Färgsprakande och dansant
Den stora skandalen
Genre: KomediFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Studio S, 2008
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Widescreen 1:2.35
I "Den stora skandalen" spelar Louis de Funès balettdirektören Evan Evans, ännu en av de Funès explosiva karaktärer. Jag kan inte förstå att han kunde göra film efter film med i princip samma karaktär, men det funkade tydligen när det begav sig.
Evans leder en dansgrupp med enbart flickor. Han är otroligt nitisk och förbjuder flickorna att träffa män, han kontrollerar vad de stoppar i sig - de som väger några gram för mycket får sätta sig på motioncykeln istället för att äta endiver och ris, och så utbildar han dem i dansens ädla konst.
När han tar sin dansgrupp på turné och landar i Rom visar det sig att en av flickorna har ett barn i staden, och barnets amma kan inte längre ta hand om det. För att jävlas lite med den stränge gruppledaren lägger flickorna barnet i Evans säng med en lapp som säger att det är hans brorsons barn. Brorsonen, som är med i turnésällskapet som trumslagare, drar sig till minnes en incident som kan ha lett till ett barn och när Evans och brorsonen letar upp den troliga mamman får de ytterligare ett barn på halsen.
Det här är knappast vad Evans räknat med - den stora skandalen är ett faktum.
Som så många andra de Funès-filmer är "Den stora skandalen" en tämligen kort film, men man lyckas ändå hålla ihop filmen - som i sann farsanda kantas av förvecklingar och tokigheter - under de 80 minuter den pågår. Miljöerna är skönt färgglada och lätt knäppa och de Funès får utrymme att släppa loss hela sitt register av fysisk och onomatopoetisk komedi.
Står man ut med lite sång och dans bland tokigheterna så kan man nog njuta rätt bra av "Den stora skandalen", inte minst av den roliga inledningsscenen som är en sorts annorlunda biljakt.
Evans leder en dansgrupp med enbart flickor. Han är otroligt nitisk och förbjuder flickorna att träffa män, han kontrollerar vad de stoppar i sig - de som väger några gram för mycket får sätta sig på motioncykeln istället för att äta endiver och ris, och så utbildar han dem i dansens ädla konst.
När han tar sin dansgrupp på turné och landar i Rom visar det sig att en av flickorna har ett barn i staden, och barnets amma kan inte längre ta hand om det. För att jävlas lite med den stränge gruppledaren lägger flickorna barnet i Evans säng med en lapp som säger att det är hans brorsons barn. Brorsonen, som är med i turnésällskapet som trumslagare, drar sig till minnes en incident som kan ha lett till ett barn och när Evans och brorsonen letar upp den troliga mamman får de ytterligare ett barn på halsen.
Det här är knappast vad Evans räknat med - den stora skandalen är ett faktum.
Som så många andra de Funès-filmer är "Den stora skandalen" en tämligen kort film, men man lyckas ändå hålla ihop filmen - som i sann farsanda kantas av förvecklingar och tokigheter - under de 80 minuter den pågår. Miljöerna är skönt färgglada och lätt knäppa och de Funès får utrymme att släppa loss hela sitt register av fysisk och onomatopoetisk komedi.
Står man ut med lite sång och dans bland tokigheterna så kan man nog njuta rätt bra av "Den stora skandalen", inte minst av den roliga inledningsscenen som är en sorts annorlunda biljakt.
EXTRAMATERIALET
Här finns det vanliga smörgåsbordet av biografier, bilder, trivia och trailers. Inte så mycket att prata om i detalj.
TRE SAKER
1. Det här är den första de Funès-film jag sett där det faktiskt pratas engelska i några repliker.
2. Storyn hackas upp av några sångnummer som mest är jobbiga och irriterande. De Funès hade inte "den stora sångrösten" direkt.
3. I rollen som brorsonen hittar vi de Funès riktiga son Oliver som medverkade i ett par filmer tills han sadlade om och blev pilot. I början av 2000-talet skrev han med sin bror manus till en dokumentär om pappan.
2. Storyn hackas upp av några sångnummer som mest är jobbiga och irriterande. De Funès hade inte "den stora sångrösten" direkt.
3. I rollen som brorsonen hittar vi de Funès riktiga son Oliver som medverkade i ett par filmer tills han sadlade om och blev pilot. I början av 2000-talet skrev han med sin bror manus till en dokumentär om pappan.
ANDERS JAKOBSON (2008-01-16)