En amerikansk DaVinci-koden
National Treasure
Genre: ÄventyrFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Buena Vista Home Entertainment, 2005
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
När "National Treasure" gick upp på biograferna var Dan Browns "DaVinci-koden" längst upp på bestsellerlistorna. Jag vet inte om det ena har något med det andra att göra, men nog kändes det som "National Treasure" var en "amerikansk" "DaVinci-koden", där hjältarna flaxade runt mellan amerikanska städer istället för Europeiska länder. Gåtor, tempelriddare, hemliga sekter, de manliga och kvinliga symbolerna förenade, mystiska objekt och ett dolt meddelande på ett historiskt viktigt "dokument" (självständighetsförklaringen/Mona Lisa)... Jag tycker i alla fall det finns rejält med likheter.
Nåväl, filmen inleds med att den unga Ben Gates (Nicolas Cage) får höra om en hemlighet som gått genom generation efter generation i Gatesfamiljen. Precis som sin farfar är Ben en troende entusiast, medan hans far Patrick (Jon Voight) inte tror en sekund på legenden om den gömda tempelriddarskatten. Egentligen har Gatesfamiljen inte mycket att gå på, men den vuxne Ben har lyckats knäcka den första ledtråden som leder till ett begravt skepp i polarisen. Tillsammans har han teknikkillen Riley (Justin Bartha) och investeraren Ian (Sean Bean) och hans hejdukar.
Då nästa ledtråd leder till självständighetsdeklarationen blir det en splittring i expeditionen. Ian tvekar inte på att stjäla detta välbevakade dokument och beslutar sig för att göra sig av med bihanget Ben och Riley. De senare beslutar sig för att själva stjäla dokumententet så att det inte kan bli stulet (!) och får på kuppen med sig doktor Abigail Chase från Nationalarkivet, först som jobbig motståndare men sedan som medhjälpare. Dessvärre har våra hjältar inte bara Ians gäng utan även FBI lett av agent Sadusky (Harvey Kietel) efter sig i skattjakten. Och på vägen till slutmålet måste Ben ta hjälp av sin negativa far.
Det blir en rafflande jakt från ledtråd till ledtråd, från den ena historiska platsen till den ena. Kommer Ben att klara sig undan bovarna och lagens långa arm och kommer han att hitta skatten och i så fall, vad består den av?
"National Treasure" blandar fint "Indiana Jones"-äventyr med pusseldeckare, inbrottsthriller och hederlig Jerry Bruckheim-action till en underhållande mix helt i stil med den klassiska matinéfilmen. Inget krångel, bara pur underhållning som passar i vilken sinnesstämning som helst, vilken dag som helst och vilken tid på dygnet som helst.
Även om filmen inte hör till det bästa som någonsin gjorts så är jag barnsligt förtjust i stuket och skäms inte för att erkänna att jag sett filmen flera gånger och blivit lika underhållen varje gång. Skådespelarensemblen är fin och speciellt vill jag föra fram Justin Bartha i ljuset. Han har den typiska "roliga killen"-rollen och lägger fram varenda replik med drypande ironi. Bartha levererar dock dess repliker med klockren träffsäkerhet, till den grad att man skulle kunna tänka sig att sitta och titta på en tvåtimmarsfilm med bara Riley som säger ironiska saker.
Som gjort för en franchise, vilket det också blivit. Men vad då, hellre en "National Treasure" till än ännu en - låt oss dra till med - "xXx"-rulle.
Nåväl, filmen inleds med att den unga Ben Gates (Nicolas Cage) får höra om en hemlighet som gått genom generation efter generation i Gatesfamiljen. Precis som sin farfar är Ben en troende entusiast, medan hans far Patrick (Jon Voight) inte tror en sekund på legenden om den gömda tempelriddarskatten. Egentligen har Gatesfamiljen inte mycket att gå på, men den vuxne Ben har lyckats knäcka den första ledtråden som leder till ett begravt skepp i polarisen. Tillsammans har han teknikkillen Riley (Justin Bartha) och investeraren Ian (Sean Bean) och hans hejdukar.
Då nästa ledtråd leder till självständighetsdeklarationen blir det en splittring i expeditionen. Ian tvekar inte på att stjäla detta välbevakade dokument och beslutar sig för att göra sig av med bihanget Ben och Riley. De senare beslutar sig för att själva stjäla dokumententet så att det inte kan bli stulet (!) och får på kuppen med sig doktor Abigail Chase från Nationalarkivet, först som jobbig motståndare men sedan som medhjälpare. Dessvärre har våra hjältar inte bara Ians gäng utan även FBI lett av agent Sadusky (Harvey Kietel) efter sig i skattjakten. Och på vägen till slutmålet måste Ben ta hjälp av sin negativa far.
Det blir en rafflande jakt från ledtråd till ledtråd, från den ena historiska platsen till den ena. Kommer Ben att klara sig undan bovarna och lagens långa arm och kommer han att hitta skatten och i så fall, vad består den av?
"National Treasure" blandar fint "Indiana Jones"-äventyr med pusseldeckare, inbrottsthriller och hederlig Jerry Bruckheim-action till en underhållande mix helt i stil med den klassiska matinéfilmen. Inget krångel, bara pur underhållning som passar i vilken sinnesstämning som helst, vilken dag som helst och vilken tid på dygnet som helst.
Även om filmen inte hör till det bästa som någonsin gjorts så är jag barnsligt förtjust i stuket och skäms inte för att erkänna att jag sett filmen flera gånger och blivit lika underhållen varje gång. Skådespelarensemblen är fin och speciellt vill jag föra fram Justin Bartha i ljuset. Han har den typiska "roliga killen"-rollen och lägger fram varenda replik med drypande ironi. Bartha levererar dock dess repliker med klockren träffsäkerhet, till den grad att man skulle kunna tänka sig att sitta och titta på en tvåtimmarsfilm med bara Riley som säger ironiska saker.
Som gjort för en franchise, vilket det också blivit. Men vad då, hellre en "National Treasure" till än ännu en - låt oss dra till med - "xXx"-rulle.
EXTRAMATERIALET
En kombinerad bakomfilm/making of "on location" står först bland extramaterialet. Här skymtar den smått legendariska Jerry Bruckheimer som producerat filmen och så starkt sammankopplats med amerikansk action förbi. Filmen är dock ganska kort, men ger ändå en ganska bra titt in bakom kulisserna.
De bortklippta scenerna introduceras av regissören Jon Turteltaub som pratar till oss som om vi vore småbarn. Ytterst märkligt. Han säger dock att den första klippningen var fyra timmar lång. Alltså som upplagt för tonvis med bortklippta scener.
Vi får två. Sammanlagt åtta minuter, varav hälften av minuterna är med i filmen eftersom det handlar om en bortklippt scen och en alternativ scen. Lite snålt kan man väl lugnt säga.
Turteltaub fortsätter prata till kidsen som introduktion till en animatic för öppningsscenen i filmen. Forfarande lika märkligt tilltal. Det handlar ju inte om någon barnfilm, även om den fick 13-årsgräns i USA. Hur som helst innerhåller animatic:en scener som inte är med i filmen. Blev kanske för komplicerat att göra.
Tro det eller ej men Turteltaub kommer tillbaka en gång till och fortsätter med sin svada av självklarheter och barnspråk som introduktion till en alternativt slut som valdes bort då det felaktigt gav indikationer på en uppföljare.
Efter varje extramaterialsinslag får man bokstäver som man slutligen kan använda för att låsa upp mer bonusmaterial. Då kan man se två kortare dokumentärer om skattletare och tempelriddare och få en lektion av Riley om koder och dessutom spela ett spel för att få fram ytterligare en kod till ännu mer "hemligt" material.
Då blir det lite för barnanpassat för min smak.
De bortklippta scenerna introduceras av regissören Jon Turteltaub som pratar till oss som om vi vore småbarn. Ytterst märkligt. Han säger dock att den första klippningen var fyra timmar lång. Alltså som upplagt för tonvis med bortklippta scener.
Vi får två. Sammanlagt åtta minuter, varav hälften av minuterna är med i filmen eftersom det handlar om en bortklippt scen och en alternativ scen. Lite snålt kan man väl lugnt säga.
Turteltaub fortsätter prata till kidsen som introduktion till en animatic för öppningsscenen i filmen. Forfarande lika märkligt tilltal. Det handlar ju inte om någon barnfilm, även om den fick 13-årsgräns i USA. Hur som helst innerhåller animatic:en scener som inte är med i filmen. Blev kanske för komplicerat att göra.
Tro det eller ej men Turteltaub kommer tillbaka en gång till och fortsätter med sin svada av självklarheter och barnspråk som introduktion till en alternativt slut som valdes bort då det felaktigt gav indikationer på en uppföljare.
Efter varje extramaterialsinslag får man bokstäver som man slutligen kan använda för att låsa upp mer bonusmaterial. Då kan man se två kortare dokumentärer om skattletare och tempelriddare och få en lektion av Riley om koder och dessutom spela ett spel för att få fram ytterligare en kod till ännu mer "hemligt" material.
Då blir det lite för barnanpassat för min smak.
TRE SAKER
1. Bens slutledningsförmåga i samband med den första ledtråden är lite väl överdriven. Men så ska det väl vara med den här typen av hjältar.
2. Trots att bovarna ligger ett steg efter hela tiden och inte alls har tillgång till alla ledtrådar, så lyckas de alltid ändå hitta rätt. Är inte det lite väl märkligt?
3. Lustig trivia: de goda använder Google när de letar information, de onda Yahoo! Politik, någon?
2. Trots att bovarna ligger ett steg efter hela tiden och inte alls har tillgång till alla ledtrådar, så lyckas de alltid ändå hitta rätt. Är inte det lite väl märkligt?
3. Lustig trivia: de goda använder Google när de letar information, de onda Yahoo! Politik, någon?
ANDERS JAKOBSON (2005-04-27)