ett mörkt och allvarligt inslag i en till större delen rolig serie.
Serien bygger på en roman av Petter Lidbeck under pseudonymen Hans Koppel och har förvandlats till något rörligt med Henrik Schyffert som en sorts huvudregissör. Den blir ett finger som elakt petar i Medelklassveriges öppna sår och inte slutar för att någon skriker "Aj!". Utöver Mattias Nordkvist ser vi bland annat Johan Widerberg, Filip Berg, Sanna Sundqvist, Helena Af Sandeberg, Eric Stern, Bahar Pars med flera i övriga roller.
Den sex avsnitt långa serien inleds starkt men sedan tycker jag att den blir aningens svårare att verkligen gilla. Det blir lite för mycket helt enkelt, men jag tycker ändå att den är sevärd. Inte minst för Mattias Nordkvist insats som är en sådan som kommer att hamna högt upp i toppen när hans karriär i framtiden ska sammanfattas.
"Vår tid är nu"-bekanta Mattias Nordkvist spelar Anders, en medelålders villafarbror med fru och dotter i yngre tonåren, som helt enkelt ledsnar på allt.
På parmiddagar med tomma samtal.
På padelmatcher med folk som tar sporten på för stort allvar.
På kontorsregler om flexplatser och skoförbud.
På trendiga hipsterrestauranger.
På dryga hantverkare.
På unga chefer som sprider floskler på engelska.
På äldre barn som mobbar yngre.
Och så vidare. Så Anders börjar helt enkelt skita i allt och sabotera för sina grannar. Någon får lacken på sin nya elbil repad. Någon blir plötsligt av med sin ena Airpod. Någon får sina kreditkort spärrade. Någon får en tänd fyrverkerisats i sin bil. Och så vidare.
Det handlar om någon sorts "Falling Down"-variant där något triggar i gång en kedja av händelser som bara leder till en nedåtgående spiral. Det är lätt att skratta åt det absurda beteendet Anders får, men det är också lätt att få en tankeställare kring hur han egentligen mår. Hur alla egentligen mår. Det som triggar i gång Anders är nämligen när hans dotter mobbas, vilket så klart är ett mörkt och allvarligt inslag i en till större delen rolig serie.
Serien bygger på en roman av Petter Lidbeck under pseudonymen Hans Koppel och har förvandlats till något rörligt med Henrik Schyffert som en sorts huvudregissör. Den blir ett finger som elakt petar i Medelklassveriges öppna sår och inte slutar för att någon skriker "Aj!". Utöver Mattias Nordkvist ser vi bland annat Johan Widerberg, Filip Berg, Sanna Sundqvist, Helena Af Sandeberg, Eric Stern, Bahar Pars med flera i övriga roller.
Den sex avsnitt långa serien inleds starkt men sedan tycker jag att den blir aningens svårare att verkligen gilla. Det blir lite för mycket helt enkelt, men jag tycker ändå att den är sevärd. Inte minst för Mattias Nordkvist insats som är en sådan som kommer att hamna högt upp i toppen när hans karriär i framtiden ska sammanfattas.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag som är rationörd noterar omgående att serien visas i det gamla tjock-tv-formatet 4:3. Men inte hela tiden. Några gånger per avsnitt breddas bilden för att täcka hela skärmen. Varför har man gjort så? Ibland kan filmskapare leka med ration för att förstärka vissa känslor (färskt exempel är den klaustrofobiska "The Lighthouse" som visades i nästan helt kvadratiska 1.19:1 för att förstärka känslan av ensamhet och isolering) men här har jag inte hittat förklaringen till bildvalet.
2. Mattias Nordkvists röst är på något vis väldigt lik Uje Brandelius (huvudpersonen i Henrik Schyfferts Guldbaggevinnande "Spring Uje spring") och Brandelius dyker upp i en scen mot Nordkvist i sista avsnittet. Då kan man verkligen jämföra rösterna.
3. Personlig trivia: Villaområdet i serien ligger i Långsjöhöjden i Älvsjö där jag varit flera gånger eftersom min syster bor där. Faktiskt bara två hus från det där Anders bor.
2. Mattias Nordkvists röst är på något vis väldigt lik Uje Brandelius (huvudpersonen i Henrik Schyfferts Guldbaggevinnande "Spring Uje spring") och Brandelius dyker upp i en scen mot Nordkvist i sista avsnittet. Då kan man verkligen jämföra rösterna.
3. Personlig trivia: Villaområdet i serien ligger i Långsjöhöjden i Älvsjö där jag varit flera gånger eftersom min syster bor där. Faktiskt bara två hus från det där Anders bor.
ANDERS JAKOBSON (2022-05-06)