Full fart framåt mot vadå?
The Flash
Genre: ActionFormat: Blu-ray, region B, 1 skivor
Bolag: Warner Bros., 2023
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 1.90:1
"The Flash" kantades av en rad olika motgångar innan den slutligen gick upp på bio i juni 2023. Redan i oktober 2014 blev det känt att filmen skulle göras och att den skulle ha Ezra Miller i huvudrollen och planerat premiärdatum var 23 mars 2018. Riktigt så blev det inte av en rad olika anledningar, men längs nästan hela resan har det varit känt att den klassiska storylinen "Flashpoint" skulle inspirera filmen. Det är en berättelse om alternativa tidslinjer och multiuniversum som är så populärt just nu. Även tv-serien "The Flash" har haft inslag inspirerade av "Flashpoint".
Fram till nu har vi egentligen bara sett The Flash, eller Barry Allen, som en skojig del i Justice League - en ung superhjälte som försökt hitta sin plats och sitt syfte. Den här filmen inleds med en sekvens som på något sätt ska gestalta vilken typ av superhjälte The Flash blivit och vad han gör. När alla andra hjältar är upptagna med annat får The Flash i uppdrag att hantera en kollapsande byggnad i Gotham. Här får vi smart nog ett smakprov av allt vi behöver veta. Till exempel att The Flash rör sig så snabbt att tiden nästan står stilla och att han behöver fylla på med energi med jämna mellanrum. Men även att hans främsta uppgift är att "städa upp".
Barry Allens bakgrundshistoria är mörk. Som barn mördades hans mor Nora (Maribel Verdú) och hans far Henry (Ron Livingston) dömdes för mordet eftersom hans oskuld inte kunde bevisas. Nu har Barry med Bruce Waynes (Ben Affleck) hjälp återskapat en korrupt övervakningfilm som i det bästa fall ska vara det avgörande beviset som kan fria Henry, men så blir det inte. Frustrerad gör Barry det han kan - han springer, och upptäcker att han kan springa så pass snabbt att han kan färdas bakåt i tiden. Plötsligt finns det en möjlighet att ställa allt till rätta - att förhindra mordet på mamman bara genom att ändra en liten detalj. Men så är det förstås inte riktigt, för när Barry gjort det och färdas i det han kallar the speed force blir han utkastad av okänd figur och hamnar i en ny tidslinje där hans mamma lever - och där han träffar sitt 18-åriga jag.
Barry (18) får sina krafter och i samband med det mister Barry (original) sina och inser även att världen han är i inte har samma förflutna som hans, men däremot en liknande framtid då hot Barry känner igen från sin tid stundar. Han letar då upp Bruce Wayne (Michael Keaton) som inte är samma Bruce som han känner och får hjälp att lokalisera det han tror är Superman, men som i själva verket är Kara Zor-El (Sasha Calle), Kal-Els kusin som i denna film inte är den soliga och klämkäcka karaktär vi sett tidigare. Trots att det finns ett akut hot är den stora uppgiften för Barry hur han ska kunna ställa allt till rätta och återvända till sin egentliga tid.
Det finns några elefanter i rummet. Den första är förstås Ezra Miller som privat har betett sig oerhört märkligt. Jag väljer att skilja på privatpersonen och skådespelaren och anser att den senare vuxit in i rollen. I och med att Miller spelar två versioner av Barry blir det ett bredare uttryck. Original-Barry tvingas gå från lustigkurren till en betydligt mer allvarlig man, samtidigt som Barry-18 blir en flinande fåntratt som till och med chockar Original-Barry.
Nästa elefant är Michael Keatons återkomst som den Batman som på sätt och vis kickstartade hela den moderna superhjältefilmstrenden (om nu nästan 35 år sedan räknas till den moderna tiden). Detta var ju ingen karamell som DC/Warner Bros direkt sög på utan slängde upp på godisdisken omedelbart. Alltså är det ingen överraskning när han dyker upp men samtidigt är det ett kärt återseende. Inte minst i Bruce Wayne-delen där han med hjälp av spagetti ger en otroligt pedagogisk förklaring till hur olika tidslinjer fungerar. I alla fall i den här världen.
Elefant tre är att det finns flera Batman, först och främst Ben Affleck-varianten som här fått på sig en riktigt tveksam version av dräkten. Det förstår jag inte, men jag är glad att få se lite mer av Afflecks-Batman som verkligen förtjänade den där solofilmen som aldrig blev av. Sen ska jag inte säga så mycket mer om just karaktärsvarianter förutom att vi får ett antal sådan skapade med i ett större perspektiv ganska usel CGI, men i sitt sammanhang fungerande sådan eftersom de gestaltas i the speed force och därför kan se lite uncanny valley-aktiga ut utan att det gör så mycket. Men det kunde gjorts snyggare.
Och den sista elefanten är att "The Flash" floppade på bio trots initialt positivt surr kring filmen. Jag får inte riktigt ihop det för jag tycker definitivt att filmen håller måttet, speciellt inom DC:s ojämna utbud. Den fortsätter i den story som satts upp i tidigare filmer - och ger oss kanske det absolut sista vi ser av Gal Gadots Wonder Woman - och serverar en hel del fanservice, men den stora frågan är vad filmen faktiskt leder till. DC:s filmuniversum står inför en total omstart under James Gunns styre och det är klart att det är lite smart med en film som introducerar alternativa tidslinjer där etablerade karaktärer plötsligt kan vara vem som helst då det underlättar en omstart med nya versioner av Superman, Batman och så vidare.
Men "The Flash" lägger upp bollen för en egen framtid, men kommer den att komma eller ska det bli ytterligare en DC-boll som bara studsar ut i tomma intet? Risken är dessvärre jobbigt stor för det.
Fram till nu har vi egentligen bara sett The Flash, eller Barry Allen, som en skojig del i Justice League - en ung superhjälte som försökt hitta sin plats och sitt syfte. Den här filmen inleds med en sekvens som på något sätt ska gestalta vilken typ av superhjälte The Flash blivit och vad han gör. När alla andra hjältar är upptagna med annat får The Flash i uppdrag att hantera en kollapsande byggnad i Gotham. Här får vi smart nog ett smakprov av allt vi behöver veta. Till exempel att The Flash rör sig så snabbt att tiden nästan står stilla och att han behöver fylla på med energi med jämna mellanrum. Men även att hans främsta uppgift är att "städa upp".
Barry Allens bakgrundshistoria är mörk. Som barn mördades hans mor Nora (Maribel Verdú) och hans far Henry (Ron Livingston) dömdes för mordet eftersom hans oskuld inte kunde bevisas. Nu har Barry med Bruce Waynes (Ben Affleck) hjälp återskapat en korrupt övervakningfilm som i det bästa fall ska vara det avgörande beviset som kan fria Henry, men så blir det inte. Frustrerad gör Barry det han kan - han springer, och upptäcker att han kan springa så pass snabbt att han kan färdas bakåt i tiden. Plötsligt finns det en möjlighet att ställa allt till rätta - att förhindra mordet på mamman bara genom att ändra en liten detalj. Men så är det förstås inte riktigt, för när Barry gjort det och färdas i det han kallar the speed force blir han utkastad av okänd figur och hamnar i en ny tidslinje där hans mamma lever - och där han träffar sitt 18-åriga jag.
Barry (18) får sina krafter och i samband med det mister Barry (original) sina och inser även att världen han är i inte har samma förflutna som hans, men däremot en liknande framtid då hot Barry känner igen från sin tid stundar. Han letar då upp Bruce Wayne (Michael Keaton) som inte är samma Bruce som han känner och får hjälp att lokalisera det han tror är Superman, men som i själva verket är Kara Zor-El (Sasha Calle), Kal-Els kusin som i denna film inte är den soliga och klämkäcka karaktär vi sett tidigare. Trots att det finns ett akut hot är den stora uppgiften för Barry hur han ska kunna ställa allt till rätta och återvända till sin egentliga tid.
Det finns några elefanter i rummet. Den första är förstås Ezra Miller som privat har betett sig oerhört märkligt. Jag väljer att skilja på privatpersonen och skådespelaren och anser att den senare vuxit in i rollen. I och med att Miller spelar två versioner av Barry blir det ett bredare uttryck. Original-Barry tvingas gå från lustigkurren till en betydligt mer allvarlig man, samtidigt som Barry-18 blir en flinande fåntratt som till och med chockar Original-Barry.
Nästa elefant är Michael Keatons återkomst som den Batman som på sätt och vis kickstartade hela den moderna superhjältefilmstrenden (om nu nästan 35 år sedan räknas till den moderna tiden). Detta var ju ingen karamell som DC/Warner Bros direkt sög på utan slängde upp på godisdisken omedelbart. Alltså är det ingen överraskning när han dyker upp men samtidigt är det ett kärt återseende. Inte minst i Bruce Wayne-delen där han med hjälp av spagetti ger en otroligt pedagogisk förklaring till hur olika tidslinjer fungerar. I alla fall i den här världen.
Elefant tre är att det finns flera Batman, först och främst Ben Affleck-varianten som här fått på sig en riktigt tveksam version av dräkten. Det förstår jag inte, men jag är glad att få se lite mer av Afflecks-Batman som verkligen förtjänade den där solofilmen som aldrig blev av. Sen ska jag inte säga så mycket mer om just karaktärsvarianter förutom att vi får ett antal sådan skapade med i ett större perspektiv ganska usel CGI, men i sitt sammanhang fungerande sådan eftersom de gestaltas i the speed force och därför kan se lite uncanny valley-aktiga ut utan att det gör så mycket. Men det kunde gjorts snyggare.
Och den sista elefanten är att "The Flash" floppade på bio trots initialt positivt surr kring filmen. Jag får inte riktigt ihop det för jag tycker definitivt att filmen håller måttet, speciellt inom DC:s ojämna utbud. Den fortsätter i den story som satts upp i tidigare filmer - och ger oss kanske det absolut sista vi ser av Gal Gadots Wonder Woman - och serverar en hel del fanservice, men den stora frågan är vad filmen faktiskt leder till. DC:s filmuniversum står inför en total omstart under James Gunns styre och det är klart att det är lite smart med en film som introducerar alternativa tidslinjer där etablerade karaktärer plötsligt kan vara vem som helst då det underlättar en omstart med nya versioner av Superman, Batman och så vidare.
Men "The Flash" lägger upp bollen för en egen framtid, men kommer den att komma eller ska det bli ytterligare en DC-boll som bara studsar ut i tomma intet? Risken är dessvärre jobbigt stor för det.
EXTRAMATERIALET
En halvtimmeslång bakomfilm tar oss med från postproduktionen genom hela den långa inspelningen med ganska givande tittar bakom kulisserna och kompletterande intervjuer. Jag fascineras som alltid av allt de jobb som läggs ned för att vi tro att vi ser något som inte finns där. Till exempel att fyra olika jättehus användes för att gestalta Wayne Manor eller att en förortsgata i amerikanska Central City byggdes på ett fält i England bara för att det fanns några fina träd där. Otroligt.
En separat film avhandlar Michael Keaton-Batmans återkomst, vilket givetvis även har en bit i den större bakomfilmen. Alla säger överväldigande saker utom Keaton själv som inte har intervjuats. När jag tänker på det så finns det inga direkta intervjusnuttar med Ezra Miller heller i någon av bakomfilmerna...
Den sista filmen belyser Supergirl i ett större perspektiv. Faktiskt hela storyn från hur karaktären dök upp i serietidningarna 1959 tills att Sasha Calle gestaltade henne nu. En trevlig film som lärde mig en hel del om karaktären, samt att vi får se alla olika filmade versioner av henne där givetvis tv-serien "Supergirl" är den som jag sett mest.
Med på skivan finns även ett skrivet äventyr i podcast-format (det vill säga klassisk radioteater) som heter "The Flash: Escape the Midnight Circus". Att lyssna på hela serien tar över 90 minuter och det har jag inte möjlighet att lägga, och ärligt talat blir jag inte speciellt sugen efter att ha sett trailern och den lilla bakomfilmen som också ligger med.
Ett stort frågetecken kring att inga borttagna scener ligger med. Jag vet att det spelades in ett annat slut på filmen så det är lite trist att det inte fanns att se.
En separat film avhandlar Michael Keaton-Batmans återkomst, vilket givetvis även har en bit i den större bakomfilmen. Alla säger överväldigande saker utom Keaton själv som inte har intervjuats. När jag tänker på det så finns det inga direkta intervjusnuttar med Ezra Miller heller i någon av bakomfilmerna...
Den sista filmen belyser Supergirl i ett större perspektiv. Faktiskt hela storyn från hur karaktären dök upp i serietidningarna 1959 tills att Sasha Calle gestaltade henne nu. En trevlig film som lärde mig en hel del om karaktären, samt att vi får se alla olika filmade versioner av henne där givetvis tv-serien "Supergirl" är den som jag sett mest.
Med på skivan finns även ett skrivet äventyr i podcast-format (det vill säga klassisk radioteater) som heter "The Flash: Escape the Midnight Circus". Att lyssna på hela serien tar över 90 minuter och det har jag inte möjlighet att lägga, och ärligt talat blir jag inte speciellt sugen efter att ha sett trailern och den lilla bakomfilmen som också ligger med.
Ett stort frågetecken kring att inga borttagna scener ligger med. Jag vet att det spelades in ett annat slut på filmen så det är lite trist att det inte fanns att se.
TRE SAKER
1. Filmen är regisserad av argentinaren Andy Muschietti som breakade stort med Stephen King-filmatiseringarna "Det" och "Det: Kapitel 2". Han är ett välkänt stort King-fan och vet därför att snabbaste vägen till ett annat King-fans hjärta går genom referenser och påskägg - till och med i filmer som inte har något med King att göra. I det här fallet är det en affisch på Raquel Welch som sitter på väggen i Barrys kök. I "Nyckeln till frihet" döljer samma affisch Andy Dufresnes flyktväg. I "The Flash" vibrerar sig Barry genom den in till grannens lägenhet för att "låna" några flaskor öl.
2. Muschietti kommer att fortsätta med DC-filmer och speciellt i Batman-världen även i Gunns filmuniversum då han ska regissera den kommande "The Brave and the Bold".
3. Jag såg filmen på premiären (dagen innan till och med) och det var innan alla "hemliga" cameos avslöjats på nätet och jag upplevde det som underhållande och charmigt. Speciellt road blev jag av - och nu går jag in i spoilerträsket här - när Superman slåss mot en jättespindel. Detta är en deep cut-referens till en idiotisk önskan från producenten Jon Peters när han bad Kevin Smith skriva manuset till Tim Burtons planerade "Superman Lives" med Nicolas Cage i huvudrollen. Detta var i mitten av 90-talet och Smith har återgivit historien många gånger, men nu när scenen plötsligt gjordes kunde han konstatera att Jon Peters hade rätt. Det fungerade!
2. Muschietti kommer att fortsätta med DC-filmer och speciellt i Batman-världen även i Gunns filmuniversum då han ska regissera den kommande "The Brave and the Bold".
3. Jag såg filmen på premiären (dagen innan till och med) och det var innan alla "hemliga" cameos avslöjats på nätet och jag upplevde det som underhållande och charmigt. Speciellt road blev jag av - och nu går jag in i spoilerträsket här - när Superman slåss mot en jättespindel. Detta är en deep cut-referens till en idiotisk önskan från producenten Jon Peters när han bad Kevin Smith skriva manuset till Tim Burtons planerade "Superman Lives" med Nicolas Cage i huvudrollen. Detta var i mitten av 90-talet och Smith har återgivit historien många gånger, men nu när scenen plötsligt gjordes kunde han konstatera att Jon Peters hade rätt. Det fungerade!
ANDERS JAKOBSON (2023-09-15)