Klart godkänd med otäck stämning
The Messengers
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Nordisk film, 2007
Ljud: Dolby digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1:1.77
Filmen inleds med en svartvit flashback där något hemskt händer i det hus vi ska tillbringa resten av filmen i. En kvinna, en tonårig dotter och en liten son mördas brutalt av något osett, spöklikt.
Lustigt nog är det denna familjekomposition plus en man som sedan flyttar in i den uvändigt sett ganska nedgångna farmen i North Dakota. Ganska snabbt inser man att något är trasigt i vår lilla kärnfamilj och ju längre filmen går desto mer får vi veta om deras bakgrund, en mörk historia om arbetslöshet, bilolyckor, brist på förtroende och så vidare.
Värst drabbad är tonårsdottern Jess (Kirsten Stewart) för när hon - och lillebror Ben - börjar inse att det försegår något omänskligt i huset blir hon inte trodd av pappa (Dylan McDermott) och mamma (Penelope Ann Miller). Inte heller Burwell (John Corbett) som börjat hjälpa till på solrosfarmen tror på spökerierna, och Jess börjar så smått fundera på sin egen mentala hälsa.
Men spökerierna eskalerar och med bara finalen kvar kommer det en liten twist som gör det fullständigt klart att huset ruvar på en hemlighet som är bra mycket värre än vad vi lockats att tro.
"The Messengers" är ganska långt in i historien en variant på "Huset som gud glömde"-stuket (minus de demoniska inslagen) med en rejäl skopa jumpeffects och element från modern japansk skräck. Ändå tycker jag att filmen lyckas hålla en bra och otäck stämning och dessutom ett bra tempo genom hela storyn. Specialeffekterna är både bra och dåliga, vilket möjligen vittnar om att budgeten inte varit direkt överdriven.
Skådespeleriet är överlag bra. Det brister lite på sonen Ben (som i vanlig barnskådespelarordning spelas av ett tvillingpar) som är lite för ung för att verkligen agera på rätt sätt. Lite störande, men inget som sänker filmen utan "The Messengers" är en klart godkänd skräckis som säkert kan få en del att bli ganska rejält skrämda i soffan.
Lustigt nog är det denna familjekomposition plus en man som sedan flyttar in i den uvändigt sett ganska nedgångna farmen i North Dakota. Ganska snabbt inser man att något är trasigt i vår lilla kärnfamilj och ju längre filmen går desto mer får vi veta om deras bakgrund, en mörk historia om arbetslöshet, bilolyckor, brist på förtroende och så vidare.
Värst drabbad är tonårsdottern Jess (Kirsten Stewart) för när hon - och lillebror Ben - börjar inse att det försegår något omänskligt i huset blir hon inte trodd av pappa (Dylan McDermott) och mamma (Penelope Ann Miller). Inte heller Burwell (John Corbett) som börjat hjälpa till på solrosfarmen tror på spökerierna, och Jess börjar så smått fundera på sin egen mentala hälsa.
Men spökerierna eskalerar och med bara finalen kvar kommer det en liten twist som gör det fullständigt klart att huset ruvar på en hemlighet som är bra mycket värre än vad vi lockats att tro.
"The Messengers" är ganska långt in i historien en variant på "Huset som gud glömde"-stuket (minus de demoniska inslagen) med en rejäl skopa jumpeffects och element från modern japansk skräck. Ändå tycker jag att filmen lyckas hålla en bra och otäck stämning och dessutom ett bra tempo genom hela storyn. Specialeffekterna är både bra och dåliga, vilket möjligen vittnar om att budgeten inte varit direkt överdriven.
Skådespeleriet är överlag bra. Det brister lite på sonen Ben (som i vanlig barnskådespelarordning spelas av ett tvillingpar) som är lite för ung för att verkligen agera på rätt sätt. Lite störande, men inget som sänker filmen utan "The Messengers" är en klart godkänd skräckis som säkert kan få en del att bli ganska rejält skrämda i soffan.
EXTRAMATERIALET
En trailershow.
TRE SAKER
1. William B. Davis - "Cancerman/Cigarett Smoking Man" från "Arkiv X" - medverkar i tre scener i filmen. Dominerar helt med sin minst sagt speciella utstrålning. Man luras dock till att tro att han ska ha större betydelse än vad han egentligen har.
2. Kirsten Stewart har jag tidigare bara sett i den täta thrillern "Panic Room", men hon är här liksom där bra i sin roll.
3. Filmen är producerad av skräckmästaren Sam Raimi.
2. Kirsten Stewart har jag tidigare bara sett i den täta thrillern "Panic Room", men hon är här liksom där bra i sin roll.
3. Filmen är producerad av skräckmästaren Sam Raimi.
ANDERS JAKOBSON (2007-12-29)