Tre onödiga uppföljare
Jaws 2, Jaws 3, Jaws: The revenge
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Universal, 2007
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Trots att "Jaws" är en av mina favoritfilmer genom tiderna har jag faktiskt aldrig brytt mig om att se de tre uppföljarna. Lämpligt nog släpps dessa i en box nu.
"Jaws 2" har jag hört vissa goda ord om, och den är helt klart godkänd. Inspelad ett par år efter originalet bjuder den på nästan hela skådespelarlistan och folket bakom kameran från första filmen. Ja, inte Steven Spielberg förstås och inte Richard Dreyfuss heller (de var båda upptagna med Spielbergs "Närkontakt av tredje graden"). Men alla andra är tillbaka.
Återigen simmar en jättelik vithaj in i vattnen kring semesterorten Amity. Sheriff Martin Brody (Roy Scheider) är den enda som tolkar varningstecknen på blodigt allvar, medan borgmästaren och hans närmaste sätter ned foten och menar att han bara inbillar sig. Stora satsningar har gjorts på turistnäringen och den viktiga sommarsäsongen är här.
Men hotet från hajen eskalerar och när ett gäng seglande ungdomar ligger risigt till får Brody återigen möta sin värsta fiende på en kamp om liv eller död.
Som uppföljare är filmen helt klart godkänd. Det är samma anda som originalfilmen, men långt ifrån lika spännande. Trots ett godtagbart manus känns det inte riktigt klockrent. Det blir lite av samma film igen och det var ett lite för billigt trick 1978. Hajen är dock elakare än någonsin och ser rå ut då en av de första offren lyckades sätta eld på den.
"Jaws 3" är gjord för 3-D-tekniken, vilket märks ganska tydligt i många scener. Funkar väl sisådär utan "TV-piraterna"-brillorna. I den här filmen lämnar vi Amity på östkusten och tar oss till Florida där äldsta sonen Mike Brody (Dennis Quaid) har flyttat och jobbar på Seaworld. En rik mogul har uppgraderat parken med en undervattensvärld i en specialbyggd lagun och det är snart dags för invigning. Mikes lillebror Sean kommer dit lagom till dess.
Givetvis drabbas familjen av ytterligare en jättelik vithaj, den största hittills i filmserien, och den ställer till samma djävulskap som tidigare. Vi börjar kunna mönstret vid det här laget.
Trots att manus är skrivet av Carl Gottlieb - som skrivit alla manus hittills - tillsammans med Richard Matheson och Joe Alves regisserat, så blir "Jaws 3" en ganska blek sak. En blandning av katastrof- och ungdomsfilm, med specialeffekter som inte alls håller. Kanske skulle man stannat vid originalidén då filmen skulle vara en parodi under namnet "Jaws 3, People 0"?
Den fjärde och sista filmen - "Jaws: The revenge" - ignorerar helt film tre och tar oss tillfälligt tillbaka till Amity. Ellen Brody (Lorraine Gary) har blivit änka och sonen Sean har blivit polis. Äldsta sonen Michael forskar på Bahamas.
Det är vinter och snart jul och Sean sticker iväg på ett rutinuppdrag men åtta minuter in i filmen blir han uppäten av en jättehaj. Ellen knäcks av detta och följer med Michael till Bahamas där det inte finns några vithajar.
Ja, ni kan ju räkna ut vad som händer - visst dyker det upp en haj (eller är det samma?) och fortsätter att sätta skräck i familjen Brody. Först i Michael som håller det hela hemligt, men efter att hajen attackerat hans lilla dotter Thea inser Ellen att det hela är något personligt och ger sig ut för att en gång för alla sätta stopp för hajterrorn.
Trots att premissen för denna avslutande film är bland det löjligaste jag hört så är filmen inte den kalkon jag hade föreställt mig. Den är till exempel bättre än "Jaws 3" med en tydligare koppling till originalfilmen. Det finns till och med en scen där Thea sitter och imiterar Michael, precis som som Sean imiterade pappa Martin i första filmen. Filmen är även den helt klart blodigaste i sviten och innehåller på plussidan även en tämligen rafflande scen mellan Michael och hajen i en djävulsk katt och råtta-lek.
Och så innehåller filmen Michael Caine. Ingen av legendens bättre roller, men han lyckas alltid få ut något extra av sitt skådespel.
Sammanfattningsvis kan man säga att dessa tre uppföljare knappast känns motiverade. Jag kan förstå att det fanns ekonomiska anledningar till "Jaws 2" och den är ju bäst i den här samlingen (med det tuffaste sättet att ta död på hajen) men de övriga två förstår jag inte varför de kom till.
"Jaws 2" har jag hört vissa goda ord om, och den är helt klart godkänd. Inspelad ett par år efter originalet bjuder den på nästan hela skådespelarlistan och folket bakom kameran från första filmen. Ja, inte Steven Spielberg förstås och inte Richard Dreyfuss heller (de var båda upptagna med Spielbergs "Närkontakt av tredje graden"). Men alla andra är tillbaka.
Återigen simmar en jättelik vithaj in i vattnen kring semesterorten Amity. Sheriff Martin Brody (Roy Scheider) är den enda som tolkar varningstecknen på blodigt allvar, medan borgmästaren och hans närmaste sätter ned foten och menar att han bara inbillar sig. Stora satsningar har gjorts på turistnäringen och den viktiga sommarsäsongen är här.
Men hotet från hajen eskalerar och när ett gäng seglande ungdomar ligger risigt till får Brody återigen möta sin värsta fiende på en kamp om liv eller död.
Som uppföljare är filmen helt klart godkänd. Det är samma anda som originalfilmen, men långt ifrån lika spännande. Trots ett godtagbart manus känns det inte riktigt klockrent. Det blir lite av samma film igen och det var ett lite för billigt trick 1978. Hajen är dock elakare än någonsin och ser rå ut då en av de första offren lyckades sätta eld på den.
"Jaws 3" är gjord för 3-D-tekniken, vilket märks ganska tydligt i många scener. Funkar väl sisådär utan "TV-piraterna"-brillorna. I den här filmen lämnar vi Amity på östkusten och tar oss till Florida där äldsta sonen Mike Brody (Dennis Quaid) har flyttat och jobbar på Seaworld. En rik mogul har uppgraderat parken med en undervattensvärld i en specialbyggd lagun och det är snart dags för invigning. Mikes lillebror Sean kommer dit lagom till dess.
Givetvis drabbas familjen av ytterligare en jättelik vithaj, den största hittills i filmserien, och den ställer till samma djävulskap som tidigare. Vi börjar kunna mönstret vid det här laget.
Trots att manus är skrivet av Carl Gottlieb - som skrivit alla manus hittills - tillsammans med Richard Matheson och Joe Alves regisserat, så blir "Jaws 3" en ganska blek sak. En blandning av katastrof- och ungdomsfilm, med specialeffekter som inte alls håller. Kanske skulle man stannat vid originalidén då filmen skulle vara en parodi under namnet "Jaws 3, People 0"?
Den fjärde och sista filmen - "Jaws: The revenge" - ignorerar helt film tre och tar oss tillfälligt tillbaka till Amity. Ellen Brody (Lorraine Gary) har blivit änka och sonen Sean har blivit polis. Äldsta sonen Michael forskar på Bahamas.
Det är vinter och snart jul och Sean sticker iväg på ett rutinuppdrag men åtta minuter in i filmen blir han uppäten av en jättehaj. Ellen knäcks av detta och följer med Michael till Bahamas där det inte finns några vithajar.
Ja, ni kan ju räkna ut vad som händer - visst dyker det upp en haj (eller är det samma?) och fortsätter att sätta skräck i familjen Brody. Först i Michael som håller det hela hemligt, men efter att hajen attackerat hans lilla dotter Thea inser Ellen att det hela är något personligt och ger sig ut för att en gång för alla sätta stopp för hajterrorn.
Trots att premissen för denna avslutande film är bland det löjligaste jag hört så är filmen inte den kalkon jag hade föreställt mig. Den är till exempel bättre än "Jaws 3" med en tydligare koppling till originalfilmen. Det finns till och med en scen där Thea sitter och imiterar Michael, precis som som Sean imiterade pappa Martin i första filmen. Filmen är även den helt klart blodigaste i sviten och innehåller på plussidan även en tämligen rafflande scen mellan Michael och hajen i en djävulsk katt och råtta-lek.
Och så innehåller filmen Michael Caine. Ingen av legendens bättre roller, men han lyckas alltid få ut något extra av sitt skådespel.
Sammanfattningsvis kan man säga att dessa tre uppföljare knappast känns motiverade. Jag kan förstå att det fanns ekonomiska anledningar till "Jaws 2" och den är ju bäst i den här samlingen (med det tuffaste sättet att ta död på hajen) men de övriga två förstår jag inte varför de kom till.
EXTRAMATERIALET
Alla skivorna har trailers till sig själv och de andra filmerna, men på "Jaws 2" finns det faktiskt lite genuint extramaterial.
En 45 minuter lång making of inleder kalaset. Denna dokumentär är gjord med samma omsorg som det rejäla extramaterialet på "Jaws". Alla viktiga personer är med i den och man får verkligen en ingående titt på produktionen av filmen, alla problem som förekom och hur sedan hela paketet räddades av franska regissören Jeannot Szwarc. En mycket bra dokumentär som har den där magiska egenskapen att man genast tycker ännu mer om filmen.
Två minidokumentärer om skådespelaren Keith Gordon och John Williams följer. John Williams vet alla vem det är, men Keith Gordon är möjligvis mer okänd. Han spelar en av ungarna i filmen och är i dag mer regissör än skådespelare (bland annat för "Dexter"). För oss Stephen King-freaks är han odödlig som Arnie Cunningham i "Christine". Gordon berättar minnen från inspelningen. Dokumentären med Williams går i detalj in på hur man gör en "filmmusikuppföljare".
Regissören Jeannot Szwarc hoppar in lite kvickt och berättar hur den franska titeln på filmen blev "Havets tänder del 2" och inte "Havets tänder 2"... Den senare titeln skulle nämligen bli "Skitens tänder" på franska!
Ett par bortklippta scener till sammans med storyboards och produktionsfoton avslutar sedan detta förhållandevis maffiga extramaterialspaket.
En 45 minuter lång making of inleder kalaset. Denna dokumentär är gjord med samma omsorg som det rejäla extramaterialet på "Jaws". Alla viktiga personer är med i den och man får verkligen en ingående titt på produktionen av filmen, alla problem som förekom och hur sedan hela paketet räddades av franska regissören Jeannot Szwarc. En mycket bra dokumentär som har den där magiska egenskapen att man genast tycker ännu mer om filmen.
Två minidokumentärer om skådespelaren Keith Gordon och John Williams följer. John Williams vet alla vem det är, men Keith Gordon är möjligvis mer okänd. Han spelar en av ungarna i filmen och är i dag mer regissör än skådespelare (bland annat för "Dexter"). För oss Stephen King-freaks är han odödlig som Arnie Cunningham i "Christine". Gordon berättar minnen från inspelningen. Dokumentären med Williams går i detalj in på hur man gör en "filmmusikuppföljare".
Regissören Jeannot Szwarc hoppar in lite kvickt och berättar hur den franska titeln på filmen blev "Havets tänder del 2" och inte "Havets tänder 2"... Den senare titeln skulle nämligen bli "Skitens tänder" på franska!
Ett par bortklippta scener till sammans med storyboards och produktionsfoton avslutar sedan detta förhållandevis maffiga extramaterialspaket.
TRE SAKER
1. Som ni ser av bilden här upp till höger så är förpackningen lite smått mystisk. Skivorna ligger i en helsvart digipack som i sin tur har ett för litet slipcase som lämnar ca 25 mm "otäckt". Ser nästan ut som ett videofodral, vilket kan ha en liten poäng i sig.
2. Vissa av de störra skådespelarna i de senare uppföljarna har kommenterat sina insatser på rätt roliga sätt. Dennis Quaid: "I was in Jaws what?" och Michael Caine: "I have never seen it, but by all accounts it is terrible. However, I have seen the house that it built, and it is terrific." till exempel.
3. Lorraine Gary pensionerade sig från skådespelarbranchen 1979 men kom tillbaka 1987 för att göra "Jaws: The revenge" och sedan pensionera sig för gott. Ingen vidare storslagen final. Ännu värre var det för lilla Judith Barsi som spelade Thea Brody. Året efter blev hon mördad av sin egen far.
2. Vissa av de störra skådespelarna i de senare uppföljarna har kommenterat sina insatser på rätt roliga sätt. Dennis Quaid: "I was in Jaws what?" och Michael Caine: "I have never seen it, but by all accounts it is terrible. However, I have seen the house that it built, and it is terrific." till exempel.
3. Lorraine Gary pensionerade sig från skådespelarbranchen 1979 men kom tillbaka 1987 för att göra "Jaws: The revenge" och sedan pensionera sig för gott. Ingen vidare storslagen final. Ännu värre var det för lilla Judith Barsi som spelade Thea Brody. Året efter blev hon mördad av sin egen far.
ANDERS JAKOBSON (2008-01-05)