Hej då Daphne, hej Anthony
Familjen Bridgerton - Säsong 2
Genre: Drama, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2022
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.00:1
Den omåttligt populära serien om brittiska överklassfamiljen Bridgerton har med säsong två blivit ännu populärare om man tittar på Netflix siffror. Under de 28 första dagarna sedan dess premiär visades 656,16 miljoner timmar runt om i världen, vilket gör serien till den mest sedda engelskspråkiga serien på plattformen. Nu ska det sägas att säsong ett under sina första 28 dagar avverkade 625,49 miljoner timmar så även om det är en viss skillnad är det fortfarande rejäla siffror.
Varför är serien så populär? Ja, det har jag inget bra svar på. Jag gillade den första säsongen men kände ändå en viss uppförsbacke när det blev dags att bänka sig framför uppföljningen några månader efter släppet. Men när jag väl började titta blev jag snabbt engagerad och underhållen och vips var de åtta avsnitten sedda på några dagar.
Precis som sist utspelar sig säsong två under säsongen ["...inom överklassen den årliga period, då debutantbaler, middagsbjudningar och välgörenhetsinsamlingar hålls.", Källa: Wikipedia] i Regency-perioden, i runda slängar för 200 år sedan, och sist var det Daphne Bridgerton (Phoebe Dynevor) som debuterade och skulle paras ihop med en lämplig man för äktenskap. Vilket visade sig vara svårt då alla tänkbara intressenter fick gå genom det tuffa filter som hette Anthony (Jonathan Bailey), hennes storebror och familjens patriark. När sedan Hertigen av Hastings Simon Basset (Regé-Jean Page) dök upp blev han den perfekta matchningen, men han var inte intresserad. Trots det gjorde Daphne och Simon en överenskommelse om att föreställa ett par då Simon slapp vara på marknaden och Daphne genom att vara upptagen blev mer attraktiv för andra män. Men givetvis blev de ett par på riktigt och serien gick halvvägs över i rena sexorgierna för att skildra deras passion.
I år är det nästa syster i skaran, Eloise (Claudia Jessie), som ska debutera och hon är totalt ointresserad av det hela och försöker på alla sätt och vis att undvika spelet. Samtidigt är Anthony på jakt efter en lämplig partner som kan duga, om man går efter hans snäva måttstock. Och han hittar en perfekt potentiell fru i Edwina Sharma (Charithra Chandran) som återvänt från Indien tillsammans med sin mamma Lady Mary (Shelley Conn) och storasyster Kate (Simone Ashley). Edwina är på alla sätt och vis perfekt men Kate har ungefär samma filterfunktion som Anthony hade sist och hon är tuff och arg. Det kan ha att göra att med att Kate och Anthony träffats först och att hon hört hans specifika åsikter om vad en fru ska vara, men det kan också bero på att under den sura relationen finns det förbjudna känslor som bubblar upp till ytan. Detta är otroligt uppenbart för tittaren och det är inte svårt att se vart serien ska ta vägen.
Romansviten som serien bygger på består av åtta böcker som var och en fokuserar på ett av barnen i Bridgerton, och roman två sätter Anthony i förarsätet. Jag gillar att vi kommer karaktären närmare. Till en början, speciellt med förra säsongen i bagaget, är han väldigt fyrkantig och nyanslös, men genom bland annat återblickar börjar vi förstå varför han är som han är. Situationen när han som 18-åring på någon minut gick från äldste son till patriark med enormt mycket ansvar skildras och vi förstår plötsligt vilken börda han fått bära.
Fokuset ligger alltså på Anthony. Daphne är bara med när det behövs, men det betyder inte att resten av syskonskaran lyser med sin frånvaro. Min personliga favoritkaraktär Eloise har stor plats, mästerligt spelad av Claudia Jessie. Hon sticker verkligen ut i syskonskaran med intressen som sträcker sig långt utanför societetens ramar, vilket i och för sig inte alltid är helt och hållet positivt. Bröderna Benedict (Luke Thompson) och Colin (Luke Newton) trivs bra med att inte ha sin storebrors ansvar och kan utveckla sina egna intressen. De tre yngsta barnen Francesca, Gregory och Hyacinth är mest med i bakgrunden hittills.
Utöver Bridgertonfamiljen handlar serien om deras grannar Featherington som saknar lite av Bridgertons elegans. Matriarken Portia (Polly Walker), numera änka, vänder på varenda liten slant för att få allt att rulla vidare. Från Amerika dyker hennes avlidne mans kusin Jack (Rupert Young) och blir den nya lorden, vilket ska visa sig vara ett riktigt nedköp. Men Portia är bra på att manipulera och gör också det.
Seriens stora hemlighet i säsong ett var vem som dolde sig bakom pseudonymen Lady Whistledown som i all hemlighet publicerade ett skvallerblad om societeten och i slutet av säsongen visade det sig vara Penelope Featherington (Nicola Coughlan), den yngsta dottern i familjen och Eloise bästa vän. Penelope fortsätter med att publicera sina blad även om det blir allt mer komplicerat. Både drottningen (Golda Rosheuvel) och Eloise letar efter sanningen och det kommer till en punkt då Penelope måste göra ett oerhört svårt och kostsamt val för samtliga inblandade.
Säsongen slutar utan någon direkt cliffhanger och utan att bollen lämnas vidare trots att den garanterat gör det. Om tv-serien ska fortsätta och följa romansviten blir det Benedict som hamnar i fokus till säsong tre. Mer blir det hur som helst, för denna obeskrivligt populära serie har redan fått ytterligare två säsonger beställda. Konstigt vore det annars.
Varför är serien så populär? Ja, det har jag inget bra svar på. Jag gillade den första säsongen men kände ändå en viss uppförsbacke när det blev dags att bänka sig framför uppföljningen några månader efter släppet. Men när jag väl började titta blev jag snabbt engagerad och underhållen och vips var de åtta avsnitten sedda på några dagar.
Precis som sist utspelar sig säsong två under säsongen ["...inom överklassen den årliga period, då debutantbaler, middagsbjudningar och välgörenhetsinsamlingar hålls.", Källa: Wikipedia] i Regency-perioden, i runda slängar för 200 år sedan, och sist var det Daphne Bridgerton (Phoebe Dynevor) som debuterade och skulle paras ihop med en lämplig man för äktenskap. Vilket visade sig vara svårt då alla tänkbara intressenter fick gå genom det tuffa filter som hette Anthony (Jonathan Bailey), hennes storebror och familjens patriark. När sedan Hertigen av Hastings Simon Basset (Regé-Jean Page) dök upp blev han den perfekta matchningen, men han var inte intresserad. Trots det gjorde Daphne och Simon en överenskommelse om att föreställa ett par då Simon slapp vara på marknaden och Daphne genom att vara upptagen blev mer attraktiv för andra män. Men givetvis blev de ett par på riktigt och serien gick halvvägs över i rena sexorgierna för att skildra deras passion.
I år är det nästa syster i skaran, Eloise (Claudia Jessie), som ska debutera och hon är totalt ointresserad av det hela och försöker på alla sätt och vis att undvika spelet. Samtidigt är Anthony på jakt efter en lämplig partner som kan duga, om man går efter hans snäva måttstock. Och han hittar en perfekt potentiell fru i Edwina Sharma (Charithra Chandran) som återvänt från Indien tillsammans med sin mamma Lady Mary (Shelley Conn) och storasyster Kate (Simone Ashley). Edwina är på alla sätt och vis perfekt men Kate har ungefär samma filterfunktion som Anthony hade sist och hon är tuff och arg. Det kan ha att göra att med att Kate och Anthony träffats först och att hon hört hans specifika åsikter om vad en fru ska vara, men det kan också bero på att under den sura relationen finns det förbjudna känslor som bubblar upp till ytan. Detta är otroligt uppenbart för tittaren och det är inte svårt att se vart serien ska ta vägen.
Romansviten som serien bygger på består av åtta böcker som var och en fokuserar på ett av barnen i Bridgerton, och roman två sätter Anthony i förarsätet. Jag gillar att vi kommer karaktären närmare. Till en början, speciellt med förra säsongen i bagaget, är han väldigt fyrkantig och nyanslös, men genom bland annat återblickar börjar vi förstå varför han är som han är. Situationen när han som 18-åring på någon minut gick från äldste son till patriark med enormt mycket ansvar skildras och vi förstår plötsligt vilken börda han fått bära.
Fokuset ligger alltså på Anthony. Daphne är bara med när det behövs, men det betyder inte att resten av syskonskaran lyser med sin frånvaro. Min personliga favoritkaraktär Eloise har stor plats, mästerligt spelad av Claudia Jessie. Hon sticker verkligen ut i syskonskaran med intressen som sträcker sig långt utanför societetens ramar, vilket i och för sig inte alltid är helt och hållet positivt. Bröderna Benedict (Luke Thompson) och Colin (Luke Newton) trivs bra med att inte ha sin storebrors ansvar och kan utveckla sina egna intressen. De tre yngsta barnen Francesca, Gregory och Hyacinth är mest med i bakgrunden hittills.
Utöver Bridgertonfamiljen handlar serien om deras grannar Featherington som saknar lite av Bridgertons elegans. Matriarken Portia (Polly Walker), numera änka, vänder på varenda liten slant för att få allt att rulla vidare. Från Amerika dyker hennes avlidne mans kusin Jack (Rupert Young) och blir den nya lorden, vilket ska visa sig vara ett riktigt nedköp. Men Portia är bra på att manipulera och gör också det.
Seriens stora hemlighet i säsong ett var vem som dolde sig bakom pseudonymen Lady Whistledown som i all hemlighet publicerade ett skvallerblad om societeten och i slutet av säsongen visade det sig vara Penelope Featherington (Nicola Coughlan), den yngsta dottern i familjen och Eloise bästa vän. Penelope fortsätter med att publicera sina blad även om det blir allt mer komplicerat. Både drottningen (Golda Rosheuvel) och Eloise letar efter sanningen och det kommer till en punkt då Penelope måste göra ett oerhört svårt och kostsamt val för samtliga inblandade.
Säsongen slutar utan någon direkt cliffhanger och utan att bollen lämnas vidare trots att den garanterat gör det. Om tv-serien ska fortsätta och följa romansviten blir det Benedict som hamnar i fokus till säsong tre. Mer blir det hur som helst, för denna obeskrivligt populära serie har redan fått ytterligare två säsonger beställda. Konstigt vore det annars.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Precis som sist används modern musik i tidstypiska arrangemang. Det blir lite av en tävling i soffan att identifiera låterna utifrån bara melodierna. En låt som används i en avgörande scen är Robyns "Dancing on my own".
2. "Familjen Bridgerton" har till denna andra säsong skalat ned ordentligt när det gäller sexscenerna. Det stannar länge vid pulshöjande flämtningar mellan de inblandade, men till slut tar passionen över.
3. Regé-Jean Page är inte med alls denna säsong.
2. "Familjen Bridgerton" har till denna andra säsong skalat ned ordentligt när det gäller sexscenerna. Det stannar länge vid pulshöjande flämtningar mellan de inblandade, men till slut tar passionen över.
3. Regé-Jean Page är inte med alls denna säsong.
ANDERS JAKOBSON (2022-08-10)