Gullig råtta fixar biffen i köket
Ratatouille
Genre: AnimeradFormat: DVD, region 1, 1 skivor
Bolag: Disney, 2007
Ljud: Dolby digitial 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.40:1
Recension med ett ord: magnifique! Pixar har sedan långfilmsstarten med "Toy Story" för över 10 år sedan enbart levererat guld. I min DVD-samling har jag samtliga åtta filmer de producerat och det är inte många filmer från de konkurerande filmbolagen inom den animerade filmen som kan bryta sig in på topplistan.
"Ratatouille" är ännu en succé, och nästa år kommer nästa och så vidare. Jag ser inga som helst tendenser till att Pixars filmer skulle bli sämre. Det är suveränt exekverade filmer där manus trimmats till perfektion, där animeringarna hela tiden når nya höjder och skådespeleriet - jo, det förekommer sådant - är makalöst.
Den lilla råttan Remy har fötts med en delikat nos som kan sniffa till sig de perfekta råvarorna, vilket gynnar hans matlagningsintresse. När hans råttkoloni hastigt och lustigt splittras hamnar Remy i Paris, vägledd av en uppenbarelse av idolkocken Gusteau. Han hamnar till och med rätt in i den kände kockens restaurang. Gusteaus har gått lite knackigt efter huvudpersonens frånfälle. Den nya kocken utnyttjar kändisnamnet och planerar tveksamma snabbmatsprodukter, samtidigt som den femstjärniga restaurangen tappat två stjärnor.
Ny i köket förutom Remy är unga Linguini, en talanglös kock som mest klantar runt i vardagen. Remy lyckas rädda en katastrofal soppa som Linguini kokat ihop och efter lite dramatik knyter de båda nykomlingarna en vänskap där Remy hjälper Linguini att laga mat. Succén blir ett faktum, men hela tiden lurar problem i bakgrunden. Ska Linguini lyckas hemlighålla sin "lille kock" för restaurangchefen, kan Remy förklara för sin familj varför han hellre skapar rätter istället för att stjäla sopor - och kommer den vansinnigt elaka kritikern Anton Ego, som en gång sänkte Gusteaus totalt att skriva något positivt om restaurangen igen?
Det här är en klassisk Pixar-film med alla ingredienser (hoho!): små gulliga figurer med mänskliga egenskaper, oerhört mycket dramatik och raffel, en historia med många vändningar, vänskap och en söt final som man mår så sjukt bra av.
Karaktärerna, såväl råttorna som den rejäla kökspersonalen, är välutvecklade. Det är egentligen enbart den "mänskliga" huvudpersonen Linguini som jag inte fattar tycke för. Han är lite för klantig i sin natur. Men den bästa karaktären är den vassa och läskiga kritikern Anton Ego. Ett riktigt mänskligt monster, som man bara kan hitta i animerad film.
Utgåvan jag recenserat är Region 1 och där finns enbart engelskt tal, vilket jag givetvis hade föredragit även om jag hade haft Region 2-utgåvan. De här filmerna ska ses på originalspråk, främst för känslan, men även för det strålande röstskådespelet av bland annat Patton Oswalt, Ian Holm, Lou Romano, Brian Dennehy, Peter O'Toole, Brad Garrett, Janeane Garofalo, Will Arnett och John Ratzenberger.
Slutligen, animeringarna i denna mycket snabba film har vässats till nya nivåer och miljöbilderna av Paris är mycket tjusiga och får en verkligen att längta dit för att avnjuta lite haute cuisine. Lysande helt enkelt.
"Ratatouille" är ännu en succé, och nästa år kommer nästa och så vidare. Jag ser inga som helst tendenser till att Pixars filmer skulle bli sämre. Det är suveränt exekverade filmer där manus trimmats till perfektion, där animeringarna hela tiden når nya höjder och skådespeleriet - jo, det förekommer sådant - är makalöst.
Den lilla råttan Remy har fötts med en delikat nos som kan sniffa till sig de perfekta råvarorna, vilket gynnar hans matlagningsintresse. När hans råttkoloni hastigt och lustigt splittras hamnar Remy i Paris, vägledd av en uppenbarelse av idolkocken Gusteau. Han hamnar till och med rätt in i den kände kockens restaurang. Gusteaus har gått lite knackigt efter huvudpersonens frånfälle. Den nya kocken utnyttjar kändisnamnet och planerar tveksamma snabbmatsprodukter, samtidigt som den femstjärniga restaurangen tappat två stjärnor.
Ny i köket förutom Remy är unga Linguini, en talanglös kock som mest klantar runt i vardagen. Remy lyckas rädda en katastrofal soppa som Linguini kokat ihop och efter lite dramatik knyter de båda nykomlingarna en vänskap där Remy hjälper Linguini att laga mat. Succén blir ett faktum, men hela tiden lurar problem i bakgrunden. Ska Linguini lyckas hemlighålla sin "lille kock" för restaurangchefen, kan Remy förklara för sin familj varför han hellre skapar rätter istället för att stjäla sopor - och kommer den vansinnigt elaka kritikern Anton Ego, som en gång sänkte Gusteaus totalt att skriva något positivt om restaurangen igen?
Det här är en klassisk Pixar-film med alla ingredienser (hoho!): små gulliga figurer med mänskliga egenskaper, oerhört mycket dramatik och raffel, en historia med många vändningar, vänskap och en söt final som man mår så sjukt bra av.
Karaktärerna, såväl råttorna som den rejäla kökspersonalen, är välutvecklade. Det är egentligen enbart den "mänskliga" huvudpersonen Linguini som jag inte fattar tycke för. Han är lite för klantig i sin natur. Men den bästa karaktären är den vassa och läskiga kritikern Anton Ego. Ett riktigt mänskligt monster, som man bara kan hitta i animerad film.
Utgåvan jag recenserat är Region 1 och där finns enbart engelskt tal, vilket jag givetvis hade föredragit även om jag hade haft Region 2-utgåvan. De här filmerna ska ses på originalspråk, främst för känslan, men även för det strålande röstskådespelet av bland annat Patton Oswalt, Ian Holm, Lou Romano, Brian Dennehy, Peter O'Toole, Brad Garrett, Janeane Garofalo, Will Arnett och John Ratzenberger.
Slutligen, animeringarna i denna mycket snabba film har vässats till nya nivåer och miljöbilderna av Paris är mycket tjusiga och får en verkligen att längta dit för att avnjuta lite haute cuisine. Lysande helt enkelt.
EXTRAMATERIALET
Innan själva filmen drar igång får vi en trailer/teaser för nästa års Pixar-film "Wall-E", om en robot som ägnat 700 år till att städa på jorden efter att alla flytt planeten, men som nu får ett nytt kall. Kan inte bli annat än en succé.
Till det riktiga extramaterialet då. Pixar bjuder på två kortfilmer, den första heter "Lifted" och är en kort och rolig historia om en liten alien som ska lära sig att kidnappa en människa under översikt av en betydligt mer erfaren alien. Det går inte speciellt bra för vår lille alien, men det blir otroligt kul för tittaren.
Den andra är en informationsfilm om råttor - "Your friend the rat" - presenterad av Remy och hans filmbror Emile. Här har Pixar använt alla tänkbara sorters animationstekniker ur historien, fantastiskt läckert och innehållet i filmen är både roligt och lärorikt.
I en featurette som heter "Fine food and film" så får vi två konversationer omlott, den ena med regissören Brad Bird och en med stjärnkocken Thomas Keller. Två män som brinner för sina intressen och sina bestämda åsiker.
Avslutningvis tre bortklippta scener. Det är tre ganska långa scener som togs bort tidigt då de har tillfällig animation (som dock är väldigt snygg) och kommentarer av Brad Bird.
Till det riktiga extramaterialet då. Pixar bjuder på två kortfilmer, den första heter "Lifted" och är en kort och rolig historia om en liten alien som ska lära sig att kidnappa en människa under översikt av en betydligt mer erfaren alien. Det går inte speciellt bra för vår lille alien, men det blir otroligt kul för tittaren.
Den andra är en informationsfilm om råttor - "Your friend the rat" - presenterad av Remy och hans filmbror Emile. Här har Pixar använt alla tänkbara sorters animationstekniker ur historien, fantastiskt läckert och innehållet i filmen är både roligt och lärorikt.
I en featurette som heter "Fine food and film" så får vi två konversationer omlott, den ena med regissören Brad Bird och en med stjärnkocken Thomas Keller. Två män som brinner för sina intressen och sina bestämda åsiker.
Avslutningvis tre bortklippta scener. Det är tre ganska långa scener som togs bort tidigt då de har tillfällig animation (som dock är väldigt snygg) och kommentarer av Brad Bird.
TRE SAKER
1. Jag nämnde tidigare Anton Ego som en favorit i filmen. Det finns en väldigt häftig scen där vi får titta in i hans arbetsrum ur fågelperspektiv och formen på rummet är samma som på en likkista... Säger en hel del om hans karaktär och hans egenskap att "begrava" med sina texter.
2. En intressant sak med hela paketet är att extramaterialet inte är barnanpassat i någon större grad, som det brukar vara. Okej, kortfilmerna vänder sig till barn, men det finns inget puttinuttigt, inga barnsliga spel etc. Kan möjligen bli en liten besvikelse för vissa yngre tittare.
3. Brad Bird vägrade att låta filmen figurera i några snabbmatssammanhang, något som verkligen strider mot Disneys vanliga marknadsföringsstrategi då en Pixarfigur varit lika given i Happy mealet, som lussebullar den 13/12...
2. En intressant sak med hela paketet är att extramaterialet inte är barnanpassat i någon större grad, som det brukar vara. Okej, kortfilmerna vänder sig till barn, men det finns inget puttinuttigt, inga barnsliga spel etc. Kan möjligen bli en liten besvikelse för vissa yngre tittare.
3. Brad Bird vägrade att låta filmen figurera i några snabbmatssammanhang, något som verkligen strider mot Disneys vanliga marknadsföringsstrategi då en Pixarfigur varit lika given i Happy mealet, som lussebullar den 13/12...
ANDERS JAKOBSON (2007-12-06)