Konstig och knasig - vad annars?
Weird: The Al Yankovic Story
Genre: KomediFormat: Streamat
Bolag: SF Anytime, 2023
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.39:1
Då ska jag försöka minnas hur och när jag först såg Weird Al Yankovic... Inte helt lätt men det känns ändå som att det måste varit när han parodierade Michael Jacksons "Beat it" som "Eat it" med en tillhörande parodivideo. Jag utgår från att Yankovic knappast var först med att skriva egna texter som låter som originalen till befintliga låtar men inom popkulturen utgår jag från att han var hyfsat ensam. Speciellt med att göra hela paketet med låtar och videor. Han fick ju ett ruskigt genomslag i alla fall. Detta bör ha varit någonstans i mitten av 80-talet, vilket också är den huvudsakliga tidsperioden för filmen "Weird: The Al Yankovic Story".
Men Yankovic växte till att bli något mer för mig några år senare när hans långfilm "UHF" (eller "Vidioten" som den verkar heta i Sverige) gick på TV1000. Humorn i filmen gick direkt in i mig och det var även första gången jag såg Michael Richards, innan "Seinfeld" kom till Sverige.
Den här filmen där Daniel Radcliffe spelar Yankovic har tagit sin tid för att komma till Sverige. Över ett år hann gå innan den blev digital hyrfilm, men bättre sent än aldrig. Det är en biografifilm men eftersom det är av och med Weird Al så är det förstås väldigt mycket en genreparodi. Det är inte jätteofta det kommer parodier på biografifilmer så det blir knepigt i huvudet för mig. Samtidigt är det ganska tydligt att det skämtas om allt redan från första början där dragspelande jämförs med droger...
Al växer upp i en familj som inte stöttar honom. "Sluta vara dig själv" råder hans mamma, medan hans pappa är emot allt utom målet om att jobba på fabriken, vilket inte delas av den unga Al som gillar musik, skämt och ord. När han blivit äldre och självständig är detta den dröm han vill förverkliga och genom att kombinera The Knacks "My Sharona" och en korvmacka föds den första parodilåten "My Bologna" som blir en braksuccé omedelbart. Snart korsas Als vägar med radiopersonligheten Dr. Demento (Rainn Wilson) vilket öppnar de stora dörrarna för Weird Als parodier och artisterna han parodierar tackar och tar emot för deras egna låtar får en knuff av Yankovic låtar vilket innebär fina pengar för ingenting. En som är väldigt sugen på en knuff är Madonna (Evan Rachel Wood) som uppvaktar Al efter konstens alla regler och drar ned honom i fördärvet, vilket sammanfaller med Als helomvändning till att bara skriva helt unik musik där "Eat it" är hans första originalverk.
Ja, ni ser ju. Delar av det här är sant medan annat inte alls är det och på något vis är det förstås självklart att en biografifilm om Weird Al Yankovic ska vara lika knasig och skruvad som hans musik (och filmen "UHF" som också hade sin beskärda del av parodier). Resultatet blir en konstig film på ett bra sätt. Det konstiga ligger i att min hjärna är så kalibrerad på vanliga biografifilmer att den hela tiden letar efter sanningen, men ingenting om Al Yankovic svinerier är sant. Han är ren som en tvål och har förstås en helt problemfri relation till sina föräldrar i verkligheten.
Gillar man skruvade filmer så är "Weird: The Al Yankovic Story" högst rekommenderad. Den kryllar av folk från populärkulturen - givetvis gestaltade av skådespelare - exempelvis under Dr Dementos fest där man kan se bland annat Pee-Wee Herman, Tiny Tim, Alice Cooper, Andy Warhol, Salvador Dali, Divine och inte minst Wolfman Jack (Jack Black) och John Deacon (David Dastmalchian). Att identifiera referenser blir en liten lustig lek man kan roa sig med under tittningen, men filmen i sig är rätt skoj den också. Framför allt gör den mig oerhört sugen på att se om "UHF".
Men Yankovic växte till att bli något mer för mig några år senare när hans långfilm "UHF" (eller "Vidioten" som den verkar heta i Sverige) gick på TV1000. Humorn i filmen gick direkt in i mig och det var även första gången jag såg Michael Richards, innan "Seinfeld" kom till Sverige.
Den här filmen där Daniel Radcliffe spelar Yankovic har tagit sin tid för att komma till Sverige. Över ett år hann gå innan den blev digital hyrfilm, men bättre sent än aldrig. Det är en biografifilm men eftersom det är av och med Weird Al så är det förstås väldigt mycket en genreparodi. Det är inte jätteofta det kommer parodier på biografifilmer så det blir knepigt i huvudet för mig. Samtidigt är det ganska tydligt att det skämtas om allt redan från första början där dragspelande jämförs med droger...
Al växer upp i en familj som inte stöttar honom. "Sluta vara dig själv" råder hans mamma, medan hans pappa är emot allt utom målet om att jobba på fabriken, vilket inte delas av den unga Al som gillar musik, skämt och ord. När han blivit äldre och självständig är detta den dröm han vill förverkliga och genom att kombinera The Knacks "My Sharona" och en korvmacka föds den första parodilåten "My Bologna" som blir en braksuccé omedelbart. Snart korsas Als vägar med radiopersonligheten Dr. Demento (Rainn Wilson) vilket öppnar de stora dörrarna för Weird Als parodier och artisterna han parodierar tackar och tar emot för deras egna låtar får en knuff av Yankovic låtar vilket innebär fina pengar för ingenting. En som är väldigt sugen på en knuff är Madonna (Evan Rachel Wood) som uppvaktar Al efter konstens alla regler och drar ned honom i fördärvet, vilket sammanfaller med Als helomvändning till att bara skriva helt unik musik där "Eat it" är hans första originalverk.
Ja, ni ser ju. Delar av det här är sant medan annat inte alls är det och på något vis är det förstås självklart att en biografifilm om Weird Al Yankovic ska vara lika knasig och skruvad som hans musik (och filmen "UHF" som också hade sin beskärda del av parodier). Resultatet blir en konstig film på ett bra sätt. Det konstiga ligger i att min hjärna är så kalibrerad på vanliga biografifilmer att den hela tiden letar efter sanningen, men ingenting om Al Yankovic svinerier är sant. Han är ren som en tvål och har förstås en helt problemfri relation till sina föräldrar i verkligheten.
Gillar man skruvade filmer så är "Weird: The Al Yankovic Story" högst rekommenderad. Den kryllar av folk från populärkulturen - givetvis gestaltade av skådespelare - exempelvis under Dr Dementos fest där man kan se bland annat Pee-Wee Herman, Tiny Tim, Alice Cooper, Andy Warhol, Salvador Dali, Divine och inte minst Wolfman Jack (Jack Black) och John Deacon (David Dastmalchian). Att identifiera referenser blir en liten lustig lek man kan roa sig med under tittningen, men filmen i sig är rätt skoj den också. Framför allt gör den mig oerhört sugen på att se om "UHF".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Daniel Radcliffe lärde sig att spela dragspel så pass väl att han kan låtsasspela utan att det ser konstigt ut. När han sjunger är det dock Al Yankovic riviga stämma man hör och Yankovic kan även ses i en roll i filmen som en skivbolagsdirektör.
2. Knuffen som Yankovics parodier gav originalartisterna, "Yankovic Bump", är en verklig grej, om än lite överdriven i filmen. Men Nirvana menar att Yankovics "Smells like Nirvara" genererade en miljon sålda plattor...
3. Filmen är en remake på en tre minuter lång sketch från Funny or Die. Sketchen var en trailer för "Weird: The Al Yankovic Story" och är faktiskt en trogen kortversion av vad filmen faktiskt blev. Sketchen gjordes för tio år sedan och i den spelade Aaron Paul huvudrollen och man kunde även se Patton Oswalt som Dr Dementor. Det var meningen att Oswalt skulle upprepa rollen men på grund av en bruten vrist fick han göra en mindre roll som en häcklare i publiken, en roll som skulle gjorts av Aaron Paul men som han i sin tur fick ställa in på grund av Covid. Sketchen/trailern finns att se på YouTube.
2. Knuffen som Yankovics parodier gav originalartisterna, "Yankovic Bump", är en verklig grej, om än lite överdriven i filmen. Men Nirvana menar att Yankovics "Smells like Nirvara" genererade en miljon sålda plattor...
3. Filmen är en remake på en tre minuter lång sketch från Funny or Die. Sketchen var en trailer för "Weird: The Al Yankovic Story" och är faktiskt en trogen kortversion av vad filmen faktiskt blev. Sketchen gjordes för tio år sedan och i den spelade Aaron Paul huvudrollen och man kunde även se Patton Oswalt som Dr Dementor. Det var meningen att Oswalt skulle upprepa rollen men på grund av en bruten vrist fick han göra en mindre roll som en häcklare i publiken, en roll som skulle gjorts av Aaron Paul men som han i sin tur fick ställa in på grund av Covid. Sketchen/trailern finns att se på YouTube.
ANDERS JAKOBSON (2023-12-01)