En musikalisk nattmangling för 40 år sen
The Greatest Night in Pop
Genre: MusikdokumentärFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2024
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Redan 1985, när "We are the World" släpptes som singel, kom en videokassett - "We Are the World: The Video Event" - som dokumenterade låtens tillkomst, och samma grundmaterial av flugan på väggen-karaktär har använts nu snart 40 år senare när natten - bokstavligt talat - då "We are the World" spelades skildras i en långfilmslång dokumentär.
Man tänker ofta att saker bara sker av sig själv, men givetvis var det en otroligt komplicerad uppgift att logiskt ordna så att gräddan av Amerikas pop- och musikelit (inklusive Dan Aykroyd av lite halvoklar anledning) kunde samlas vid ett och samma tillfälle. Men det gick, speciellt tack vare några extra skärpta personer i organisationen.
Inspirerad av brittiska kollektivsamarbetet Band Aid och julsingeln "Do They Know It's Christmas?" 1984 ville legendaren Harry Belafonte göra något liknande i USA och vände sig till managern med mera Ken Kragen som handplockade Lionel Richie från sitt artiststall och fick med några fler namn på kuppen. Uppdraget att skriva låten hamnade på Richie och Michael Jackson och de fick jobba snabbt för att få ihop något för det fanns ett speciellt datum som skulle passa för att spela in låten: Den 28 januari, samma dag som American Music Awards ägde rum då gräddan ändå var på plats i Los Angeles. Genialt på ett sätt och vansinnigt på ett annat för Lionel Richie hade redan uppdraget som värd på galan, med massvis av manus att kunna. Som om inte det var nog framträdde han två gånger och vann sex priser, för att sedan anlända till A&M Recording Studios i Hollywood där tålmodiga producenten Quincy Jones väntade tillsammans med en smått osannolik samling av dåtidens stora namn för en session som varade hela natten.
Finns det någon hjälte i det här sammanhanget så är det Richie som verkligen håller ihop projektet när saker och ting drar ut på tiden och vissa artister, överförfriskade eller inte, inte riktigt får till det. En annan hjälte är Stevie Wonder som peppar och lyckas få sina kollegor att träffa rätt - bland annat genom att imitera dem.
Videon som gjordes till låten spelades in samtidigt som tagningarna gjordes och när man ser dem framstår det som att allt bara skett per automatik men det är tydligt att det verkligen var ett enormt projekt att ro det hela i hamn. Dokumentären i sig är tämligen rättfram och opolerad när det gäller vissa artisters mindre smickrande insatser under natten, men samtidigt lyfter den fram riktigt klockrena tagningar från de inblandade. Detta kompletteras av nyfilmade segment där Richie, Cyndi Lauper, Bruce Springsteen, Kenny Loggins, Huey Lewis, Smokey Robinson, Dionne Warwick med flera sitter och minns detaljer från den där natten.
En kul och givande dokumentär för det som gillar historiska nedslag i popvärlden.
Man tänker ofta att saker bara sker av sig själv, men givetvis var det en otroligt komplicerad uppgift att logiskt ordna så att gräddan av Amerikas pop- och musikelit (inklusive Dan Aykroyd av lite halvoklar anledning) kunde samlas vid ett och samma tillfälle. Men det gick, speciellt tack vare några extra skärpta personer i organisationen.
Inspirerad av brittiska kollektivsamarbetet Band Aid och julsingeln "Do They Know It's Christmas?" 1984 ville legendaren Harry Belafonte göra något liknande i USA och vände sig till managern med mera Ken Kragen som handplockade Lionel Richie från sitt artiststall och fick med några fler namn på kuppen. Uppdraget att skriva låten hamnade på Richie och Michael Jackson och de fick jobba snabbt för att få ihop något för det fanns ett speciellt datum som skulle passa för att spela in låten: Den 28 januari, samma dag som American Music Awards ägde rum då gräddan ändå var på plats i Los Angeles. Genialt på ett sätt och vansinnigt på ett annat för Lionel Richie hade redan uppdraget som värd på galan, med massvis av manus att kunna. Som om inte det var nog framträdde han två gånger och vann sex priser, för att sedan anlända till A&M Recording Studios i Hollywood där tålmodiga producenten Quincy Jones väntade tillsammans med en smått osannolik samling av dåtidens stora namn för en session som varade hela natten.
Finns det någon hjälte i det här sammanhanget så är det Richie som verkligen håller ihop projektet när saker och ting drar ut på tiden och vissa artister, överförfriskade eller inte, inte riktigt får till det. En annan hjälte är Stevie Wonder som peppar och lyckas få sina kollegor att träffa rätt - bland annat genom att imitera dem.
Videon som gjordes till låten spelades in samtidigt som tagningarna gjordes och när man ser dem framstår det som att allt bara skett per automatik men det är tydligt att det verkligen var ett enormt projekt att ro det hela i hamn. Dokumentären i sig är tämligen rättfram och opolerad när det gäller vissa artisters mindre smickrande insatser under natten, men samtidigt lyfter den fram riktigt klockrena tagningar från de inblandade. Detta kompletteras av nyfilmade segment där Richie, Cyndi Lauper, Bruce Springsteen, Kenny Loggins, Huey Lewis, Smokey Robinson, Dionne Warwick med flera sitter och minns detaljer från den där natten.
En kul och givande dokumentär för det som gillar historiska nedslag i popvärlden.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. En av de personer Stevie Wonder lyckas locka fram är ingen annan än Bob Dylan som ser oerhört bortkommen ut under hela sessionen och när det är dags för hans solo kommer det knappt fram något ljud ur hans strupe. Då kom Wonder till hans räddning genom att sjunga texten med Dylan-röst. Magiskt!
2. De berättelser om skapandet av själva låten som Lionel Richie berättar bekräftar att Michael Jackson var en rätt märklig figur redan 1984.
3. Det gemensamma gruppnamnet blev USA for Africa, vilket var kort för United Support of Artists for Africa som var namnet på hela insamlingsorganisationen.
2. De berättelser om skapandet av själva låten som Lionel Richie berättar bekräftar att Michael Jackson var en rätt märklig figur redan 1984.
3. Det gemensamma gruppnamnet blev USA for Africa, vilket var kort för United Support of Artists for Africa som var namnet på hela insamlingsorganisationen.
ANDERS JAKOBSON (2024-03-06)