I stället för snögubbe: Snyggubbe
Hot Frosty
Genre: Romantisk komediFormat: Streamat
Bolag: Netflix, 2024
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 2.00:1
Det mest givande med "Hot Frosty" är att Lacey Chabert från 90-talsklassikern "Ensamma hemma" gör huvudrollen och att hon under i princip hela filmens gång ser ut som Alanis Morrisette från "Ironic"-videon - en annan 90-talsklassiker. Dessutom hittar man Lauren Holly från 90-talsklassiker som toppserien "Småstadsliv" och "Dum och dummare" i en den högst krediterade birollen. 90-talet ringde och frågade om Netflix ville låna lite klassiker...
Det var alltså det mest givande. Således är "Hot Frosty" en ganska hopplös film. Jag och min fru valde den i Netflix meny som lördagsunderhållning. Efter 15 minuter bytte vi till en annan film efter att "Hot Frosty" levererat en fånig premiss, fejksnö så långt ögat kunde se och karaktärer/skådespelarprestationer som bara kändes jönsiga. Men likväl tittade jag klart några dagar senare för jag kan inte låta påbörjade filmer ligga.
Chabert spelar restaurangägaren Kathy som bär på ett jobbigt bagage som gjort att hon inte prioriterat sig själv eller sitt hem. Och nu är det vinter och juletid och huset är kallt och dragit med hål i både tak och trapp. Ett par godhjärtade second hand-butiksägare uppmanar henne att "gå ut i kylan" med betydelsen att våga träffa någon och ger henne en värmande halsduk. Denna placerar hon på en sällsynt anatomiskt korrekt snögubbe, tar en bild på den och går hem.
På natten vaknar snögubben till liv (Dustin Milligan) och när Kathy hittar honom nästa dag tror hon att det är ett practical joke när den iskalla mannen Jack förklarar att han är snögubben. Godhjärtad som hon är tar hon hand om denna förvirrade man som är glad, kär och lite dum för han vet ju ingenting om livet. Men han lär sig snabbt och visar vara både snäll, god och hjälpsam. Och en snögubbe som blivit levande.
Långsamt börjar Kathy släppa på sitt tunga bagage men parallellt håller en nitisk småstadspolis som tar sitt jobb på alldeles för stort allvar (Craig Robinson) på att utreda ett inbrott som bara kan kopplas till stadens nykomling Jack.
Även om premissen är fjantig så är det ändå något med den här typen av konstgjord magisk realism-light. Den påminner om filmer från en annan tid, kanske 90-talet eftersom det redan är mycket referenser till det, då det var mycket lätta, bagatellartade och totalt ofarliga historier som kom och passerade in och ut i närminnet. Det är inte bra men det är tryggt på något vis.
Jag har dock hört om flera andra personer som stängt av filmen tidigt utan att se klart den så det är uppenbart att "Hot Frosty" är en film som startar i en uppförsbacke och ska jag vara riktigt ärlig så är det absolut inte värt tiden att se klart hela filmen - om man nu inte har en vulkaniskt brinnande längtan efter en dålig julfilm.
Det var alltså det mest givande. Således är "Hot Frosty" en ganska hopplös film. Jag och min fru valde den i Netflix meny som lördagsunderhållning. Efter 15 minuter bytte vi till en annan film efter att "Hot Frosty" levererat en fånig premiss, fejksnö så långt ögat kunde se och karaktärer/skådespelarprestationer som bara kändes jönsiga. Men likväl tittade jag klart några dagar senare för jag kan inte låta påbörjade filmer ligga.
Chabert spelar restaurangägaren Kathy som bär på ett jobbigt bagage som gjort att hon inte prioriterat sig själv eller sitt hem. Och nu är det vinter och juletid och huset är kallt och dragit med hål i både tak och trapp. Ett par godhjärtade second hand-butiksägare uppmanar henne att "gå ut i kylan" med betydelsen att våga träffa någon och ger henne en värmande halsduk. Denna placerar hon på en sällsynt anatomiskt korrekt snögubbe, tar en bild på den och går hem.
På natten vaknar snögubben till liv (Dustin Milligan) och när Kathy hittar honom nästa dag tror hon att det är ett practical joke när den iskalla mannen Jack förklarar att han är snögubben. Godhjärtad som hon är tar hon hand om denna förvirrade man som är glad, kär och lite dum för han vet ju ingenting om livet. Men han lär sig snabbt och visar vara både snäll, god och hjälpsam. Och en snögubbe som blivit levande.
Långsamt börjar Kathy släppa på sitt tunga bagage men parallellt håller en nitisk småstadspolis som tar sitt jobb på alldeles för stort allvar (Craig Robinson) på att utreda ett inbrott som bara kan kopplas till stadens nykomling Jack.
Även om premissen är fjantig så är det ändå något med den här typen av konstgjord magisk realism-light. Den påminner om filmer från en annan tid, kanske 90-talet eftersom det redan är mycket referenser till det, då det var mycket lätta, bagatellartade och totalt ofarliga historier som kom och passerade in och ut i närminnet. Det är inte bra men det är tryggt på något vis.
Jag har dock hört om flera andra personer som stängt av filmen tidigt utan att se klart den så det är uppenbart att "Hot Frosty" är en film som startar i en uppförsbacke och ska jag vara riktigt ärlig så är det absolut inte värt tiden att se klart hela filmen - om man nu inte har en vulkaniskt brinnande längtan efter en dålig julfilm.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Lacey Chabert växte i princip upp som Claudia Salinger i "Ensamma hemma" då hela hennes tonårstid löpte parallellt med serien. Sedan dess - och till och med innan seriens period (1994-2000) - har hon jobbat kontinuerligt och har över 180 roller på sin IMDB-sida. Trots det lyser de riktigt stora titlarna med sin frånvaro och det är främst i tv-filmer man hittar henne, påfallande ofta med romance- eller jultema.
2. Craig Robinsons polis - som givetvis spelar orgel i filmen, för det är vad Robinson gör i alla sammanhang - är ett typexempel på en överdriven karaktär som missar rolighetsmålet med 25 meter. Dessutom ingår det i karaktärens självupptagenhet att säga något fräckt samtidigt som han tar av eller på sig sina solglasögon, precis som David Caruso i "CSI:Miami". Ett referensskämt som är minst 15 år för gammalt.
3. Robinsons polis har en kollega spelad av Joe Lo Truglio som det dock är svårt att irritera sig på. Mer samlad och rolig på riktigt.
2. Craig Robinsons polis - som givetvis spelar orgel i filmen, för det är vad Robinson gör i alla sammanhang - är ett typexempel på en överdriven karaktär som missar rolighetsmålet med 25 meter. Dessutom ingår det i karaktärens självupptagenhet att säga något fräckt samtidigt som han tar av eller på sig sina solglasögon, precis som David Caruso i "CSI:Miami". Ett referensskämt som är minst 15 år för gammalt.
3. Robinsons polis har en kollega spelad av Joe Lo Truglio som det dock är svårt att irritera sig på. Mer samlad och rolig på riktigt.
ANDERS JAKOBSON (2024-11-20)