Star Wars utan att vara Star Wars
Andor - Säsong 1
Genre: Science fiction, TV-serieFormat: Streamat
Bolag: Disney+, 2022
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Jag var lite orolig inför premiären av Star Wars-serien "Andor". Som alla vet har ju filmerna och serierna varit ojämna och bådaebra och sämre, även om vi nog inte kan enas om vilket som var vad. Själv var jag inte jätteförtjust i "Stjärnornas Krig"-sidoprequelen "Rogue One". Den hade sina stunder, men jag ville av nån anledning inte riktigt hänge mig åt filmen. När så denna serie var på gång så kändes det inte så intressant. En prequel-serie till en film som var sådär, och dessutom med den halvdana serien "Obi-Wan Kenobi" färskt i minne? Njaa, va?
Vi återser Cassian Andor (igen spelad av Diego Luna), en skrupellös tjuv som försöker göra livet bättre för sin sjuka adoptivmor Maarva (Fiona Shaw). Ett möte med två vakter går snett, och Cassian är plötsligt på flykt från Imperiet. En av Imperiets säkerhetsvakter, den evigt lojale Syril Karn, tar på sig att lösa morden. Han kopplar en stulen sändare till händelsen, och närmar sig Cassian. Samtidigt blir Cassian kontaktad av Luthen Rael (Stellan Skarsgård) som vill rekrytera honom till en stöt mot en av Imperiets kassadepåer. Med Imperiet hack i häl, och chans att tjäna stora pengar, följer Cassian motvilligt med.
Vi får följa Cassians möte med en rebellgrupp, Karns jakt på Cassian och senator Mon Mothma som försöker navigera mellan Imperiepolitiken och hennes hemliga dubbelliv som rebell. Fler intriger och karaktärer vävs samman, och vi undrar ständigt vem som går att lita på och vad deras egentliga motivationer är. En av seriens styrkor är just bredden på historien. Vi får lika mycket följa Imperiet, som andra personer och grupperingar. Rebellernas stöt är bara en del av Cassians resa under säsongens gång, och det är jämt flera delar av historien i rörelse.
Men här är seriens stora styrka: det är Star Wars utan att vara Star Wars. Det finns inte en ljussabel, inte en enda gång nämns saker som Kraften, Jedi eller Sith-lordar, och den enda roboten som har en framträdande roll har en ganska seriös funktion. Det är mer ett regelrätt thrillerdrama, och ett bevis på att det går att göra Star Wars utan att det blir ett spektakel. Flera gånger så tror jag nästan inte på det jag ser, och väntar på ett snedsteg. Jag väntar på att någon komisk sidekick ska hoppa fram, att man ska tvinga fram nostalgipoäng genom att referera till andra filmer eller serier, eller att produktplaceringen av den nya leksaken eller spelet ska dyka upp. Men det kommer aldrig.
Det här är riktigt jävla bra. Visst är det inte perfekt, och jag skulle kunna gnälla på saker, men jag vill faktiskt inte. Jag kan bara glädjas åt att man redan filmar den andra säsongen, och att vi kanske, kanske får se det mest underbart bisarrt spända Imperie-förhållandet någonsin utvecklas…
Vi återser Cassian Andor (igen spelad av Diego Luna), en skrupellös tjuv som försöker göra livet bättre för sin sjuka adoptivmor Maarva (Fiona Shaw). Ett möte med två vakter går snett, och Cassian är plötsligt på flykt från Imperiet. En av Imperiets säkerhetsvakter, den evigt lojale Syril Karn, tar på sig att lösa morden. Han kopplar en stulen sändare till händelsen, och närmar sig Cassian. Samtidigt blir Cassian kontaktad av Luthen Rael (Stellan Skarsgård) som vill rekrytera honom till en stöt mot en av Imperiets kassadepåer. Med Imperiet hack i häl, och chans att tjäna stora pengar, följer Cassian motvilligt med.
Vi får följa Cassians möte med en rebellgrupp, Karns jakt på Cassian och senator Mon Mothma som försöker navigera mellan Imperiepolitiken och hennes hemliga dubbelliv som rebell. Fler intriger och karaktärer vävs samman, och vi undrar ständigt vem som går att lita på och vad deras egentliga motivationer är. En av seriens styrkor är just bredden på historien. Vi får lika mycket följa Imperiet, som andra personer och grupperingar. Rebellernas stöt är bara en del av Cassians resa under säsongens gång, och det är jämt flera delar av historien i rörelse.
Men här är seriens stora styrka: det är Star Wars utan att vara Star Wars. Det finns inte en ljussabel, inte en enda gång nämns saker som Kraften, Jedi eller Sith-lordar, och den enda roboten som har en framträdande roll har en ganska seriös funktion. Det är mer ett regelrätt thrillerdrama, och ett bevis på att det går att göra Star Wars utan att det blir ett spektakel. Flera gånger så tror jag nästan inte på det jag ser, och väntar på ett snedsteg. Jag väntar på att någon komisk sidekick ska hoppa fram, att man ska tvinga fram nostalgipoäng genom att referera till andra filmer eller serier, eller att produktplaceringen av den nya leksaken eller spelet ska dyka upp. Men det kommer aldrig.
Det här är riktigt jävla bra. Visst är det inte perfekt, och jag skulle kunna gnälla på saker, men jag vill faktiskt inte. Jag kan bara glädjas åt att man redan filmar den andra säsongen, och att vi kanske, kanske får se det mest underbart bisarrt spända Imperie-förhållandet någonsin utvecklas…
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Man räknar med att göra tre säsonger, som leder direkt in i filmen "Rogue One".
2. Alan Tudyk gör ett gästinhopp i en scen där han gör rösten till roboten K-2SO. Min gissning är att K-2SO kommer att återkomma i säsong två eller tre i större utsträckning.
3. Stanna kvar efter sista avsnittets sluttexter om du vill veta vad som byggs i fabriken.
2. Alan Tudyk gör ett gästinhopp i en scen där han gör rösten till roboten K-2SO. Min gissning är att K-2SO kommer att återkomma i säsong två eller tre i större utsträckning.
3. Stanna kvar efter sista avsnittets sluttexter om du vill veta vad som byggs i fabriken.
HENRIK ANDERSSON (2022-11-24)