Based on a true skröna
The Machine
Genre: ActionkomediFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: SF, 2023
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Den amerikanska ståuppkomikern Bert Kreischer har på något sätt passerat helt utanför min radar, vilket kanske inte är superkonstigt eftersom jag konsumerar väldigt lite av denna humorform. Kreischers karriär började redan 1997 när han som student på Florida State uppmärksammades som "the top partyer at the Number One Party School in the country" i en Rolling Stone-artikel. Artikeln låg till grund för filmkaraktären Van Wilder som gestaltades av Ryan Reynolds 2002 och sedan ynglade av sig i ett antal humorlösa uppföljare om man får lita på våra recensenter - "Trist som en mattelektion" ("Van the man 2 - The rise of Taj") och "Skräp från början till slut" ("Van Wilder: Freshman Year").
Så småningom blev Kreischer ståuppare med bar överkropp och kallade sig The Machine. En av hans återkommande storys är hur han fick namnet, vilket var i samband med att han pluggade i Ryssland under collegetiden och råkade hjälpa den ryska maffian att råna ett tåg. En skröna som visar sig vara sann.
Den här filmen är en sorts självbiografisk variant på Bert Kreischers liv med knorren att den ryska maffian söker upp honom efter 25 år i jakt efter ett fickur som försvann i rånet. Filmens Bert Kreischer har haft exakt samma karriär som den verkliga med festande, ståuppkomedi och podcasts men han har också gjort bort sig en smula, vilket gjort att han dragit sig tillbaka från rampljuset temporärt för att reda ut sitt liv tillsammans med sin familj och en terapeut. Bert gör framsteg, menar han, men hans fru LeeAnn (Stephanie Kurtzuba) menar att så inte är fallet och det han egentligen borde jobba med är relationen till sin pappa Albert (Mark Hamill).
När dottern Sasha (Jess Gabor) ska fira Sweet Sixteen önskar hon en liten fest, men Bert drar på stort och det slutar med att Sasha drar ifrån sin egen fest. Då har redan Albert dykt upp och efter cirka två sekunder börjat irritera Bert. Någon annan som dykt upp är Irina (Iva Babic) från den ryska maffian som ställer på Bert om fickuret som han definitivt inte minns, men när Irina pressar lite extra genom att berätta att hon har folk som har koll på dottern så går Bert med på att åka till Ryssland och leta. Även Albert följer med eftersom han inte skulle förlåta sig själv om Bert klantade till det så att dottern for illa.
Väl i Ryssland går Bert i sina 25 år gamla fyllefotspår och minns detaljer som leder gänget vidare i jakten, även om det innebär en hel del märkliga och våldsamma hinder på vägen.
På det positiva planet måste jag lyfta fram att filmskaparna jobbat väldigt mycket med snygga övergångar mellan olika scener, speciellt när vi hoppar från nutid till dåtid. Dessutom har man lyckats otroligt väl med castingen av vissa karaktärer. College-Bert spelas av Jimmy Tatro som jag utan problem kan köpa som en yngre version av Bert Kreischer. Och dottern spelad av Jess Gabor är exakt en mix av Kreischer och Stephanie Kurtzuba så till den milda grad att jag måste kolla om det är Kreischers verkliga familj som spelar filmfamiljen. Det är det inte, men väldigt bra gjort.
På det lite mer neutrala planet kan jag konstatera att "The Machine" är en extra allt-komedi som dock undviker de värsta sexskämten och i stället lägger sitt fokus på att Bert super som fan och att han är lite tjock. Ryssarna i filmen ser ut som bönder eller Ivan Drago-kopior, men man får liksom ta det för vad det är. Jag vet inte - och orkar heller inte koll upp - om Kreischer gjort spelroller tidigare, men om så inte är fallet klarar han övergången från ståuppare till skådis väl.
Jag skrattar inte käken ur led, men jag har heller inte direkt tråkigt när jag ser filmen.
Så småningom blev Kreischer ståuppare med bar överkropp och kallade sig The Machine. En av hans återkommande storys är hur han fick namnet, vilket var i samband med att han pluggade i Ryssland under collegetiden och råkade hjälpa den ryska maffian att råna ett tåg. En skröna som visar sig vara sann.
Den här filmen är en sorts självbiografisk variant på Bert Kreischers liv med knorren att den ryska maffian söker upp honom efter 25 år i jakt efter ett fickur som försvann i rånet. Filmens Bert Kreischer har haft exakt samma karriär som den verkliga med festande, ståuppkomedi och podcasts men han har också gjort bort sig en smula, vilket gjort att han dragit sig tillbaka från rampljuset temporärt för att reda ut sitt liv tillsammans med sin familj och en terapeut. Bert gör framsteg, menar han, men hans fru LeeAnn (Stephanie Kurtzuba) menar att så inte är fallet och det han egentligen borde jobba med är relationen till sin pappa Albert (Mark Hamill).
När dottern Sasha (Jess Gabor) ska fira Sweet Sixteen önskar hon en liten fest, men Bert drar på stort och det slutar med att Sasha drar ifrån sin egen fest. Då har redan Albert dykt upp och efter cirka två sekunder börjat irritera Bert. Någon annan som dykt upp är Irina (Iva Babic) från den ryska maffian som ställer på Bert om fickuret som han definitivt inte minns, men när Irina pressar lite extra genom att berätta att hon har folk som har koll på dottern så går Bert med på att åka till Ryssland och leta. Även Albert följer med eftersom han inte skulle förlåta sig själv om Bert klantade till det så att dottern for illa.
Väl i Ryssland går Bert i sina 25 år gamla fyllefotspår och minns detaljer som leder gänget vidare i jakten, även om det innebär en hel del märkliga och våldsamma hinder på vägen.
På det positiva planet måste jag lyfta fram att filmskaparna jobbat väldigt mycket med snygga övergångar mellan olika scener, speciellt när vi hoppar från nutid till dåtid. Dessutom har man lyckats otroligt väl med castingen av vissa karaktärer. College-Bert spelas av Jimmy Tatro som jag utan problem kan köpa som en yngre version av Bert Kreischer. Och dottern spelad av Jess Gabor är exakt en mix av Kreischer och Stephanie Kurtzuba så till den milda grad att jag måste kolla om det är Kreischers verkliga familj som spelar filmfamiljen. Det är det inte, men väldigt bra gjort.
På det lite mer neutrala planet kan jag konstatera att "The Machine" är en extra allt-komedi som dock undviker de värsta sexskämten och i stället lägger sitt fokus på att Bert super som fan och att han är lite tjock. Ryssarna i filmen ser ut som bönder eller Ivan Drago-kopior, men man får liksom ta det för vad det är. Jag vet inte - och orkar heller inte koll upp - om Kreischer gjort spelroller tidigare, men om så inte är fallet klarar han övergången från ståuppare till skådis väl.
Jag skrattar inte käken ur led, men jag har heller inte direkt tråkigt när jag ser filmen.
EXTRAMATERIALET
Det kanske bara är jag, men jag tycker att det finns en sorts given ordning för hur man ska titta på extramaterialet. Här är det en enda röra där bloopers ligger som val två och bakomfilmen som val fyra eller något. Men lyckligtvis är jag kapabel att använda min fjärrkontroll och själv styra över ordningen på inslagen.
En kvartslång introduktion till filmen, filmad som en livestream inför någon sorts synkroniserad filmvisning på biografer inleder hela paketet. Bert Kreischer drar av sig skjortan och delar ut ryggdunkar till inblandat folk och drar lite anekdoter. Lite sladdrigt men lite givande också.
Tre kortare bakomfilmer avhandlar själva filmen, skådespelarna och actionsekvenserna. Ganska grundläggande tittar och inget som direkt sticker ut.
En samling bortklippt material ligger också med. Några kortare scener och sedan en ganska lång sekvens där Kreischer hamnar i slagsmål med björnar som tacksamt nog lyfts bort på ett tidigt stadium. Den hade bara slöat ned filmen.
Och får man inte nog av Kreischer finns det bloopers där han garvar sönder tagningar att njuta av i någon minut eller så.
En kvartslång introduktion till filmen, filmad som en livestream inför någon sorts synkroniserad filmvisning på biografer inleder hela paketet. Bert Kreischer drar av sig skjortan och delar ut ryggdunkar till inblandat folk och drar lite anekdoter. Lite sladdrigt men lite givande också.
Tre kortare bakomfilmer avhandlar själva filmen, skådespelarna och actionsekvenserna. Ganska grundläggande tittar och inget som direkt sticker ut.
En samling bortklippt material ligger också med. Några kortare scener och sedan en ganska lång sekvens där Kreischer hamnar i slagsmål med björnar som tacksamt nog lyfts bort på ett tidigt stadium. Den hade bara slöat ned filmen.
Och får man inte nog av Kreischer finns det bloopers där han garvar sönder tagningar att njuta av i någon minut eller så.
TRE SAKER
1. Bert Kreischers riktiga fru LeeAnn Kreischer gör en cameo som en Sweet Sixteen-gäst som inte tycker om honom.
2. I den första scenen där Mark Hamill dyker upp som Berts pappa gör han ett klickande ljud med munnen som direkt irriterar Bert. Det känns verkligen som något som är plockat ur verkligheten.
3. Filmen är inspelad i Serbien som fått dubblera för Ryssland.
2. I den första scenen där Mark Hamill dyker upp som Berts pappa gör han ett klickande ljud med munnen som direkt irriterar Bert. Det känns verkligen som något som är plockat ur verkligheten.
3. Filmen är inspelad i Serbien som fått dubblera för Ryssland.
ANDERS JAKOBSON (2023-09-22)