Dråplig deckare med bacillskräck
Monk - Säsong 1
Genre: Drama, TV-serieFormat: DVD, region 2, 3 skivor
Bolag: Universal, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1:78.1
TV-serien "Monk" sammanfattas riktigt fint bara några minuter in i första avsnittet. Kriminalkommissarie Adrian Monk (Tony Shalhoub) har kallats in till ett möte efter att en borgmästarkandidat utsatts för mordförsök. Hans fru utbrister: "Someone tries to kill my husband, and you send in Rain Man?"
För Monk är ingen vanlig utredare. Han har extrem bacillskräck, beslutsångest och tvångssyndrom (Obsessive Compulsive Disorder). Allt måste organiseras och vara perfekt, lyktstolpar måste räknas, händerna måste tvättas efter varje handslag och så vidare. Till råga på allt är han en fantastisk utredare som alltid lyckas se de små detaljerna som de vanliga poliserna missar och som alltid lyckas sätta dit boven, hur omöjligt det än verkar vara.
När vi kommer in i serien har Monk precis börjat jobba igen efter ett par års sjukdom. Tre år tidigare eskalerade hans syndrom nämligen efter att en bilbomb sprängde hans älskade fru i bitar. Detta mordfall är ännu olöst och något Monk ägnar mycket tid åt att försöka lösa.
För att klara vardagen har han sköterskan Sharona (Bitty Schram) till hands. Även om hon har en hög tålamodströskel säger hon upp sig lika ofta som hon står vid hans sida. Ju längre säsongen går ju mer verkar Sharona som en assistent snarare än en sköterska.
"Monk" är en riktig klassisk snälldeckare. Det är inga blodbad eller våldsamma actionscener. Adrian Monk är alltså mer av en Hercule Poirot än Vic Mackey i "The Shield". På sätt och vis är lite skönt som omväxling. Givetvis går det inte helt enkelt för Monk hela tiden. Hans syndrom sätter pinnar i hjulen för honom både när det gäller att bli trodd eller fysiskt göra något. Men det är också lite av tjusningen med serien, Monk är den klassiska antihjälten och det blir både roligt och dråpligt när han kör igång.
Att han kör över poliserna Disher (Jason Gray-Stanford) och Stottlemeyer (Ted Levine) i avsnitt efter avsnitt är oundvikligt men de inser snabbt att Monks egenskaper är nödvändiga i utredningarna. I periferin finns även Monks doktor Kroger (Stanley Kamel) som får rycka in när det blir som allra värst.
Man skulle kunna tro att ämnet snabbt tjatas ut och jag var själv beredd på att skriva under på det efter två avsnitt, men det är skickliga manusförfattare som lyckas hitta nya vägar hela tiden.
Jag gillar "Monk". Det är en trevlig deckare som kanske aldrig blir olidligt spännande men det är ganska ofta jag skrattar till högt, och det är faktiskt inget dåligt betyg.
För Monk är ingen vanlig utredare. Han har extrem bacillskräck, beslutsångest och tvångssyndrom (Obsessive Compulsive Disorder). Allt måste organiseras och vara perfekt, lyktstolpar måste räknas, händerna måste tvättas efter varje handslag och så vidare. Till råga på allt är han en fantastisk utredare som alltid lyckas se de små detaljerna som de vanliga poliserna missar och som alltid lyckas sätta dit boven, hur omöjligt det än verkar vara.
När vi kommer in i serien har Monk precis börjat jobba igen efter ett par års sjukdom. Tre år tidigare eskalerade hans syndrom nämligen efter att en bilbomb sprängde hans älskade fru i bitar. Detta mordfall är ännu olöst och något Monk ägnar mycket tid åt att försöka lösa.
För att klara vardagen har han sköterskan Sharona (Bitty Schram) till hands. Även om hon har en hög tålamodströskel säger hon upp sig lika ofta som hon står vid hans sida. Ju längre säsongen går ju mer verkar Sharona som en assistent snarare än en sköterska.
"Monk" är en riktig klassisk snälldeckare. Det är inga blodbad eller våldsamma actionscener. Adrian Monk är alltså mer av en Hercule Poirot än Vic Mackey i "The Shield". På sätt och vis är lite skönt som omväxling. Givetvis går det inte helt enkelt för Monk hela tiden. Hans syndrom sätter pinnar i hjulen för honom både när det gäller att bli trodd eller fysiskt göra något. Men det är också lite av tjusningen med serien, Monk är den klassiska antihjälten och det blir både roligt och dråpligt när han kör igång.
Att han kör över poliserna Disher (Jason Gray-Stanford) och Stottlemeyer (Ted Levine) i avsnitt efter avsnitt är oundvikligt men de inser snabbt att Monks egenskaper är nödvändiga i utredningarna. I periferin finns även Monks doktor Kroger (Stanley Kamel) som får rycka in när det blir som allra värst.
Man skulle kunna tro att ämnet snabbt tjatas ut och jag var själv beredd på att skriva under på det efter två avsnitt, men det är skickliga manusförfattare som lyckas hitta nya vägar hela tiden.
Jag gillar "Monk". Det är en trevlig deckare som kanske aldrig blir olidligt spännande men det är ganska ofta jag skrattar till högt, och det är faktiskt inget dåligt betyg.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Fantasin har inte direkt satts på prov när förpackningen designats. De tre skivorna (med fyra avsnitt var) ligger i tre identiska slimcases i ett fodral med exakt samma grafik.
2. Den här säsongen gjordes 2002 och serien går fortfarande i USA där de är framme vid slutet av säsong sex när detta skrivs. Jag hoppas på fler säsongsboxar i Sverige inom kort.
3. En del kändisar är med och spelar sig själva, som countrystjärnan Willie Nelson. Han är inte bara med, han är faktiskt den mordmisstänkte i sitt avsnitt.
2. Den här säsongen gjordes 2002 och serien går fortfarande i USA där de är framme vid slutet av säsong sex när detta skrivs. Jag hoppas på fler säsongsboxar i Sverige inom kort.
3. En del kändisar är med och spelar sig själva, som countrystjärnan Willie Nelson. Han är inte bara med, han är faktiskt den mordmisstänkte i sitt avsnitt.
ANDERS JAKOBSON (2008-01-09)