Vampyrsnusk utan bett
Lips of Blood
Genre: SkräckFormat: DVD, region 2, 1 skivor
Bolag: Njutafilms, 2007
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Genren "vampyrsnusk" görs det inte så mycket filmer i nuförtiden, men på 70-talet var Jean Rollin kung i genren. Som här i "Lips of blood" från 1975. Det är dessvärre ingen vidare bra film. För att skämta till det kan man säga att den saknar "bett" i alla avseenden.
Frederick får på ett party syn på en reklamaffisch för en parfym. På affischen finns en slottsruin som han känner igen från sin barndom. Han minns hur han kom bort från sina föräldrar och blev hittad av en vacker flicka i vitt och att hon lät honom sova i ruinen. Detta minne har han på något sätt lyckats förtränga och när han frågar sin mamma om ruinen är hon helt ovetande - eller har hon hemligheter för honom?
Frederick är dock helt besatt av att få veta sanningen och när han konfronterar den kvinnliga fotografen som tagit bilden vill hon inte säga något. Men hon visar sig gärna naken (!) och säger att de ska träffas mitt i natten vid ett akvarium så ska hon berätta sanningen.
Den vackra flickan i vitt dyker nu upp som ett spöke och leder Frederick genom trasiga gränder i Paris till en gammal fängelsehåla där det finns några kistor. Frederick lyckas givetvis öppna kistorna och ut kommer fyra nakna vampyrtjejer som dock lämnar honom i fred med gärna biter andra i halsen. När Frederick sen anländer till akvariumet är fotografen död och han blir jagad av en skummis med mustasch och solglasögon. Vem denna skummis är och varför han jagar Frederick får vi aldrig reda på. Oerhört onödig och konstig parentes i filmen.
Medveten om hans liv är i fara konfronterar han sin mamma igen som fortfarande inte har något att säga om ruinen. Däremot är hon övertygad om att han blivit sinnessjuk och får honom inlagd, men med vampyrtjejernas hjälp blir han fri och kan tack vare sitt spöke hitta till ruinen där alla bitar ska falla på plats.
Filmen berättas i ett segt och utdraget tempo och tar lång tid på sig att komma igång. Den inleds med en scen där vampyrtjejerna begravs i sin kistor och sen får vi en ganska lång flashback där den unga Fredericks äventyr i ruinen skildras, givetvis gestaltat av en kass barnskådespelare.
Agerandet överlag är tämligen onaturligt och stelt, även om Jean-Lou Phillipe i huvudrollen har sina stunder. Dock är i princip all dialog i filmen riktigt dålig och skulle i nedskriven form framstå som rena skämtet och snudd på obegripligt.
Jag har svårt att tro att folk på 70-talet blev skrämda av skräckelementet i filmen som är riktigt ofarligt. När vampyrtjejerna blottar sina tänder ser de ut precis som små barn med Buttrickständer och "farlig" blick. Det är parodiskt dåligt.
Och filmens sexinslag är snarare gubbsjuka än sexiga. Jean Rollin hade aldrig kommit undan med något sådant idag.
Det enda som är riktigt bra är miljöerna, både ruinen och de skumma områden i Paris filmen utspelar sig i. Fantastiska miljöer, dessvärre bortslösade i en kass film.
Frederick får på ett party syn på en reklamaffisch för en parfym. På affischen finns en slottsruin som han känner igen från sin barndom. Han minns hur han kom bort från sina föräldrar och blev hittad av en vacker flicka i vitt och att hon lät honom sova i ruinen. Detta minne har han på något sätt lyckats förtränga och när han frågar sin mamma om ruinen är hon helt ovetande - eller har hon hemligheter för honom?
Frederick är dock helt besatt av att få veta sanningen och när han konfronterar den kvinnliga fotografen som tagit bilden vill hon inte säga något. Men hon visar sig gärna naken (!) och säger att de ska träffas mitt i natten vid ett akvarium så ska hon berätta sanningen.
Den vackra flickan i vitt dyker nu upp som ett spöke och leder Frederick genom trasiga gränder i Paris till en gammal fängelsehåla där det finns några kistor. Frederick lyckas givetvis öppna kistorna och ut kommer fyra nakna vampyrtjejer som dock lämnar honom i fred med gärna biter andra i halsen. När Frederick sen anländer till akvariumet är fotografen död och han blir jagad av en skummis med mustasch och solglasögon. Vem denna skummis är och varför han jagar Frederick får vi aldrig reda på. Oerhört onödig och konstig parentes i filmen.
Medveten om hans liv är i fara konfronterar han sin mamma igen som fortfarande inte har något att säga om ruinen. Däremot är hon övertygad om att han blivit sinnessjuk och får honom inlagd, men med vampyrtjejernas hjälp blir han fri och kan tack vare sitt spöke hitta till ruinen där alla bitar ska falla på plats.
Filmen berättas i ett segt och utdraget tempo och tar lång tid på sig att komma igång. Den inleds med en scen där vampyrtjejerna begravs i sin kistor och sen får vi en ganska lång flashback där den unga Fredericks äventyr i ruinen skildras, givetvis gestaltat av en kass barnskådespelare.
Agerandet överlag är tämligen onaturligt och stelt, även om Jean-Lou Phillipe i huvudrollen har sina stunder. Dock är i princip all dialog i filmen riktigt dålig och skulle i nedskriven form framstå som rena skämtet och snudd på obegripligt.
Jag har svårt att tro att folk på 70-talet blev skrämda av skräckelementet i filmen som är riktigt ofarligt. När vampyrtjejerna blottar sina tänder ser de ut precis som små barn med Buttrickständer och "farlig" blick. Det är parodiskt dåligt.
Och filmens sexinslag är snarare gubbsjuka än sexiga. Jean Rollin hade aldrig kommit undan med något sådant idag.
Det enda som är riktigt bra är miljöerna, både ruinen och de skumma områden i Paris filmen utspelar sig i. Fantastiska miljöer, dessvärre bortslösade i en kass film.
EXTRAMATERIALET
Lite trailers och bilder. Inget att orda om.
TRE SAKER
1. Vampyrlegenden är lite sisådär i filmen. Tjejerna knatar omkring i fullt dagsljus och i en scen kan man se dem speglas i en fönsterruta.
2. Folk är väldigt dåliga på att spela döda i filmen. De andras tydligt och rör både på armar och fingrar.
3. Filmens final är bedrövlig. Den utspelar sig på en karg strand där filmens huvudpersoner tvingas stå nakna och man ser hur det rycker i benen på dem av kylan.
2. Folk är väldigt dåliga på att spela döda i filmen. De andras tydligt och rör både på armar och fingrar.
3. Filmens final är bedrövlig. Den utspelar sig på en karg strand där filmens huvudpersoner tvingas stå nakna och man ser hur det rycker i benen på dem av kylan.
ANDERS JAKOBSON (2008-01-21)