Ännu ett strykebesked från Bornebusch
Släpp taget
Genre: DramaFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2024
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.40:1
Josephine Bornebusch går från klarhet till klarhet som tv- och filmskapare. Serien "Älska mig" har övertygat som välskriven och ovanlig svensk serie, filmen "Orca" och serien "Harmonica" har bjudit på svärta och allvar och vi ska förstås inte glömma bort att hon även regisserade halva snackisserien "Baby Reindeer".
Likt "Baby Reindeer" är det på Netflix vi hittar långfilmen "Släpp taget". Utöver manus- och regirollen spelar Bornebusch huvudrollen som Stella som bollar sina tre familjemedlemmar som alla är krävande på olika sätt. Förskolesonen Manne (Olle Tikkakoski) har diagnostiserats som glutenintolerant, tonårsdottern Anna (Sigrid Johnson) är mest arg hela tiden och maken Gustav (Pål Sverre Hagen) är tydligt frånvarande.
När Gustav säger att han vill skiljas säger Stella nej. Hon visar upp ett foto från lyckligare tider när familjen var glad och sams och säger att när familjen är så igen kan hon gå med på att skiljas. Ett lite underligt krav som det finns en förklaring till. Det hela dras till sin spets i samband med att allihop ska åka till Skåne där Anna ska vara med i en poledancetävling. Det ställer tuffa krav på familjen och Stella, som kommit underfund med att Gustav har en annan kvinna, sätter ner foten om att han måste vara närvarande och engagera sig.
Resan blir omvälvande och samtidigt finns det en hemlighet som Stella bär på.
För de som lever i en relation där det ingår barn är det väldigt lätt att identifiera sig med delar av berättelsen, framför allt om hur balansen i föräldraskapet fördelas. Det kan bli en ögonöppnande tankeställare för en del och både situationerna och dialogen i filmen känns väldigt genuina och verklighetstrogna. Men det finns även mycket mer i den här historien att ta in och fundera över. Saker som är betydligt mörkare.
"Släpp taget" är en tung film men för den delen inte helt humorbefriad. Det finns lite ljus i mörkret, lite hopp och framtidstro. Framför allt är det en väldigt bra film som går rätt in i hjärtat och hjärnan.
Likt "Baby Reindeer" är det på Netflix vi hittar långfilmen "Släpp taget". Utöver manus- och regirollen spelar Bornebusch huvudrollen som Stella som bollar sina tre familjemedlemmar som alla är krävande på olika sätt. Förskolesonen Manne (Olle Tikkakoski) har diagnostiserats som glutenintolerant, tonårsdottern Anna (Sigrid Johnson) är mest arg hela tiden och maken Gustav (Pål Sverre Hagen) är tydligt frånvarande.
När Gustav säger att han vill skiljas säger Stella nej. Hon visar upp ett foto från lyckligare tider när familjen var glad och sams och säger att när familjen är så igen kan hon gå med på att skiljas. Ett lite underligt krav som det finns en förklaring till. Det hela dras till sin spets i samband med att allihop ska åka till Skåne där Anna ska vara med i en poledancetävling. Det ställer tuffa krav på familjen och Stella, som kommit underfund med att Gustav har en annan kvinna, sätter ner foten om att han måste vara närvarande och engagera sig.
Resan blir omvälvande och samtidigt finns det en hemlighet som Stella bär på.
För de som lever i en relation där det ingår barn är det väldigt lätt att identifiera sig med delar av berättelsen, framför allt om hur balansen i föräldraskapet fördelas. Det kan bli en ögonöppnande tankeställare för en del och både situationerna och dialogen i filmen känns väldigt genuina och verklighetstrogna. Men det finns även mycket mer i den här historien att ta in och fundera över. Saker som är betydligt mörkare.
"Släpp taget" är en tung film men för den delen inte helt humorbefriad. Det finns lite ljus i mörkret, lite hopp och framtidstro. Framför allt är det en väldigt bra film som går rätt in i hjärtat och hjärnan.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Precis som att det är lätt att imponeras av multitalangen Josephine Bornebusch så imponeras jag igen av Sigrid Johnson som bara blir bättre och bättre och jag föreställer mig att Bornebusch blev skapligt nöjd med att ha Johnson i sitt skådespelarstall.
2. Jag tycker även att unga Olle Tikkakoski gör en bra insats som minstingen i familjen. Han är dessutom väldigt lik Bornebusch vilket gör det enkelt att acceptera honom som hennes barn.
3. Så vitt jag kan se är detta Pål Sverre Hagens första svenska produktion. Karaktären pratar norska inom sin familj men svenska i offentliga sammanhang och i sitt yrke. Vid något tillfälle svarar Sigrid Johnsson honom på norska, vilket bara etablerar ytterligare att han är en norrman i en svensk familj.
2. Jag tycker även att unga Olle Tikkakoski gör en bra insats som minstingen i familjen. Han är dessutom väldigt lik Bornebusch vilket gör det enkelt att acceptera honom som hennes barn.
3. Så vitt jag kan se är detta Pål Sverre Hagens första svenska produktion. Karaktären pratar norska inom sin familj men svenska i offentliga sammanhang och i sitt yrke. Vid något tillfälle svarar Sigrid Johnsson honom på norska, vilket bara etablerar ytterligare att han är en norrman i en svensk familj.
ANDERS JAKOBSON (2024-11-08)