Mer drakar och konstiga familjeband
House of the Dragon - Säsong 1
Genre: Äventyr, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: HBO, 2022
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.00:1
När "Game of Thrones" gick i mål efter åtta säsonger nästan baserade på en inte färdigställd boksvit ville publiken förstås ha mer. Serien var en monumental succé för HBO och frågan vara bara vad man skulle göra. Fem olika spinoffkoncept utvecklades parallellt med produktionen av den sista "Game of Thrones"-säsongen och en gick vidare till pilot. Serien som skulle utspela sig 5000-10000 år innan "Game of Thrones" togs inte vidare och i stället beställdes en helt ny serie direkt till produktion. Då var den känd som "House of Targaryen" men den har alltså fått det lite mer dramatiska namnet "House of the Dragon".
Den bygger på "Fire & Blood", en separat roman av George R. R. Martin satt i samma värld men ett par hundra år tidigare. För att vara exakt, 172 år innan Daenerys Targaryen föddes, så även om många (efter)namn går igen så är det förstås inga karaktärer som vi ser på nytt som unga. Det hade ju varit konstigt.
Fokus är alltså på Huset Targaryen som hade makten över järntronen vid den här tiden. Serien börjar när Viserys (Paddy Considine) blir utsedd som kung som äldsta manliga barnbarn till den döende kungen, mitt framför näsan på Rhaenys (Eve Best) som är det äldsta barnbarnet men alltså av fel kön. Traditioner är ju traditioner, men Viserys visar sig vara den som ska gå emot dem när han utser sin tonårsdotter Rhaenyra (Milly Alcock) till sin kommande tronföljare då han misslyckats med att avla fram en son. Viserys bror, den skoningslösa Daemon (Matt Smith) sågs som en naturlig kandidat men fick se sig snuvad på det. Något som skapar en spricka mellan bröderna.
Som sin förlaga är även denna serie politisk och mycket handlar om spelet bakom kulisserna där Kungens Hand Otto Hightower (Rhys Ifans) har en betydande roll. När Viserys behöver en ny drottning erbjuder Otto sin egen dotter Alicent (Emily Carey), som därmed går från bästa väninna till Rhaenyra till att bli hennes "mamma", något som förstås inte blir så bra. Så småningom börjar Alicent leverera söner till Viserys vilket ställer hela arvsföljden på spel och Rhaenyra gifter sig med sin syssling Laenor (John Macmillan), Rhaenys son, för att stärka banden mellan familjerna. Men Laenor är inte intresserad av kvinnor och de barn som "de" får är inte lika platinablonda och rena som resten av Targaryenklanen.
Redan här kan man ana att serien är smått rörig med karaktärsnamn som liknar varandra och släktskap som går kors och tvärs genom familjeträdet. Vill du gifta dig med din kusin, farbror eller något annat näraliggande? Inga problem! En annan grej som ställer till det en smula är att serien tidsmässigt berättas avsevärt snabbare än "Game of Thrones". Det kan gå flera år mellan två avsnitt och plötsligt tar vi så ordentliga kliv att nya skådespelare måste avlösa tidigare. Framför allt Rhaenyra och Alicient som efter ett tag spelas av Emma D'Arcy och Olivia Cooke. I det fallet fungerar det ganska bra. Värre är det med några andra karaktärer, nämligen prinsarna Aemond och Aegon som spelas av några olika par skådespelare som inte alls ser ut som de under några omständigheter är samma person. Lite slarvigt gjort.
Serien känns betydligt mindre än sin föregångare. Det är inte speciellt många olika delar av Westeros som vi får se och heller inte så många andra Hus än Targaryen även om bekanta namn som Lannister, Stark, Arryn och Baratheon. På ett sätt gör det serien mer fokuserad men på ett annat känns den nästan lite "billig". Men det betyder inte att serien är en fattigmansvariant av sin föregångare. Det den här serien har i överflöd - som sannolikt ätit upp störst del av budgeten - är drakar. Riktigt stora, gamla drakar dessutom.
Generellt sett är jag positiv till denna spinoff. Genom hela "Game of Thrones" nämndes den galne kungen Aegon Targaryen och han är ju faktiskt med här och säsongen slutar mitt när något avgörande drabbar Huset Targaryen och även om serien är aningens seg och egentligen inte lika intressant som "Game of Thones" måste jag ändå säga att slutet av den första säsongen gör mig sugen på fortsättningen. Jag skulle dock önska att vi såg lite mer av Westeros i framtiden. Jag kan nämligen inte komma bort från känslan av att de episka från "Game of Thrones" inte riktigt kommit med till "House of the Dragon".
Den bygger på "Fire & Blood", en separat roman av George R. R. Martin satt i samma värld men ett par hundra år tidigare. För att vara exakt, 172 år innan Daenerys Targaryen föddes, så även om många (efter)namn går igen så är det förstås inga karaktärer som vi ser på nytt som unga. Det hade ju varit konstigt.
Fokus är alltså på Huset Targaryen som hade makten över järntronen vid den här tiden. Serien börjar när Viserys (Paddy Considine) blir utsedd som kung som äldsta manliga barnbarn till den döende kungen, mitt framför näsan på Rhaenys (Eve Best) som är det äldsta barnbarnet men alltså av fel kön. Traditioner är ju traditioner, men Viserys visar sig vara den som ska gå emot dem när han utser sin tonårsdotter Rhaenyra (Milly Alcock) till sin kommande tronföljare då han misslyckats med att avla fram en son. Viserys bror, den skoningslösa Daemon (Matt Smith) sågs som en naturlig kandidat men fick se sig snuvad på det. Något som skapar en spricka mellan bröderna.
Som sin förlaga är även denna serie politisk och mycket handlar om spelet bakom kulisserna där Kungens Hand Otto Hightower (Rhys Ifans) har en betydande roll. När Viserys behöver en ny drottning erbjuder Otto sin egen dotter Alicent (Emily Carey), som därmed går från bästa väninna till Rhaenyra till att bli hennes "mamma", något som förstås inte blir så bra. Så småningom börjar Alicent leverera söner till Viserys vilket ställer hela arvsföljden på spel och Rhaenyra gifter sig med sin syssling Laenor (John Macmillan), Rhaenys son, för att stärka banden mellan familjerna. Men Laenor är inte intresserad av kvinnor och de barn som "de" får är inte lika platinablonda och rena som resten av Targaryenklanen.
Redan här kan man ana att serien är smått rörig med karaktärsnamn som liknar varandra och släktskap som går kors och tvärs genom familjeträdet. Vill du gifta dig med din kusin, farbror eller något annat näraliggande? Inga problem! En annan grej som ställer till det en smula är att serien tidsmässigt berättas avsevärt snabbare än "Game of Thrones". Det kan gå flera år mellan två avsnitt och plötsligt tar vi så ordentliga kliv att nya skådespelare måste avlösa tidigare. Framför allt Rhaenyra och Alicient som efter ett tag spelas av Emma D'Arcy och Olivia Cooke. I det fallet fungerar det ganska bra. Värre är det med några andra karaktärer, nämligen prinsarna Aemond och Aegon som spelas av några olika par skådespelare som inte alls ser ut som de under några omständigheter är samma person. Lite slarvigt gjort.
Serien känns betydligt mindre än sin föregångare. Det är inte speciellt många olika delar av Westeros som vi får se och heller inte så många andra Hus än Targaryen även om bekanta namn som Lannister, Stark, Arryn och Baratheon. På ett sätt gör det serien mer fokuserad men på ett annat känns den nästan lite "billig". Men det betyder inte att serien är en fattigmansvariant av sin föregångare. Det den här serien har i överflöd - som sannolikt ätit upp störst del av budgeten - är drakar. Riktigt stora, gamla drakar dessutom.
Generellt sett är jag positiv till denna spinoff. Genom hela "Game of Thrones" nämndes den galne kungen Aegon Targaryen och han är ju faktiskt med här och säsongen slutar mitt när något avgörande drabbar Huset Targaryen och även om serien är aningens seg och egentligen inte lika intressant som "Game of Thones" måste jag ändå säga att slutet av den första säsongen gör mig sugen på fortsättningen. Jag skulle dock önska att vi såg lite mer av Westeros i framtiden. Jag kan nämligen inte komma bort från känslan av att de episka från "Game of Thrones" inte riktigt kommit med till "House of the Dragon".
EXTRAMATERIALET
Inget. Jag räknar med att det blir något maffigt på blu-ray:en.
TRE SAKER
1. Premiäravsnittet sågs av över tio miljoner tittare, vilket är ett HBO-rekord. Fem dagar efter det beställdes säsong två.
2. Svenska Nanna Blondell gör en roll i serien, som en av de karaktärer som spelas av olika människor beroende på vilket år det är. Det är absolut inte en obetydlig roll. Kul fjäder i hatten för Blondell som syns i allt fler internationella sammanhang på sistone. Till exempel i Marvelfilmen "Black Widow".
3. Jag gillar att serien behållit samma vinjettmusik som "Game of Thrones" - det hade varit konstigt med något annat - men ändrat bilderna. Idén är liknande men det är minus musiken en helt annan vinjett.
2. Svenska Nanna Blondell gör en roll i serien, som en av de karaktärer som spelas av olika människor beroende på vilket år det är. Det är absolut inte en obetydlig roll. Kul fjäder i hatten för Blondell som syns i allt fler internationella sammanhang på sistone. Till exempel i Marvelfilmen "Black Widow".
3. Jag gillar att serien behållit samma vinjettmusik som "Game of Thrones" - det hade varit konstigt med något annat - men ändrat bilderna. Idén är liknande men det är minus musiken en helt annan vinjett.
ANDERS JAKOBSON (2022-10-25)