Mer än dramat på den blankspolade isen
Börje
Genre: DramaFormat: Streamat
Bolag: Viaplay, 2023
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.35:1
Sverige fortsätter att producera filmer och serier baserade på verkliga ikoner från den hyfsat moderna historien. Vi har under de senaste tio åren sett gestaltningar av exempelvis Cornelis Vreeswijk, Björn Borg, Astrid Lindgren, Monica Zetterlund, Ted Gärdestad, Hilma af Klint och inte minst Clark Olofsson och till denna skara kan numera Börje Salming sälla sig. Serien kommer ett år efter att Börje dog efter en relativt kort sjukdomsperiod och det gör seriens undertitel - "The Journey of a Legend" - ännu mer sann. Börje säger i ett intervjuklipp när han får frågan om sin legendstatus att "Legend blir man när man dött".
Serien avhandlar ungefär femton år av Börjes (Valter Skarsgård) liv - från övergången från Kiruna AIF till Brynäs IF 1970, där den fyra år äldre brorsan Stig (Oscar Skagerberg) redan var etablerad stjärna till mitten av 80-talet när Börje passerade den personligt känsliga åldern 35 år, vilket var precis så gammal som pappa Erland var när han dog i en arbetsplatsolycka i LKAB:s gruva i Kiruna. Att detta är slutpunkten på berättelsen är både logiskt och ologiskt på samma gång. Eller så här: Jag hade inte mått dåligt av att se mer av "Börje" än de sex avsnitt som serien utgörs av.
Tillsammans blev Salmingbröderna en vass backduo som var en stor del i Brynäs framgångssaga i början av 70-talet. Två SM-guld hann de ta tillsammans innan utländska talangscouter intresserade sig för fixstjärnan Inge Hammarström (Pelle Holmström) och den yngre Salming. Torontos Maple Leafs talangscout Gerry McNamara (Jason Priestley) ser Brynäs spela och blir speciellt imponerad av Börje och lägger fram ett proffskontrakt som Inge och Börje nappar på. Med på planet över till Kanada följer Börjes flickvän och sedermera första fru Margitta (Hedda Stiernstedt). Inge och Börje kastas direkt in i allvaret och får försöka hitta sina platser i de Nordamerikanska omklädningsrummen. Börje kan inte många ord på engelska, men det han saknar i språk tar han igen i attityd på isen och hans tuffa och hårda spelstil blir genast uppskattad av både ägare och hockeyfans.
Serien skuttar fram några år här och där och Börje lär sig både engelska och livsstilen, vilket kanske inte direkt imponerar på Stig när han kommer på besök. Storebrorsan är noga med att påpeka var Börje kommer ifrån och om det är någon Börje inte är så kaxig mot så är det sin egen bror. Men Stigs attityds förändras under Canada Cup 1976 i Toronto Maple Leafs hemmaarena när hela hallen ställer sig upp och ger Börje en lång stående ovation. Men Börje grubblar ändå ofta om sitt ursprung och konsekvenserna av att förlora sin far i ung ålder. När livet blir för jobbigt i Kanada far han hem till Salmi, byn i Jukkasjärvi socken, som gav familjen dess namn.
Det är en fin serie som skildrar en av de där svenska hockeyikonerna som banade väg för andra svenskar att spela i NHL, oavsett om man gav så mycket av sitt fysiska jag som Börje Salming gjorde. Men det är samtidigt inte sportserie som bara handlar om idrottandet. Det handlar mycket om ursprung och värden och värderingar som formar en människa. Valter Skarsgård ligger möjligtvis lite efter sina tre äldre bröder när det gäller tyngre uppdrag men han går också från klarhet till klarhet och om "Börje" får internationellt fäste kan serien öppna dörrar för honom. Jag lyfter även gärna Hedda Stiernstedt som definitivt sitter i passagerarsätet i just den här berättelsen, men som ändå lyckas förmedla den omställning en vanlig tjej från Gävle fick vara med om och som hittade ett sätt att förädla sina intressen till en egen verksamhet i Kanada parallellt med Börjes karriär. Med några fler avsnitt hade vi kanske sett mer av även henne?
Slutligen får man tacka Viaplay för att de inte drog i nödbromsen för "Börje" när i princip alla andra dramaproduktioner drabbades av bolagets nedskärningar. Tur för "Börje" och tur för oss.
Serien avhandlar ungefär femton år av Börjes (Valter Skarsgård) liv - från övergången från Kiruna AIF till Brynäs IF 1970, där den fyra år äldre brorsan Stig (Oscar Skagerberg) redan var etablerad stjärna till mitten av 80-talet när Börje passerade den personligt känsliga åldern 35 år, vilket var precis så gammal som pappa Erland var när han dog i en arbetsplatsolycka i LKAB:s gruva i Kiruna. Att detta är slutpunkten på berättelsen är både logiskt och ologiskt på samma gång. Eller så här: Jag hade inte mått dåligt av att se mer av "Börje" än de sex avsnitt som serien utgörs av.
Tillsammans blev Salmingbröderna en vass backduo som var en stor del i Brynäs framgångssaga i början av 70-talet. Två SM-guld hann de ta tillsammans innan utländska talangscouter intresserade sig för fixstjärnan Inge Hammarström (Pelle Holmström) och den yngre Salming. Torontos Maple Leafs talangscout Gerry McNamara (Jason Priestley) ser Brynäs spela och blir speciellt imponerad av Börje och lägger fram ett proffskontrakt som Inge och Börje nappar på. Med på planet över till Kanada följer Börjes flickvän och sedermera första fru Margitta (Hedda Stiernstedt). Inge och Börje kastas direkt in i allvaret och får försöka hitta sina platser i de Nordamerikanska omklädningsrummen. Börje kan inte många ord på engelska, men det han saknar i språk tar han igen i attityd på isen och hans tuffa och hårda spelstil blir genast uppskattad av både ägare och hockeyfans.
Serien skuttar fram några år här och där och Börje lär sig både engelska och livsstilen, vilket kanske inte direkt imponerar på Stig när han kommer på besök. Storebrorsan är noga med att påpeka var Börje kommer ifrån och om det är någon Börje inte är så kaxig mot så är det sin egen bror. Men Stigs attityds förändras under Canada Cup 1976 i Toronto Maple Leafs hemmaarena när hela hallen ställer sig upp och ger Börje en lång stående ovation. Men Börje grubblar ändå ofta om sitt ursprung och konsekvenserna av att förlora sin far i ung ålder. När livet blir för jobbigt i Kanada far han hem till Salmi, byn i Jukkasjärvi socken, som gav familjen dess namn.
Det är en fin serie som skildrar en av de där svenska hockeyikonerna som banade väg för andra svenskar att spela i NHL, oavsett om man gav så mycket av sitt fysiska jag som Börje Salming gjorde. Men det är samtidigt inte sportserie som bara handlar om idrottandet. Det handlar mycket om ursprung och värden och värderingar som formar en människa. Valter Skarsgård ligger möjligtvis lite efter sina tre äldre bröder när det gäller tyngre uppdrag men han går också från klarhet till klarhet och om "Börje" får internationellt fäste kan serien öppna dörrar för honom. Jag lyfter även gärna Hedda Stiernstedt som definitivt sitter i passagerarsätet i just den här berättelsen, men som ändå lyckas förmedla den omställning en vanlig tjej från Gävle fick vara med om och som hittade ett sätt att förädla sina intressen till en egen verksamhet i Kanada parallellt med Börjes karriär. Med några fler avsnitt hade vi kanske sett mer av även henne?
Slutligen får man tacka Viaplay för att de inte drog i nödbromsen för "Börje" när i princip alla andra dramaproduktioner drabbades av bolagets nedskärningar. Tur för "Börje" och tur för oss.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Den stående ovationen i Canada Cup 1976 utsågs till Tidernas ögonblick i Tidernas hockeygala som ägde rum en vecka innan Börje dog. Han var på plats och kunde även ta emot NHL:s hederspris. Oförglömliga bilder som är fina och tragiska på samma gång.
2. Både Börje Salming och Margitta Wendin har varit delaktiga i serien. Margittas största invändning rör hennes egen dialekt som är "för mycket Gävle" i Hedda Stiernstedts tolkning.
3. Jag önskar att serien hade kunnat få lite mer pengar i budget. Dels för att 2-4 fler avsnitt inte hade skadat och dels för att vissa scener saknar det där lilla sista visuella som gör att det känns mer äkta och inte som scenerier i en studio. Jag tänker exempelvis på alla omklädningsrumsscener.
2. Både Börje Salming och Margitta Wendin har varit delaktiga i serien. Margittas största invändning rör hennes egen dialekt som är "för mycket Gävle" i Hedda Stiernstedts tolkning.
3. Jag önskar att serien hade kunnat få lite mer pengar i budget. Dels för att 2-4 fler avsnitt inte hade skadat och dels för att vissa scener saknar det där lilla sista visuella som gör att det känns mer äkta och inte som scenerier i en studio. Jag tänker exempelvis på alla omklädningsrumsscener.
ANDERS JAKOBSON (2023-12-18)